Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjitjagov, Vasilij Jakovlevitj - Tjocka, detsamma som dimma (se d. o.) - Tjockfotslägtet - Tjockhudingar. Se Pachydermata - Tjocktarm. Se Groftarm - Tjodrek (Thjodrik) - Tjodröre - Tjodulf (Thjodolf) från Hvin i Norge - Tjodulf (Thjodolf) Arnorsson - Tjodvitne - Tjor. Se Tjur - Tjorba - Tjostulf Aalessön - Tjouka. Se Guilandina - Tju - Tjuaner. Se Betsjuaner och Kaffrer - Tjuder, tschuder - Tjudskoe ozero, »tjudernas sjö», ryska namnet på Peipus - Tjufnad - Tjufnadsdrift. Se Kleptomani - Tjufsenan l. »enklingssenan». Se Arm, sp. 1,074, Domning och Förlamning - Tjuföarna. Se Marianerna - Tjugondedagen. Se Jul - Tjugujev, stad i ryska guvern. Charkov - Tjuktjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
memoarer från 1812 års fälttåg (ny uppl. 1862).
Tjocka, detsamma som dimma (se d. o.).
Tjockfotslägtet, Oedicnemus, zool., tillhör familjen
Charadriidae och ordningen Grallae bland foglarna. Det
kännetecknas genom sin raka, mot spetsen förtjockade
näbb samt genom förhandenvaron af bindehud mellan
framtårna. Baktå saknas. Munvinklarna räcka ända
under ögonen. Fjäderdrägten är lärkfärgad. Dessa
foglar lefva på torra och sandiga slätter samt
äro i rörelse företrädesvis under skymningen och
natten. O. crepitans finnes i södra och sydöstra
Europa samt mellersta Asien och norra Afrika.
L-e.
Tjockhudingar. Se Pachydermata.
Tjocktarm. Se Groftarm.
Tjodrek (Thjodrik), munk i Nidarholms kloster,
lefde under senare hälften af 12:te årh. Han
författade en Historia de antiquitate regum
norvagiensium, hvilken bok är skrifven tidigast
1177 och senast 1187. T:s bok, som räknas bland
de vigtigaste latinska källskrifterna till Norges
medeltidshistoria, är senast och bäst utgifven af
G. Storm i »Monumenta historica Norvegiae» (1880).
Th. W.
Tjodröre, Nord. mytol., en i eddasången
Hávamál omnämnd dvärg, som genom galdersånger
förskaffade åser och alfver styrka och mod.
Th. W.
Tjodulf (Thjodolf) från Hvin i Norge anses
hafva lefvat omkr. 870–925 samt räknas bland
vestfoldskonungen Ragnvalds och Harald Hårfagres
hirdskalder. Man har större fragment qvar af ett
par bland hans mest berömda dikter, »Ynglingatal»
och »Haustlöng» (se d. o.), senast utgifna af
Th. Wisén i »Carmina norroena» (1886–89).
Th. W.
Tjodulf (Thjodolf) Arnorsson, isländsk skald, kom
under Magnus den gode (1035–47) till Norge och
blef sedermera hofskald hos Harald Hårdråde, om
hvilken han författade qvädet Sexstefja. Han åtnjöt
konungens ynnest i hög grad och var honom ständigt
följaktig. Y. N.
Tjodvitne, Nord. mytol., ett i eddasången Grimnesmål
omtaladt hafsvidunder.
Tjor. Se Tjur.
Tjorba, en turkisk nationalrätt, utgörande ragu på
hammel, potates, ris och lök.
Tjostulf Aalessön, norsk »lendermand» under 12:te
årh., synes hafva varit af obemärkt härkomst och egt
gods i Viken. Vid de borgerliga krigens utbrott slöt
han sig till Harald Gille och lemnade honom kraftig
hjelp. Efter Haralds död (1136) kämpade han för hans
söner; under slaget vid Minne bar han en af dem,
konung Inge, under sin kappa. Under deras regering
var han en af landets mest inflytelserika stormän.
Y. N.
Tjouka. Se Guilandina.
Tju, flod i södra Sibirien, fordom biflod till
Sir Darja, upprinner på Tian-sjan s. v. om sjön
Issik-kul och strömmar mot denna sjö, men vänder sig –
några km. innan den når sjön – hastigt mot n. v., och
banar sig genoin Buamklyftan väg genom det snöklädda
Kungei-Alatau, fallande öfver 1,000 m. på en sträcka
af 80 km.
Mellan Kungei-Alatau och Transilenska Alatau mottager
den från h. Kebin, hvars högt belägna dal i storlek
går upp emot öfre Rhônes. Floden strömmar derefter
mot n. v. genom dea dal, i hvilken forten Tokmak och
Pisjpek ligga, samt beskrifver en stor båge mot n.,
innan den antar vestlig riktning. En mängd strömmar
flyta ned från de snöhöljda Alexandrovskbergen, men
gå i allmänhet förlorade i Mujun-kum-öcknens sand,
innan de nå T. Den 270 km. långa Talas, förr ett
tillflöde till T., försvinner i saltsjön Kara-kul
omkr. 100 km. från T., och T. sjelf förlorar sig i
sjögruppen Saumal-kul omkr. 100 km. n. om Sir Darja.
Tjuaner. Se Betsjuaner och Kaffrer.
Tjuder, tschuder (R. tjudi, beslägtadt med tjuzjoj,
tjuzjdyi, »främmande»), är i äldre ryska källor ett
gemensamt namn för alla i Ryssland bosatta finska
stammar och ibland särskildt för esterna. I nyare tid
nyttjas stundom namnet tjuder efter Sjögrens föredöme
for de små, med hvarandra nära befryndade vest-finska
stammarna voter, »nord-tjuder» (i guvern. Olonets vid
sydvestra stranden af Onega samt kring öfre loppet af
Ojat-floden mellan Ladoga- och Bjelozero-sjöarna),
och vepser, »syd-tjuder» (i kretsarna Oranienbaum
och Jamburg af guvern. Petersburg). För öfrigt
nyttjas »tjuder» i ryskan ofta som smädeord.
H. A.
Tjudskoe ozero [-skåje], »tjudernas sjö», ryska
namnet på Peipus.
Tjufnad begås, då någon olofligen från annan
tillgriper gods eller penningar. Sker tillgreppet
»medelst våld å person eller användande af hot, som
innebär trängande fara» (Strafflagens 21 kap. 1 §),
föreligger dock ett annat, svårare brott, nämligen
rån (se d. o.). Går vid tjufnad värdet af det
tillgripna öfver 15 kronor, kallas brottet stöld,
eljest benämnes det snatteri. I vissa fall (såsom vid
tillgrepp medelst inbrott och i regeln vid iteration)
betraktas tjufnaden utan afseende å det tillgripnas
värde såsom stöld. Se vidare Snatteri och Stöld.
J. H-r.
Tjufnadsdrift. Se Kleptomani.
Tjufsenan l. »enklingssenan». Se Arm, sp. 1,074,
Domning och Förlamning.
Tjuföarna. Se Marianerna.
Tjugondedagen. Se Jul.
Tjugujev, stad i ryska guvern. Charkov, på högra
stranden af Donets. Omkr. 10,000 innev.
Tjuktjerna (af inhemskt tjautju, »män»), ett till den
hyperboreiska rasen hörande folk (jfr Hyperboréer),
bebo hufvudsakligen nordöstligaste hörnet af Sibirien,
ö. om 170° ö. lgd; men äfven v. om denna linie
innehafva de mellan sina grannar jukagirerna i n. och
korjakerna i s. ett ganska bredt, s. om polcirkeln
löpande bälte, som, afsmalnande mot v., räcker
ända fram till 150° ö. lgd, der tjuktjerna mötas af
jakuterna i n. och v. och tunguserna i s. Tjuktjerna
delas vanligen i två ganska skarpt skilda grupper, de
mer bofaste strand- (kust- l. fisk-)tjuktjerna längst
ut i n. ö. på halfön mellan Koljutjinviken vid
Ishafvet i n. och Anadyrflodens utloppsvik i s. samt
v. om dem de nomadiserande ren-tjuktjerna. De förre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
