Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tegel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är färdig att slås. – Murtegel slås vanligen för hand
i en öppen ram af trä eller gjutjern, »torrslaget»
tegel i sandströdd ram, »vattenslaget» tegel (af
mjukare lera) i fuktad ram; vid det torrslagna
fäster murbruket bättre. För murtegels formning
användas äfven maskiner, vanligen konstruerade så,
att den inmatade massan pressas fram på ett bord
genom munstycken af stenens änddimensioner och der
genom en med ståltråd besatt arm afskäres i jämnstora
parallelepipediska stycken. Torkningen sker på lafvar
(»fack») i lador eller ock på öppna fältet. Bränningen
försiggår i ugnar, antingen tillfälligt uppförda
fältugnar (tegelmilor) eller fasta ugnar (bäst i
s. k. ringugnar), och bedrifves i början sakta,
tills vattnet hunnit bortgå; eljest kastar teglet
sig skeft. Lerornas jernhalt verkar, att teglet
vid bränningen blifver rödt (af jernoxid). Af
jernfattigare leror fås gult tegel. Det holländska
teglets askgrå färg vinnes derigenom att under den
starkaste bränningen gröna alqvistar inkastas i
ugnen och alstra rök. Murtegel bör vara sprickfritt,
lättfuktadt och så pass poröst, att det upptager 5–6
proc. vatten, samt bör vid slag gifva klar klang och
ej spricka, om det upphettas till glödhett tillstånd
och derefter hastigt doppas i vatten. Af lera blandad
med sågspån, kol, torfsmul el. dyl. slås poröst tegel
(»koltegel»); detta ger varma och fuktfria murar, som
ej erfordra så starka underlagsmurar. Samma egenskaper
har ihåligt tegel (maskintillverkadt). Eldfast
sten beredes af fet, eldfast lera, blandad med grus
af dylik lera eller med qvartssand, samt brännes
vid hvitglödgningshetta. (Jfr äfven Klinker
1.) Obrändt l. lufttorkadt tegel, s. k. »råsten», är
mycket billigare än det brända, men ej så varaktigt;
det kan göra god tjenst i invändiga murar och i
eldstäder, om det skyddas väl mot fukt och röta.
– Taktegel och tegelrör tillverkas af fetare lera
och finare sand, på maskiner, byggda i likhet
med murtegelsmaskinen. S. k. »fasontegel»
(liststen o. s. v.) formas i flerdelade formar. Om
glaseradt tegel se Glasyr. – Redan forntidens egypter,
babyloner och assyrer förstodo att bränna tegel,
men använde äfven soltorkadt tegel, till hvilket de
blandade leran med sönderskuren halm, och hvilket
i det torra, varma klimatet har bibehållit sig
under årtusenden. I Ninive och Babylon gjordes
ofta byggnadens kärna af soltorkadt tegel, hvilket
derefter bekläddes med brändt, ej sällan
emaljfärgadt. Grekerna byggde hälst med naturliga
stenarter, men de flesta ruiner från det gamla Rom
innehålla tegel. Under medeltiden nyttjades gerna
glaseradt tegel. Fransmännen betjena sig af tegel
endast der tillgång på lämplig sten ej finnes,
men i de nordligare europeiska landen är teglet det
allmänna byggnadsmaterialet. En tegelstil för kyrkor
utbildades i Nord-Tyskland. De senare årtiondenas
byggnadskonst har en viss förkärlek för sirade
tegelfasader utan puts (»rohbau»). Konsten att
genom kemiska tillsatser vid bränningen framställa
s. k. fasadtegel i olika färger har på senare tid
utvecklats mycket, i Sverige vid Höganäs, Lomma,
Börringe o. s. v.
– Tegelslageriernas antal i Sverige uppgick
1889 till 265 (hvaraf 251 på landsbygden) med 4,164
arbetare och ett tillverkningsvärde af 2,932,067 kr.
Tegel, by med slott, 13 km. n. v. om Berlin. Slottet
var bröderna Humboldts familjegods och beboddes
länge af W. von Humboldt. Båda äro begrafna i den
vackra parken.
Tegel, Erik Jöransson (Göransson), historiker,
ämbetsman, född i Stockholm på 1560-talet, var son
af Erik XIV:s bekante gunstling Göran Persson, men
lemnade straxt efter faderns afrättning landet och
fördes till Tyskland, der han under främmande namn
uppehöll sig vid åtskilliga högskolor. Återkommen
efter Johan III:s död, togs han i tjenst af hertig
Karl och förrättade åtskilliga hemliga uppdrag för
honom, bl. a. såsom spion vid riksdagen i Krakov
1593. Efter detta värf utnämndes han s. å. till
häradshöfding i Olands härad, en syssla, i hvilken
Sigismund 1594 stadfäste honom. 1596 åtföljde han
hertigens sändebud till Kristian IV:s kröning;
han hemförde från Danmark Huitfeldts nyss utgifna
historia om Kristian III, hvilken hertigen befallde
honom vederlägga genom att utarbeta en fullständig
historia om Gustaf I. Detta blef upphofvet till hans
längre fram utgifna verk. Emellertid antogs T. 1598
till hertigens handsekreterare, sannolikt äfven
på grund af den stora stamtafla öfver honom, Arbor
genealogica, han utarbetat och låtit af H. Nützel
stickas i koppar s. å. Hans gunst hos Karl var också
alltjämt i stigande. 1600 var T. »rättegångshärold»
vid riksdagen i Linköping, förde anklagelserna mot
riksråden såsom hertigens ombud och bidrog väsentligen
till deras fällande. Det »skrifvareregemente», som
under Karls senare år alltmer utbildade sig, hade
sin förnämste representant i T., hvars inflytande
hos konungen erkänts såsom skadligt, hvarjämte han
förstod att på mångahanda håll otillbörligen rikta
sig. Detta kom i dagen under den mängd rättegångar,
hvilka i synnerhet 1614 väcktes mot T., sedan hans
gunstlingsskap ej mer kunde skada hans motparter. År
1608 blef han slottslofven å Stockholms slott och fick
1610 fullmakt att deltaga i granskningen af alla till
Kammaren inkommande räkningar. Med Gustaf Adolfs
tillträde till regeringen synes T:s öfverdrifna
inflytande på ärendena hafva stäckts. Han erhöll
1614 i uppdrag att ordna riksarkivets handlingar och
egnade de närmast följande åren åt det slutliga
utarbetandet af Her Gustafs, fordom Sveriges
. . . konungs . . . historia (1622). Detta arbete
är egentligen en kompilation af äldre krönikor, ja
sjelfve Huitfeldt, som skulle vederläggas, följes
ofta ordagrant; men det eger dock vigt till följd af
många bref och handlingar, som deri intagits. Enligt
tillegnan har Karl IX betydligt öfverarbetat denna
krönika. Redan förut hade T. utarbetat
Erik XIV:s historia (afslutad 1612, utg. först 1751
af A. A. von Stiernman). Den sysselsätter
sig hufvudsakligen med krigen, »gåendes», som
förf. yttrar, »större delen af denne konungs andre
gerningar, för synnerlige orsaker, förbi». Äfven detta
verk skall konung Karl delvis hafva granskat. T. blef
1617 kammarråd och 1626 tillika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
