Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trebur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plats äfven i det politiska lifvet såsom en
oförskräckt målsman för de konservativa intressena
och såsom en talare med lidelsefull kraft. Han
har bevistat ståndsriksdagen 1865–66 (såsom
ledamot af ridderskapet och adeln), der han väckte
allmän sensation genom sitt oratoriska angrepp mot
representationsförslaget, riksdagarna 1869, 1873–75
(såsom ledamot af Andra kammaren för Vesterås,
Köping och Arboga) och 1876–78 (såsom led. af samma
kammare för Vesterbottens städer och Hernösand)
samt är sedan 1888 ledamot af Första kammaren
för Kopparbergs län. Såsom ledamot af kyrkomötet
(1873, 1878, 1883 och 1888) har T. motionerat bl. a. om
inskränkning i katekesutanläsningen. T. har ifrat
för kommunikationernas förbättring. Så väckte
han 1875 motion om anslag till vägars anläggning
m. m. i förening med förslag till skjutsväsendets
ordnande samt tog verksamt del i realiserandet af
planen för den s. k. bergslagernas jernväg och för
Mora–Vänernbanan.
Trefingerört. Se Sibbaldia.
Trefort [-får], August, ungersk statsman, född 1817
inom en ursprungligen fransk familj, gjorde 1836–37
vidsträckta resor, bl. a. till Sverige, och egnade sig
derefter en lång tid åt vetenskapliga och literära
sysselsättningar samt åt politik. På 1840-talet
skref han i Kossuths tidning »Pesti Hirlap»,
i hvars redaktion han inträdde 1843. I Mars 1848
blef han statssekreterare i jordbruksministeriet,
men lemnade Ungern i slutet af året samt återvände
först 1850. Sedan 1861 var han riksdagsman och
slöt sig till Deákpartiet. Såsom undervisnings- och
kyrkominister 1872–88 verkade T., som hade en mycket
liflig själ och var nästan alltför ifrig reformvän,
mycket till universitetens och läroverkens, konstens
och konstindustriens fromma. Död 1888. T:s samlade
skrifter utgåfvos i 3 bd.
Trefot, tripod (Grek. o. Lat. tripus), ett
forngrekiskt bohagsting, som i den homeriska tiden
helt enkelt var en trebent kopparkittel att koka
vatten i, men sedermera fick en konstnärlig arbetning,
ej sällan förfärdigades af ädla metaller och nyttjades
till att blanda vin i eller såsom prydnad. Det vardt
sed att trefötter bortskänktes såsom hedersgåfvor,
täflingspris åt segrare vid festspelen eller såsom
tempelskänker, i synnerhet till Apollons tempel
i Delfi, hvarest sierskan, sittande på en trefot,
meddelade orakelsvaren. Denna trefot utgjordes af
en trebent ställning med en kittel i och derofvan
tre upprättstående ringar, på hvilka en rund skifva
hvilade. Apollons trefot var ett attribut åt guden
med afseende på hans siare-kraft. Jfr O. Müller,
»De tripode delphico» (1820).
Trefvare. Se Tentakler.
Tregelles [trigellisj, Samuel Prideaux, Englands
mest betydande bibeltextkritiker, föddes 1813. Hans
föräldrar voro qväkare; sjelf tillhörde han i många
år plymouthbröderna, men anslöt sig omsider till
den engelska episkopalkyrkan. Efter att länge hafva
varit privatlärare egnade T. sig under de sista åren
af sin lefnad
uteslutande åt textkritiska arbeten. Han dog, till följd
af öfveransträngning, i Plymouth 1875. T. utgaf en
stor kritisk upplaga af Nya testamentet (1857–72),
hvilken grundar sig uteslutande på de äldsta
kända handskrifter. Han har ej såsom Tischendorf
riktat forskningen genom upptäckandet af nya
handskrifter. Men han har omsorgsfullt jämfört
nästan alla uncialhandskrifter (d. v. s. sådana,
som äro skrifna med det grekiska stora alfabetets
bokstäfver) med ett stort antal af de mera
betydande minuskelhandskrifterna (d. v. s. sådana,
som äro skrifna med det grekiska lilla alfabetets
bokstäfver), och hans uppgifter om läsarterna utmärka
sig derför genom stor noggranhet.
Tre heliga konungar. Se Heliga tre konungar.
Trehörna, socken delad å Östergötlands län, Lysings
härad, med 3,287 har, 615 innev., ocb å Jönköpings
län, Norra Vedbo härad, med 2,615 har, 355 innev.,
tillsammans 5,902 har, 970 innev. (1890). T. utgör
ett till egaren af Trehörna säteri patronelt pastorat,
Linköpings stift, Lysings kontrakt.
Trehörningsjö, socken i Vesternorrlands län, Arnäs
tingslag. 1,335 innev. (1890). Annex till Gideå,
Hernösands stift, Ångermanlands Nordöstra kontrakt.
Treilhard [träjar], Jean Baptiste, grefve, fransk
statsman, son af en advokat, f. 1742 i Brive,
Limousin, var en berömd advokat vid Parisparlamentet,
då han 1789 såsom en af Paris’ representanter i
tredje ståndet insattes i riksdagen. Han var en
af de i Konstituerande nationalförsamlingen så
inflytelserike »legisterna» och tillhörde liksom
flertalet af desse venstra centern, d. v. s. det
parti, som ville konungadöme, men ett konungadöme utan
makt. Under Lagstiftande församlingen (1791–92) deltog
han ej i politiken, utan var då president i Paris’
brottmålstribunal. 1792 invald i Nationaikonventet
af dep. Seine-et-Oise, slöt han sig under striden
mellan Gironden och Berget till centern, som till en
början var vacklande, men slutligen af fruktan drefs
att underkasta sig det senare partiets ledning. Han
röstade för Ludvig XVI:s dödsdom, men för uppskof med
verkställigheten. T. blef medlem af Välfärdsutskottet
vid dess inrättande d. 6 April 1793, men utgick derur
d. 10 Juli s. å., samtidigt med Danton, af hvilken
han låtit sig beherska. Under Robespierres derpå
börjande diktatur iakttog han en försigtig tystnad,
men efter dennes fall (Juli 1794) blef han en af
de ledande männen inom konventet. Åter medlem af
Välfärdsutskottet (d. 2 Aug.–5 Nov. 1794 och d. 4
Maj–2 Aug. 1795), fick han i synnerhet inflytande på
utrikespolitiken samt tog verksamt del i utvexlingen
af Ludvig XVI:s dotter och i afslutandet af det
hemliga preliminärfördraget med Sverige d. 7 Juni
1795. Vid direktorialförfattningens införande
s. å. blef han medlem af de Femhundrades råd och
tillhörde der det jakobinska partiet. Sedan han 1797
utträdt ur de 500:s råd, blef han fredsunderhandlare
med England i Lille, ambassadör i Neapel och
underhandlare på fredskongressen i Rastatt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
