Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tirzpol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturen, bäst till sin fördel. Detta gäller i synnerhet
om hans tidigare porträtt, bland hvilka främst är att
nämna hans framställning i kroppsstorlek af Göthe
på Roms ruiner (numera i Städelska institutet i
Frankfurt a. M.). I Gotha finnes en bröstbild af
en krigare, ett romerskt landskap (1783) och den
ofvan nämnda Konradin, i Hamhurg hans stela och
hårdt målade jättetafla, General Bennigsens intåg
i Hamburg d. 31 Maj 1814 (1816), ett slags försökt
återgång till realistisk uppfattning. Hans flesta
taflor finnas i Oldenburg (47 st.), bland dem en
serie af Idyller (1779–1820), dels fantasier med
allegoriserande figurer, dels realistiska motiv
m. m. – 4. Johann Friedrich August T., son af
Joh. Val. T., f. 1750, d. 1812, var äfvenledes
lärjunge af farbrodern (T. 1) i Kassel och längre
fram hofmålare hos fursten af Waldeck samt blef
1800 direktör för akademien i Leipzig. Han målade
lätta och behagliga porträtt (i Weimar, Braunschweig
o. s. v.). En son till honom var Karl Ludvig T.,
f. 1797 i Dessau, d. 1855 i Bückeburg, hvilken hörde
till 1800-talets mera gammalmodiga genremålare,
C. R. N.
Tischendorf, Lobegott Friedrich Konstantin von,
tysk bibeltextkritiker, född i Lengenfeld (sachsiska
Voigtland) d. 18 Jan. 1815, studerade teologi och
filologi vid universitetet i Leipzig, der han 1840
blef docent. Han utnämndes 1845 till e. o. och
1859 till ord. teologie professor vid nyssnämnda
universitet, upphöjdes 1869 i ryskt adligt stånd
samt afled i Leipzig d. 7 Dec. 1874. – Det kritiska
sofrandet af Nya test:s text gjorde han tidigt till
sin lifsuppgift. Den grundsats han dervid följde
var att med ledning af de äldsta handskrifterna
framställa en text, sådan den lästes i de sista
åren af 4:de årh. Denna grundsats tillämpade han
redan – så långt dåvarande resurser sträckte sig
– i sin första edition af Nya test. på grekiska
(1841). Men han fann snart, att en ny grundlig
kollationering med handskrifterna var nödvändig för
hans syfte. Han företog derför flere vetenskapliga
resor. Under en vistelse i Paris (Okt. 1840–Jan. (1843
lyckades han på nationalbiblioteket dechiffrera
en svårläslig palimpsest, Codex Ephraemi Syri
rescriptus (se Bibelhandskrifter), och utgaf från
trycket detta betydande fynd (Gamla test. 1843; Nya
test. 1845). År 1843 tillbragte T. fyra månader i Rom
under forskningar i vatikanska biblioteket. Den der
befintliga gamla bibelhandskriften Codex Vaticanus
fick han dock se endast under sex timmars tid. –
År 1844 besökte T. Egypten, Sinai och Palestina. I
Sankt Katarina-klostrets vid Sinai bibliotek upptäckte
han flere fragment af en grekisk bibelhandskrift på
pergament, hvilken han genast igenkände såsom en
af de äldsta. Han lyckades erhålla en del af detta
manuskript, hvilket han utgaf i ett litografieradt
facsimile under titeln Codex Friderico-Augustanus
(1846). Åren 1853 och 1859 företog han å nyo
resor till Orienten och besökte åter klostret på
Sinai. Först under den sistnämnda resan, som företogs
på ryska regeringens bekostnad, fick han
tillträde till det öfriga af den dyrbara, gamla
bibelhandskriften samt tillåtelse att taga den med
sig för att afskrifva och publicera den. Vid ryska
rikets 1000-års jubileum, 1862, publicerades under T:s
ledning på föranstaltande af ryska regeringen denna
Codex sinaiticus (4 bd föl; se Bibelhandskrifter). –
Åren 1869–72 utgaf han, efter en fullständig revision
af grundtexten, en stor kritisk upplaga af Nya
test. (Editio octava critica major), hvilken han
utgifvit i tillsammans 24 uppl. Två gånger förenade
han med grundtexten sin revision af Hieronymus’
latinska text och Luthers till originalupplagorna
återförda tyska öfversättning till ett Novum
Testamentum triglottum (1854 och 1865). Dessutom
utgaf han äfven kritiskt reviderade upplagor af den
alexandrinska öfvers. af Gamla test. (7:de uppl. 1887)
och af Nya test:s apokryfiska böcker. Intryck och
erfarenheter från sina resor meddelade T. i Reise in
den Orient (2 bd, 1845–46) och Aus dem Heiligen lande
(1862 ; »Det heliga landet etc.», 1869).
T:s teologiska ståndpunkt var den strängt
bibeltroendes. Medan Strauss tolkade bibeln mytiskt
och Tübingenskolan uppfattade Nya test:s urkunder
såsom tendensskrifter samt båda förlade dessa
skrifters uppkomst till en betydligt senare tidpunkt
än den af traditionen antagna, fasthöli T. (Wann
wurden unsere evangelien verfasst?, 1865; »När blefvo
våra evangelier författade?», s. å.) evangeliernas
historiska beskaffenhet och uppkomst redan i 1:sta
årh. Deremot erkände han befintligheten af senare
tillsatser och vanställningar i Nya test:s text och
gjorde till sin lifsuppgift att bortrensa dessa.
Tischri, Hebr., hos judarna den 7:de månaden i
feståret, den 1:sta i det borgerliga året. Den har
30 dagar och motsvarar ungefär tiden från midten
af Sept. till midten af Okt. I månaden T. firas
nyårsfesten, försoningsfesten och löfhyddofesten
(se dessa ord). L. L.
Tisdag (se Dag), det svenska namnet på veckans
tredje dag. Det motsvarar romarnas Martis dies
(efter planeten Mars), som ännu finnes bevaradt
i de romanska språken: Fr. mardi, Ital. martedi,
Sp. mártes. Portugisiskan åter har i fråga om
denna dagens liksom de öfriga veckodagarnas
namn upptagit det på kyrklig väg införda bruket
att nämna dagarna efter deras ordning i veckan,
hvadan tisdagen kallas terça feira (Med. Lat. feria
tertia), tredje dagen. Samma grund för namngifningen
återfinnes äfven i Nygrek. he trite (näml. hemera,
dag) och de slaviska språken, t. ex R. vtornik,
Pol. wtoreh, »den andra» (dagen). I de germanska
språken har den romerske krigsgudens namn fått vika
för den motsvarande inhemske gudens: Fornhögt. Zio,
Fornn. Týr (se Ty), ursprungligen en ljusets,
sedan det blixtrande svärdets (krigets) gud. Dagens
namn lyder på Fornhögt. ziestag, Medelhögt. zîstac
(ännu fortlefvande i Schwaben under formen zistag),
T. dienstag (i 13:de årh. dingstag), Angels.
tivesdaeg, Eng. tuesday, Fornn. tysdagr, D. tirsdag. –
Tisdagen näst efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
