Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjärhandelskompanierna - Tjärn. Se Mosse - Tjärnö (Tjernö) - Tjärstad - Tjärtalg - Tjärtvål, sapo piceus - Tjärvatten. 1. Se Tjära - Tjärvatten. 2. Tjärvatten för medicinskt bruk - Tjärört. Se Tjärblomster - Tjör. Se Tjur - Tjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
giltiga skäl, skulle det vara skyldigt att underkasta
sig detta, dock mot godtgörelse. Förhållandena artade
sig såsom förr: striden med städer och producenter
fortfor, affärsställningen var dålig. När derför
oktrojen utlöpte, 1682, blef handeln med beck och
tjära förklarad fri för alla stapelstäder. Den tog
dock ej någon synnerlig fart, utan gick t. o. m. något
tillbaka, när de konstlade stöden borttogos. Detta
föranledde regeringen att utfärda nya privilegier,
d. 11 Juli 1689, för ett sällskap, som längre fram
kallades Tjärhandelssocieteten. Denna oktroj gällde
äfven de södra orterna (utom Gotland, som haft ett
eget tjärkompani 1649–54, men nu undantogs). Priset
bestämdes per läst för tjära till 72 dal. kmt i norra
Sverige och 80–84 i södra, för becket till 112 och 135
dal. kmt i de respektive landsdelarna. Det qvantum,
som måste uppköpas, blef för hela riket 8,000 läster
årligen. Afgifterna till kronan blefvo högre, än de
varit förut. – Till sina hufvuddrag blefvo dessa
privilegier gällande t o. m. år 1712, i det man
gång efter annan förlängde dem utan några väsentliga
ändringar. 1714 frigafs åter tjärhandeln, men redan
följande år ändrades detta, i det att man bestämde,
att en ny tjärhandelssocietet skulle bildas. De
nya privilegierna stadfästes d. 24 Juli 1714 att
räcka till slutet af år 1717. Dock väckte handelns
inskränkande stort missnöje, som gaf sig tillkänna
redan på riksdagen 1713; och sedan Finland gått
förloradt, slöt sig äfven Kommersekollegium till
dem, som afstyrkte oktrojen. Detta förmådde äfven
konungen att upphäfva de nya privilegierna med 1715
års utgång, från hvilken tid handeln med beck och
tjära icke varit monopoliserad. Jfr O. Fyhrvall:
»Bidrag till svenska handelslagstiftningens
historia. I. Tjärhandelskompanierna» (i »Historiskt
Bibliotek» VII, 1880).
J. Fr. N.
Tjärn. Se Mosse.
<b>Tjärnö</b > (Tjernö), socken i Göteborgs och
Bohus län, Vette härad. Areal 4,846 har. 2,023
innev. (1890). Annex till Skede (Skee), Göteborgs
stift, Vikornas Norra kontrakt.
Tjärstad, socken i Östergötlands län, Kinda
härad. Areal 14,042 har. 2,132 innev. (1890). Annex
till Kettilstad, Linköpings stift, Kinds kontrakt.
Tjärtalg, kem., benämnes en vid rektificering af
trätjära erhållen produkt, som hufvudsakligen utgöres
af kolvätet reten (se d. o.). Tjärtalg är hvit, har
konsistens af talg och nyttjas som smörjningsmedel.
P. T. C.
Tjärtvål, sapo piceus, med., en bland de mest
begagnade af de för särskildt medicinskt ändamål
beredda tvålsorterna, är vanligen en natrontvål,
i hvars smälta massa en viss mängd genom silning
renad trätjära inblandas, hvarigenom tvålen får
en mörkt gråbrun till svartbrun färg och en stark
tjärlukt. Sådan tvål nyttjas med fördel mot flere
slags hudsjukdomar, t. ex. ekzem o. dyl., samt såsom
renande medel till desinfekterande tvättningar,
t. ex. efter besök hos och beröring med personer,
som lida af någon smittsam sjukdom. Det hufvudsakligen
verksamma ämnet i tjärtvål ar karbolsyra,
och man har derför i senare tider ersatt den
verkliga tjärtvålen med »karbolsyretvål», som väl
kanske ibland säljes under namn af tjärtvål, men är
gråhvitaktig till färgen och luktar tämligen oblandadt
af karbolsyra. O. T. S.
Tjärvatten. 1. Se Tjära. – 2. Tjärvatten för
medicinskt bruk beredes på det sätt att man
Öfvergjuter 1 del trätjära (pyroleum pini) med 10
delar kokhett, destilleradt vatten i en lämplig
flaska, som tillslutes och omskakas, tills innehållet
kallnat. Sedan derefter de olösliga delarna,
fått afsätta sig, afhälles den klara vätskan och
silas genom papper. Sålunda beredt tjärvatten,
aqua picea, infusum pyrolei pini (Ph. Suec.,
ed. VII), är klart och har en brungul färg samt
lukt och smak af tjära. Det innehåller tjärans i
vatten lösliga beståndsdelar (ättiksyra, kreosot,
terpentinolja, vidbränd olja m. m.), hvilka, vexla
i mängd och beskaffenhet alltefter olika slag af
tjära. Tjärvatten kom mot midten af 1700-talet i bruk
såsom ett medel mot lungsot, kroniska lungkatarrer,
njursten, skörbjugg, gikt, långvariga hudsjukdomar
m. m. i dos af 1–2 spetsglas morgon och afton åt
barn samt åt fullvuxna 1–2 stora dricksglas. Det
rekommenderades äfven såsom skyddsmedel mot smittsamma
sjukdomar, men torde numera sällan användas af
läkare. O. T. S.
Tjärört. Se Tjärblomster.
Tjör. Se Tjur.
Tjörn, ö i Skagerak, hörande till Göteborgs och Bohus
län, skiljes från fastlandet i ö. af Hakefjorden och
Askeröfjorden, från Orust i n. genom Stigfjorden. Ön
är till formen tresidig, med största bredden i
n. Den är sönderskuren af många vikar, bland hvilka de
största äro Brevikskilen på vestra och Svanvikskilen
på östra kusten. T. är ett skoglöst, i det hela fult
land med kala bergbackar öfverallt, upptagande 5/6
af hela ytan, men mellan bergen ligga också, i alla
riktningar utomordentligt fruktbara dalar. Denna
bördighet beror på de massor af skalmergel, som
träffas öfverallt under den djupa växtmyllan,
t. o. m. i sänkorna på bergen, och på många ställen
bilda hela kullar. Också äro T:s dalar ovanligt
tätt befolkade. Öns areal är 133,91 qvkm. Medräknas
tillhörande smärre öar, stiger arealen till 159,68
qvkm., med 10,050 innev. (1890). Hufvudnäringen
är åkerbruk, men för kanske 1/3 af befolkningen
fiske. Någon sjöfart idkas äfven. Flere fiskelägen
finnas, af hvilka de största äro Klädesholmen
och Kyrkesund. Bland tillhörande öar må nämnas de
beryktade Paternosterskären (se d. o.), Tjörnökalf och
Dyrön med fiskelägen, Herrön i v. och den vackra
Mjören i n., den sistnämnda med säteriet Sundsby,
hufvudgården för de Hvitfeldtska donationsgodsen
(se Hvitfeldtska stipendiefonden), till hvilka för
öfrigt omkr. 1/3 af T. hör. Fornminnen, äfven från
stenåldern, träffas öfverallt. – Tillsammans med
Orust (se d. o.) bildar T. en domsaga, ett tingslag,
ett fögderi och ett kontrakt. Med de till T. räknade
kringliggande småöarna utgör ön ett härad, Tjörns
härad, ett länsmansdistrikt och ett pastorat, Tjörns
pastorat (deladt å 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
