Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
doktrinärt liberala »Novosti» (Nyheterna, 1871)
har den största spridningen, »Narodnaja volja»
(Folkviljan; nihilisternas flygblad), »Golos»
(Rösten; numera nedlagd), panslavist-organet »Svjet»
(Verlden, 1885), »Pravitelstvennyj vjestnik»
(Regeringsbudbäraren; officiel hoftidning, 1869),
samt »Journal de Saint-Pétersbourg» (för diplomatiska
meddelanden och officiös vederläggning; 1825). Flere
skämttidningar finnas, hvilka fritt angripa den
lägre ämbetsmannaverlden, privatpersoner och
främlingar. Landsortspressen saknar betydelse; dock
står »Rigasche zeitung» (1775) högt. Af omkr. 300 i
Ryssland utgifna tidningar är mer än en tredjedel
underkastad regeringens omedelbara inflytande. I
hela ryska väldet utgåfvos år 1880 tidningar till
ett antal af 608, hvaraf 417 på ryska. 54 på polska,
40 på tyska. Se vidare Ryska literaturen, sp. 147.
I ryska Polen suckar tidningsväsendet under det
hårdaste tryck. Fyra grupper polska tidningar
kunna särskiljas: de, som utgifvas i Ryssland,
i österrikiska Polen (der existensvilkoren
äro fördelaktigare), i preussiska Polen och af
landsflyktingar i London, Paris, Bruxelles eller
Schweiz. 1886 var antalet politiska Varsjav-tidningar
7, deribland »Gazeta polska», »Kuryer warszawski»
och »Slowo» (Ordet).
Belgien framträdde tidigt på detta fält, med
»Nieuvve tijdinghen» (senast 1616, i Antwerpen)
samt två tidningar på 1630-talet, en af dem den
välkända »Gazette van Antwerpen» (nedlagd 1827). På
1780-talet åtnjöt Linguets »Annales politiques»
mycket anseende, så ock »Le national» närmast
före belgiska revolutionen 1830. S. å. uppsattes
den officiella »Moniteur beige». Stor utbredning
hafva »Étoile beige», som bekämpat den preussiska
politiken, och det liberala partiets väl redigerade
organ »Indépendance belge» (1831); dernäst komma
»Précurseur» (i Antwerpen), »Nord» (1855; ryskt
regeringsorgan), »Journal de Bruxelles» (katolsk,
officiös, med billighetsuppl. »Belgique») samt de
flamska tidningarna »Vaderlander» (1829, i Gent) och
»Land». Ett omtyckt skämtblad var »Méphistopheles»
(1831–58). Belgiska pressen åtnjuter fullständig
frihet. Dess alster räknades 1885 till 77 dagliga
(deraf 63 politiska) och 752 andra (deraf 322
politiska). Jfr Warzée: »Essai historique et critique
sur les journaux belges» (1845).
Hollands press egde ett vidsträckt anseende under
1600- och 1700-talen, då andlig och politisk frihet
fann sin tryggaste tillflyktsort i detta land. De
holländska tidningarna äro många, men ega numera
större betydelse i kommersielt än i politiskt
hänseende. Nämnvärda äro »Nieuws van den dag»,
»Algemeen handelsblad», »Haarlemsche courant» (sedan
1656) och »Nederlandsche staatscourant». Jfr Hatin:
»Les gazettes de Holland» (1865).
De schweiziska kantonernas tidningsväsende är
mycket aktningsvärdt, men eger en tämligen lokal
karakter. Mer allmänt kända äro »Bund» i Bern, »Neue
zürcher zeitung», »Baseler nachrichten», »Journal de
Genève», »Gazette de Lausanne» och »Suisse illustrée»
samt skämttidningen »Nebelspalter» i Zürich. 1881 utgåfvos i
Zürich 44, i Bern 34, i Valais 20, i Basel 13, i
Genève 10 tidningar. I hela landet var antalet 342,
deraf 225 politiska och bland dessa 185 reformvänliga,
40 konservativa.
Om den danska pressens utveckling se Danmark,
sp. 891–892. Bland de nuvarande Köpenhamnstidningarna
må framhållas »Berlingske tidende» (den äldsta,
1749), »Dagbladet» (1851), »Dagens nyheder»
(1868) och »Nationaltidende» (1877), organer
för det konservativa partiet, »Morgenbladet»
(1873), som är bondedemokraternas, och »Politiken»
(1884), som är »den europeiska vensterns» språkrör,
samt »Social-demokraten» (1874). Antalet danska
tidningar uppgick 1891 till 183. Äfven Island har
egna tidningar.
Angående Norges press se Norge, sp. 1388–89.
Äfven i Sverige föregicks tidningspressens uppkomst af
flygblad. Under 1600-talets första årtionden hemsändes
från krigsskådeplatserna handskrifna nyhetsblad,
s. k. »relationer». I 1626 års kansliordning, §
23, förordnade Gustaf II Adolf, att sekreteraren
vid Riksarkivet (som tillika var rikshistoricus)
skulle ur actis probatis och trovärdiga rykten
samt korrespondenternas avisor om utländska saker
»extrahera det bästa och märkeligaste och det
hvarje vecka trycka låta». Under förra delen af
1630-talet utgåfvos krigsrelationer med titlarna
»Aviso och kort berättelse», »Sannfärdig och grundlig
berättelse» etc. Det var sålunda närmast kriget,
som gaf upphof åt svenska tidningspressen. 1643
uppdrogs åt generalpostmästaren att redigera
ett slags officiel tidning. Förutom kronans
korrespondenter i Helsingör, Hamburg och Stettin,
hvilka på samma gång voro posttjenstemän, skulle
han hålla egna veckokorrespondenter i de förnämsta
städer i Tyskland, Holland, Frankrike, Italien
o. s. v., och hvad märkeligt han från dem eller
ur kansliet inhemtar angående staten, krigen och
commercierna, derutur skall han på svenska »låta
formera och trycka korta extracter och dem sedan
till postförvaltarne förskicka att spargeras under
K. M:ts under-såter». På grund deraf framträdde
Sveriges äldsta tidning, »Ordinari Post-tijdender»,
1645, med ett n:r i veckan. Detta förordnande för
generalpostmästaren upphörde 1685; derefter sköttes
utgifvareskapet ända till 1766 af »gazette skrifvare»,
förordnade af K. M:t och Kanslikollegium (jfr Censur,
sp. 162). Ännu på 1680-talet fortforo handskrifna
gazetter att tillverkas, införskrifvas och utdelas. Om
detta den svenska publicitetens äldsta skede och dess
fortsättning fram på 1700-talet se vidare Post- och
Inrikes tidningar. Posttidningen var under enväldet
officiel, i det att den innehöll de styrandes egna
förordningar och meddelanden. – Till pressen kan
äfven räknas publikationen »Relationes curiosae»,
utgörande naturalhistoriska meddelanden af mestadels
vidunderlig art, hvilka (med ett n:r om ett halft
ark i veckan) utgåfvos 1682, 1700 och 1701 samt döko
upp ännu 1723 under titeln »Stockholmiske relationes
curiosae». – Publiciteten, som under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
