Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suakin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillvunnit sig allmän uppmärksamhet äfven inom öfriga
land, upptogs den af en mängd schweiziska och tyska
pedagoger och fysiologer samt erhöll under 1860- och
1870-talen genom dem en så allsidig utredning, att
sedan dess föga varit att tillägga. För närvarande
finnas öfver hundrade olika modeller, hvilka
hvar på sitt sätt söka tillgodose de hygieniska,
pedagogiska och ekonomiska fordringar, som ställas
på en ändamålsenlig skolbänk, och hvilka skilja
sig från hvarandra hufvudsakligen genom olika
inrättning och anordning af densammas särskilda
delar: fotbrädet, sitsen, ryggstödet, bordskifvan
och bordlådan. Hufvudarbetena inom den synnerligen
rika literaturen öfver detta ämne äro: Fahrner,
»Das kind und der schultisch» (1863). Guillaume,
»Gesundheitspflege für schulen» (1865), Hermann
Meyer, »Die mechanik des sitzens» (1867), Virchow,
»Ueber gewisse die gesundheit benachteiligende
einflüsse der schulen» (1869), Baginsky, »Handbuch
der schulhygiene» (1883), och Cohn, »Hygiene des
auges» (s. å.). Kortfattade svenska framställningar
finnas hos I. A. Lyttkens, »Redogörelse för
Norrköpings stads folkundervisningsanstalter under år
1879», A. E. Goldkuhl, »Handledning i skolhygienen»
(1882), och Axel Key, »Läroverkskomiténs utlåtande»
III (1885). Frv. Brg.
Subsemitonium modi, musikt., inledningston (se d. o.).
Subsidier (Lat. subsidium, plur. subsidia) var
hos romarna ursprungligen benämning på den tredje
i en slagordning uppställda truppen, hvilken i
händelse af behof skulle komma de främst uppställda
trupperna till hjelp. Sedan kom ordet att betyda
reserv öfver hufvud, slutligen i allmänhet understöd,
företrädesvis i penningar, äfven skattebidrag. I den
nyare folkrätten förstås med subsidier det understöd
i form af penningar, som en makt stundom på grund af
särskild traktat (subsidietraktat) gifver en annan
stat för att vid ett med en tredje makt uppkommande
krig antingen icke af honom oroas eller, hvilket
är det vanligaste, understödjas med ett i traktaten
bestämdt antal trupper.
Sub sigillo confessionis, Lat., under biktens
insegel.
Subsistera (Lat. subsistere), fortvara, hafva sitt
uppehälle. Jfr Existera. – Subsistens, uppehälle.
Subskribera (Lat. subscribere, underskrifva), genom
namnunderskrift förpligta sig att främja något
företag, särskildt försäljningen af ett literärt
arbete eller ett konstverk. Dylikt
underskrifvande kallas subskription och underskrifvaren
subskribent. Jfr Abonnera och Prenumerera.
Substans (Lat. substantia, väsende), grundämne, det
väsentliga i någonting. Uttrycket förekommer mest
inom filosofien, i betydelsen af det bestående och
väsentliga, i motsats till accidens (se d. o.). –
Substantiel, väsentlig. – Substantialitet,
väsentlighet.
Substantiv, Lat. substantivum, gramm., hufvudord,
kallas ett nomen, som uttrycker
substansbegrepp, till skilnad från adjektivet, som
uttrycker egenskapsbegrepp. Se för öfrigt Nomen.
Substantiva färger. Se Färgning.
Substituera (Lat. substituere, sätta under, sätta
i stället), ersätta. – Substitut, person, som är
satt i en armans ställe, ställföreträdare. Jfr
Vikarie. – Substitution, sättande i stället. Inom
matematiken förstås med substitution den operation,
hvarigenom i ett uttryck eller en eqvation en storhet
ersättes genom en annan; genom substitutionen ändras
uttryckets form i enlighet med matematiskt giltiga
lagar, och substitutionen är i allmänhet afsedd
att förenkla uttrycket eller göra det lämpligare
för den behandling, hvarom fråga är. Om t. ex. det
gifna uttrycket är x2 ± xy + y2 och u-y substitueras
för x, öfvergår derigenom uttrycket till den enklare
formen u2. Substitutionerna äro af stor vigt vid
lösning af många eqvationer. Inom den högre analysen
bildar undersökningen af det sätt, hvarpå funktionen
förändras genom substitutioner, en särskild teori,
hvilken företrädesvis under 19:de årh. ernått en
hög grad af fulländning. – I kemien betecknas med
substitution det förlopp, hvarigenom ett grundämne
eller en radikal ersätter ett annat grundämne eller
radikal i en förening. Substitutionsfenomenen inom den
organiska kemiens område började studeras först 1834,
då Dumas visade att klor, atom för atom eller volym
för volym, kan uttränga vätet i organiska föreningar
och intaga dess plats. Sedermera uttalade Laurent
satsen att kloren i substitutionsproduktorna spelar
samma rol som vätet i de ursprungliga föreningarna,
något, som stod i skarp motsats till Berzelius’
elektrokemiska teori, som då var allena herskande
inom vetenskapen. Substitutionsfenomenen blefvo
ifrigt studerade i Frankrike af Regnault, Malaguti,
Laurent m. fl., och för att bringa de nyupptäckta
fakta i öfverensstämmelse med sin teori nödgades
Berzelius att gifva den en ny utveckling genom
läran om s. k. kopplade föreningar. Å andra sidan
hade Laurent 1837 uppställt en ny kemisk teori, för
att förklara substitutionsfenomenen, nämligen den
s. k. kärnteorien, som emellertid icke utöfvade något
större inflytande på vetenskapen, men ur hvilken
utgick den gerhardtska typteorien, enligt hvilken
alla kemiska föreningar äro substitutionsprodukter
af några få enkla typer nämligen klorväte, HCl,
vatten, H2O, och ammoniak, H3N. Vid slutet af 1840-
och början af 1850-talet voro kemisterna delade i
två läger. En del af dem hyllade Berzelius’ åsigter,
andra anslöto sig till substitutionsteorierna. Bägge
fraktionerna gjorde sig skyldiga till öfverdrifter. Å
ena sidan urartade Berzelius’ försök att försvara
sin ståndpunkt till godtyckliga antaganden, och
å den andra tillmätte substitutionsteoriernas
vänner alldeles för obetydlig vigt åt grundämnenas
elektrokemiska karakter. Öfverdrifterna å ömse
sidor hafva sedan dess blifvit utjämnade, och bägge
teorierna hafva gått upp i nutidens åskådningssätt. –
Substitutionsmetoden. Se Ledningsmotstånd, sp. 961.
G. E. P. T. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
