Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spegel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvalitativ analys på spektralväg. Men äfven vid
qvantitativa undersökningar, i synnerhet af lösningar,
har spektralanalysen blifvit använd af Vierordt,
hvilken dervid stödde sig derpå att absorptioncn ökas
och de dunkla bandens ljusintensitet följaktligen
aftager med lösningens koncentrationsgrad och med
tjockleken af det genomgångna lagret. De qvantitativa
undersökningarna erbjuda dock ännu ej stor säkerhet;
men de qvalitativa lemna ingenting öfrigt att önska
hvad beträffar säkerhet och känslighet; också
har man med spektralanalysens tillhjelp lyckats
upptäcka nya ämnen, såsom caesium och rubidium,
upptäckta af Bunsen, tallium af Crookes, indium af
Reich och Richter, gallium af Lecoq de Boisbaudran,
samt bekräfta tillvaron af andra, som på annan väg
upptäckts. A. Bi-n.
Spektralfärger, de färger, som förekomma i spektrum
(se d. o.).
Spektrallinier, fys. Se Spektrum.
Spektrometer (af Lat. spectrum, och Grek. metrein,
mäta), fys., ett spektroskop, så inrättadt, att
man dermed kan uppmäta de olika ljus-sorternas
brytningsvinklar.
Spektroskop (af Lat. spectrum, och Grek. skopein,
se), fys. Se Spektrum.
Spektrum (Lat. spectrum), fys. Enligt
vibrationsteorien är orsaken till ljuset små fram- och
återgående rörelser, vibrationer af etermolekyler, och
med ljusstråle menar man i ljusvibrationer försatta
etermolekyler, bildande någon af de vägar, på hvilka
ljusrörelsen sprider sig från ljuskällan. De i en och
samma ljusstråle vibrerande etermolekylerna hafva dock
i allmänhet ej samma vibrationstid, utan hvarje mot
ljusrörelsens riktning vinkelrät genomskärning af en
ljusstråle innehåller en mängd etermolekyler, hvilka
delvis röra sig olika; deras rörelser åstadkomma
det oaktadt på vårt öga ett bestämdt ljusintryck,
hvars färg (se Färg 1) är resultatet af alla de
enskilda molekylernas vibrationer. Den mångfald af
blandningsfärger, som till följd deraf är tänkbar
och i naturen äfven förekommer, kan ögat endast
ofullständigt särskilja; vill man fullständigare
lära känna en ljusstråles beskaffenhet, måste man
upplösa honom i hans olika beståndsdelar, d. v. s. i
grupper af molekyler, som alla röra sig med samma
vibrationstid, och hvilkas vågor följaktligen hafva
samma längd och en bestämd homogen färg. Att en dylik
analysering af en ljusstråle är möjlig, beror derpå
att vid ljusets gång genom en prisma (se Prisma 2) de
i ljusstrålen befintliga olika vibrationsrörelserna
brytas olika mycket (se Brytning 1) och en
s. k. färgspridning (se Dispersion) uppstår.
Insläpper man hvitt ljus genom en smal springa,
anbragt på en af väggarna till ett mörkt rum,
och låter ljusstrålarna gå genom en prisma, bildar
hvarje färgsort för sig en bild af springan, och
det uppstår en färgad bild, ett s. k. spektrum,
som kan uppfångas på en hvit skärm. På detta sätt
kan man dock ej erhålla ett rent spektrum, ty hvarje
särskild bild blir ganska stor, och de olika färgerna
komma derför att lägga sig på hvarandra och bilda
blandningsfärger; spektret blir orent.
För att erhålla rena spektra, der i hvarje mot
spektrets längdriktning vinkelrät linie endast
homogent ljus, d. v. s. strålar af samma brytbarhet
eller färg sammanträffa, måste man använda
spektroskop.
Ett spektroskop består af följande hufvuddelar,
fästa på en fot af jern: en flintglasprisma, ett
kollimatorrör, som i den mot prisman vända änden
har en samlingslins och i den andra en smal springa,
parallel med prismans brytande kant; afståndet mellan
linsen och springan är lika med linsens brännvidd,
så att de strålar, som från ljuskällan ingå genom
springan, af linsen brytas till parallellism innan de
träffa prisman. Under gången genom prisman spridas de
olika vibrationsrörelserna i strålarna och ingå derpå
hvar för sig i en kikare, hvars objektiv af dem bildar
ett rent spektrum, som kan betraktas genom kikarens
okular. På jernfoten och på samma sida om prisman som
kikaren sitter ett rör, hvilket i den mot prisman
vända änden har en samlingslins och i den andra,
på ett afstånd från linsen lika med brännvidden,
en fotografierad eller på annat sätt åstadkommen
genomskinlig skala; om skalan belyses, träffa de från
henne utgående strålarna, sedan de genomgått linsen,
prisman och reflekteras från henne in i kikaren,
så att man deri samtidigt ser spektret och skalan
och med tillhjelp af den senare kan orientera sig
i spektret. För att erhålla spektra af stor längd
begagnar man spektroskop med flere prismer eller
kolsvaflaprismer.
Undersökes hvitt ljus, d. v. s. det som utgår från
en i hvitglödning försatt fast kropp, med ett
spektroskop, erhåller man ett lysande spektrum
utan afbrott, hvilket bevisar, att i det hvita
ljuset finnas alla olika slag af de eterrörelser,
som på ögat kunna göra intryck af ljus, och, då mot
hvarje svängningstid svarar en viss färg, finnes
således i det hvita ljusets spektrum alla möjliga
enkla färger. Denna mångfald af färger har Newton
indelat i sju hufvudgrupper, hvilka ligga i följande
ordning: rödt, orange, gult, grönt, blått, indigo och
violett och så, att den röda färgen är den minst och
den violetta den mest brutna. För öfrigt upptaga de
olika färgerna mycket olika stora delar af spektret;
de tre förstnämnda upptaga t. ex. blott en tredjedel
af hela spektrets längd, men göra det oaktadt
det starkaste intrycket på ögat. Analyserar man
solljuset med tillhjelp af ett spektroskop, erhåller
man ett ljust spektrum, liknande det ofvan nämnda,
men genomdraget af ett stort antal mörka linier,
parallella med prismans brytande kant; det fattas
följaktligen vissa slag af homogent ljus eller enkla
färger i solljuset. Dessa s. k. fraunhoferska linier
(se d. o.) falla i ett och samma spektroskop alltid
på samma ställen i spektret och användas derför
till att särskilja olika slag af homogent ljus;
man har nämligen lyckats bestämma de våglängder
(se Ljus 1), som motsvara de fraunhoferska linierna,
och kan sålunda uppgöra en reduktionstabell mellan
spektroskopets godtyckliga skala och de olika
färgernas våglängder. Våglängderna angifvas i
milliondelar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
