Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thurócz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landtgrefven af denna slägt var Ludvig IV:s broder
Henrik Raspe (se Henrik, sp. 1049), efter hvars död
(1247) utbröt ett ödeläggande arfföljdskrig, som 1263
slutade så, att markgrefve Henrik den upplyste af
Meissen (af huset Wettin), Henrik Raspes systerson,
fick det egentliga T., hvaremot det dittills med
T. förenade Hessen tillföll Ludvigs och Elisabets
dotter Sofia. En son af Henrik den upplyste var
Albrekt II den vanartige (se denne). Trots de
tyske konungarna Adolfs af Nassau och Albrekt
I:s försök att tillegna sig T. fortfor det att
tillhöra markgrefvarna af Meissen, hvilka 1423 fingo
kurvärdigheten i Sachsen. Vid Sachsens delning 1485
lades T. hufvudsakligen till den ernestinska liniens
besittningar (se Sachsen och Sachser).
Thüringerwald, bergssystem i mellersta Tyskland,
sammanhänger i s. ö. med Fichtelgebirge, ansluter
sig i s. v. till Rhön och närmar sig med sina
nordliga förgreningar Harz. Från trakten af Eisenach
sträcker det sig i en oregelbunden linie af 110
km. längd och 15–30 km. bredd mot s. ö. till öfre
Saale och Main. Den sydöstra, något lägre delen,
som förmedlar förbindelsen med Fichtelgebirge,
kallas Frankenwald. T. bildar ingenstädes spetsar,
och endast få af dess rundade toppar nå mer än 900
m. höjd; de successiva höjderna bilda en fortlöpande,
lätt urskiljbar kam, och endast de nordvestra
sluttningarna äro branta. Berget innesluter många
förtjusande och romantiska dalar och är klädt med
vackra skogar, företrädesvis af barrträd, här och
der löfträd. Nordvestra delen är högst, skogrikast
och vackrast; de högsta topparna der äro Grosser
Beerberg (983 m.), Schneekopf (978 m.) och Inselsberg
(915 m.), alla i hertigdömet Gotha. Sydöstra delen
är mera folkrik och har en liflig industri; der
ligga Kieferle (877 m.) vid Steinheid och
Blessberg (869 m.) nära Schalkau. Utmed kammen,
från Hörschel vid Werra till Blankenstein vid Saale,
går en till största delen farbar väg, Rennsteig l.,
rättare, Rainsteig (gränsväg), som utmärker gränsen
mellan Thüringen och Franken och kan betraktas som
en del af gränsen mellan Nord- och Syd-Tyskland. –
T. har flere mineralkällor samt tallbarrs- och andra
artificiella bad och besökes dessutom för sitt
uppfriskande sommarklimat mycket af befolkningen
på nordtyska slätten. De vanligast förekommande
bergarterna äro granit, porfyr och lerskifier; af
malmer förekommer jernmalm i större mängd.
Thüringska staterna, gemensam benämning på de
tyska land, som tillhöra den ernestinska linien af
sachsiska furstehuset (storhertigdömet Sachsen-Weimar,
hertigdömena S.-Meiningen, S.-Altenburg och
S.-Koburg-Gotha), samt de båda furstendömena Reuss.
Thy l. Thyland, landskap i nordvestra delen af
Nörrejylland. Se Thisted amt.
Thyard [tiär], Pontus de. Se Thiard.
Thyatira, i forntiden stad i Lydien, Lydias
födelsestad (Ap.-gern. 16: 14) och en af de sju
församlingar i Mindre Asien, för hvilka Apokalypsen
var bestämd (Uppenb. 1: 11, 2: 18 ff.). Nu Akhissar
(se d. o.).
Thyborön, by i Aggers socken i södra delen af Thy,
på landtungan mellan Nordsjön och Limfjorden,
s. om det ställe, der Aggerkanalen. bildades 1825
genom Nordsjöns genombrott. Denna har alltmer
igensandats, men i senare hälften af 1860-talet
egde ett nytt genombrott rum vid T., och en
segelbar kanal, T:s kanal, har uppstått der.
E. Ebg.
Thyestes. Se Atreus.
Thyiad (Grek. thyias), bacchant. Se Menader.
Thylacinus. Se Pungvargslägtet.
Thymallus. Se Harren.
Thymaridas, grekisk matematiker (möjligen identisk
med Pythagoras’ omedelbare lärjunge T. från Tarent),
bekant såsom uppfinnare af en metod att lösa ett
specielt system eqvationer af första graden med flere
obekanta, det s. k. epantema (»ofvanblomster» eller
»biblomster»). Systemet skulle på modernt teckenspråk
uttryckas genom eqvationerna x1 + x2 + . . .
+ xn = s, x1 + x2 = a1, x1 + x3 = a2,
. . ., x1
+ xn = an-1, och man erhåller lösningen genom
att subtrahera den första eqvationen från summan
af de öfriga, således genom användning af
den s. k. additions- och subtraktionsmetoden.
G. E.
Thymele, Grek. (Lat. thymele), ett vid
Dionysosfesterna brukligt offeraltare, kring hvilket
den dionysiska festkören utförde sina dansar; en
i midten af den forngrekiska teaterns orkestra
(det för den dramatiska kören afsedda rummet)
befintlig platform, å hvars midt befann sig det åt
Dionysos helgade altaret (en erinran om det grekiska
teaterväsendets samband med denna gudomlighets
dyrkan). Se Teater.
Thymeleae Juss., bot., en naturlig växtfamilj
af vanligen buskar eller låga träd med samkönade
blommor, sambladiga, kronlika blomkalkar och 8 fria,
med 2-rummiga knappar försedda ståndare, fästa i
kalkens pip. Fruktämnet är fritt inom kalken, med
ett nästan skiflikt märke, vid mognaden en bärlik,
1-rummig, 1-fröig stenfrukt. Till familjen höra
omkr. 300-arter (talrikast i de varmare, icke tropiska
landen), ofta utmärkta för skarpa och derigenom
giftiga beståndsdelar, i synnerhet i frukterna och
barken (se t. ex. Daphne). O. T. S.
Thymol. Se följ. art.
Thymus L., timjan, bot., farmak., ett slägte
af små, vanligen nedliggande, buskartade växter,
hörande till nat. fam. Labiatae Juss., kl. Didynamia
L. Blommorna äro vanligen rödvioletta, samlade i
hufvud i toppen af stjelken. Blomfodret är starkt
2-läppigt, i mynningen slutet af en krans korta
hår. Den öfre läppen är klufven i 3 korta och breda
uddspetsiga flikar, den nedre delad i 2 långa,
nästan syllika, hårbräddade flikar. Kronans öfre
läpp är kort, rak och platt urnupen, den nedre
delad i 3 nästan likformiga hela flikar. Frukten
utgöres af 4 klotrunda, glatta, finprickiga
smånötter. I Sverige finnas två arter: T. serpyllum
L., allmän å torra ängar och backar, samt den mera
sällsynta. T. chamaedrys Fr., som egentligen tillhör
mellersta Europa. I Medelhafstrakterna å ofruktbara
backar finnes den officinella T. vulgaris L.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
