Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spencer-Churchill ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bergskollegium sedan 1710, upphöjdes han till grefve 1712
samt afled 1721.
3. Spens, Axel, grefve, krigare, den förres son,
född 1681, blef tillfångatagen efter slaget
vid Poltava (1709) och återkom ej till Sverige
förrän 1722. Chef för Lifregementet sedan 1737,
förde han 1742 befälet öfver observationshären n.
om Stockholm. Han utnämndes 1743 till general och
kommenderande chef i Skåne samt dog 1745. Intagande
en förmedlande ställning mellan hattar och mössor,
deltog han med ifver i riksdagsförhandlingarna.
4. Spens, Karl Gustaf, grefve,
fortifikationsofficer, riksdagsman, den förres
brorsons sonson, född d. 3 Okt. 1792, blef 1812
filos. magister i Upsala och s. å. underlöjtnant
vid fältmätningsbrigaden. Efter att hafva bevistat
det norska fälttåget (1813–14) företog han en mängd
vigtiga bas- och triangelmätningar, hvilka ligga till
grund för svenska kartverket, samt uppgjorde 1815
en ny kartprojektionssmetod. S., som 1843
blef major i topografiska kåren samt 1817 ledamot
af Vetenskaps- och Krigsvetenskapsakademierna,
bevistade alla riksdagar från 1818 och uppträdde
1834 med ett förslag till representation genom
landskapsting. Död d. 24 Febr. 1844.
Spenser, Edmund, enligt samtidens omdöme Englands
störste skald, föddes i London. Födelseåret antages,
på ej fullt säkra grunder, vara 1552. S. inskrefs
1569 vid Cambridge universitet, der han 1576
promoverades till master of arts (motsvarande
filosofie doktor). Under sina studieår knöt han en
nära vänskapsförbindelse med den lärde humanisten
Gabriel Harvey, hvilken – sjelf utan poetisk
begåfning – i S. erhöll en lärjunge, som genom
sitt snille snart förmådde göra mästarens idéer
fruktbärande. Genom Harvey gjorde S. bekantskap
med den snillrike skalden Sir Philip Sidney, kring
hvars person det vid denna tid samlat sig en krets
af likasinnade författare. S. blef inom kort skolans
erkändt främste skald. Sedan han lemnat Cambridge,
sysslade han en tid med metriska experiment och
sökte inom den engelska poesien införa åtskilliga
af antikens versformer. Derjämte skref han några nu
förlorade dramer i antikhärmande riktning. I slutet
af 1579 utkom (anonymt) hans första, mera betydande
dikt, The shepherdes calendar. Detta arbete, för
hvilket Virgilius’ ekloger tjenat till mönster,
är en samling herdedikter, efter årets tolf månader
ordnade i lika många böcker. De särskilda dikterna ega
ej något samband med hvarandra samt hafva både olika
meter och olika karakter. Några äro efterbildningar
från Maro och de antike skalderna, andra innehålla
satiriska utfall mot kyrkliga missförhållanden. De
uppträdande »herdarna» äro endast psevdonymer för
S. sjelf och hans samtida, och dikterna skildra ej
bondelifvet, utan innehålla under pastoralens mask
skaldens uttalanden i tidens politiska, sociala
och religiösa frågor. Straxt efter utgifvandet af
detta arbete anställdes skalden såsom sekreterare åt
lord Grey of Wilton, som kort förut utnämnts till
lord-deputy of Ireland (motsvarande vice-konung). I
detta land stannade S. under större delen
af sin återstående lifstid och erhöll efter några
år af regeringen det betydande godset Kilcolman,
kort förut indraget från den upproriska irländska
familjen Desmond. Vid ett nytt irländskt uppror
(1598) nedbrändes byggnaden, och S. kunde med
nätt nöd rädda lifvet. Bruten både till kropp
och själ, anlände han till London, der han
i stort armod ändade sitt lif i Jan. 1599.
Redan omkr. 1580 tyckes han hafva påbörjat sin
förnämsta dikt, The Faerie Queene. Under de
politiskt och religiöst stormiga år, hvilka
föregingo och efterföljde den s. k. stora armadans
angrepp på England, fulländade S. de tre första
böckerna af denna protestantismens stora hjeltedikt.
De medfördes 1589 af S. till England och utkommo
i London i början af följ. år. Hvarje bok indelas
i tolf cantos eller sånger. 1596 trycktes de
tre följande böckerna, och tio år efter S:s
död utkommo ytterligare några cantos. Arbetet,
som ursprungligen varit anlagdt på tolf eller
rättare tjugofyra böcker, blef således endast
ett fragment. »The Faerie Queene» är en allegorisk
hjeltedikt, som åsyftar ett förhärligande af England
och den protestantiska religionen. Den saknar
en klart framträdande enhet, skalden rör sig
ej med personer, utan med typer, och de dunkla
hänsyftningar, i hvilkas lösning samtiden fann
så stort behag, kunna numera näppeligen uppfattas.
Orsaken till diktens popularitet var säkerligen,
att samtiden i den såg sina mest ideella sträfvanden
framställda, och denna idealitet visade sig äfven
i den synnerligen vackra versformen, den s. k.
spenserian stanza (nio vers med rimflätningen
ababbcbcc). Den allegoriska formen var ock i
enlighet med tidens skönhetslära, ty äfven Homeros
och Virgilius ansågos hafva begagnat hjeltedikten form
blott för att meddela moraliska och politiska
lärdomar. Diktens svårbegriplighet för moderna
läsare beror till ej ringa del på språket, som
S. med flit sökt göra så ålderdomligt som möjligt.
Bland S:s öfriga skrifter märkas dels Amoretti,
en samling sonetter, som af den engelska kritiken –
på svaga grunder – anses riktade till den qvinna,
som sedermera (1594) blef skaldens maka, dels
»Colin Clout’s come home again», en allegorisk
herdedikt, dedicerad till Sir Walter Raleigh.
Ehuru skrifna förut, utgåfvos dessa dikter
först 1595. H. S.
Spenser-stansen (Eng.
spenserian stanza). Se Ottava rima och Spenser.
Speranski, Mikael, grefve, rysk statsman, född
d. 1 Jan. 1771 i Tjerkutino i guvern. Vladimir, der
fadern var rysk prest, studerade vid Nevski-klostrets
seminarium i Petersburg och var 1792–97 anställd som
professor i matematik och fysik vid denna anstalt. Han
öfvergick dock snart på den administrativa banan,
blef privatsekreterare hos furst Alexej Kurakin,
inträdde sedermera i statens tjenst och utnämndes
1801 till statssekreterare. 1809 fick han titel af
verkligt geheimeråd. S. var genomträngd af frisinnade
grundsatser i franska revolutionens anda, hvarför han
vann den på denna tid likaledes liberale Alexander
I:s fulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
