Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonnister ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sonnister. Se Menno Simonis.
Sonometer. Se Monokord.
Sonor (Lat. sonorus), klart ljudande, klingande.
Sonora, stat i republiken Mejico, till läget
den nordvestligaste, till arealen den andra
och till folkmängden den minsta af republikens
stater, gränsar i n. till territoriet Arizona,
i ö. till Chihuahua, i s. till Sinaloa och i
v. till Kaliforniska viken. 200,845 qvkm. 148,924
innev. (1882), deraf 3/4 äro bofasta indianer. Landet
är i ö. uppfyldt af Sierra Madres berg och utgör i
v. en af höjdsträckningar genomdragen slätt, som,
i allmänhet fruktbar, längst i n. v. är sandig och
vattenfattig. De förnämsta floderna äro Rio Mayo,
Rio Yaqui och Rio Sonora (360 km.). Klimatet är
hett, men sundt, om man undantager den sumpiga
kuststräckan. Jordbruket är betydande, äfvenså
boskapsskötseln, hvilken dock störes genom apachernas
härjningståg. Mineraltillgångarna äro stora, men
bergsbruket ännu föga utveckladt. Handeln bedrifves
hufvudsakligen utefter kusten. Förnämsta hamn är
Guaymas. Hufvudstad var fordom Hermosillo, men är
numera Urès. Se Indianer, sp. 520 och Sonora-språken.
Sonora-språken l. sonoriska språken bilda tillsammans
med de aztekiska en särskild språkstam, hvars mest
utvecklade representant är det aztekiska nahuatl (se
d. o.). De indelas af Buschmann i samma 5 grupper och
hafva samma namn som de sonoriska folken (se Indianer,
sp. 520). Vokalismen är densamma som i nahuatl, men
den rikare konsonantismen omfattar äfven g, d, b, h,
ch och r. Genus och artikel saknas. Pluralis bildas
som i nahuatl genom reduplikation, t. ex. i pima:
hota, »sten», hohota, »stenar», genit. deremot i
olikhet mot nahuatl genom suffix -te l. -ke, t. ex. i
opata: tutsi-ke, »tigerns». Verbalböjningen sker
i somliga språk med sjelfständiga pronominala subjekt,
i andra med motsvarande prefix och i bägge fallen med
oförändrad stam, t. ex. i opata: ne hio, »jag gör»,
it hio, »han gör»; i cahita: ne-erja, »jag älskar»,
erja (utan pref.), »han älskar». – Jfr Buschmann,
»Grammatik der sonorischen sprachen» (1864–70).
H. A.
Sonrhay. Se Songhay.
Sontag, Henriette Gertrude Walpurgis, berömd tysk
sångerska, född i Koblenz d. 3 Jan. 1806 (1800?),
blef, elfva år gammal, elev vid konservatoriet i
Prag och uppträdde från 1820 omvexlande på tyska och
italienska operorna i Wien. Sina första egentliga
triumfer vann hon dock i Leipzig, der hon 1824
uppträdde i »Friskytten» och »Euryanthe», hvarefter
hon s. å. engagerades vid Königstädt-teatern i
Berlin. 1826 skördade hon i Paris stormande bifall och
öfvergick 1827 till italienska operan derstädes. 1830
lemnade hon teatern, sedan hon 1828 gift sig med
Sardiniens sändebud i Haag, grefve Rossi. Dessförinnan
hade hon af konungen af Preussen adlats under namnet
von Klarenstein. Hon följde sedermera sin man på
dennes beskickningar och lät endast då och då höra
sig som konsertsångerska. Af ekonomiska skäl nödgades hon emellertid
1849 att åter beträda konstnärsbanan. Efter att
med hänförelse hafva helsats i Bruxelles, Paris och
London begaf hon sig 1852 till Amerika, antog 1854 ett
lysande engagement vid italienska operan i Mejico,
men dog i kolera derstädes d. 17 Juni s. å. Henriette
S. var en ovanligt älskvärd och begåfvad sångerska,
hvars sköna och friska stämma förhöjdes af en
fulländad teknik. Hennes dramatiska begåfning var
särskildt lämpad för veka, lyriska partier.
Soolbad. »Soole» kallar man i Tyskland det mer
eller mindre koksalthaltiga vatten, som fås ur vissa
naturliga saltkällor eller konstgjorda borrbrunnar,
och som användes för vinnande af koksalt. Sedan
urminnes tider har detta ock begagnats till bad,
i synnerhet då det framsprungit med en högre
värmegrad. Utom klornatrium innehåller det
också åtskilliga andra klorföreningar i mindre
mängd såsom klorkalium, klormagnesium, jämte en
ringa halt af brom- och jodsalter. Salthalten
i de flesta soolbaden är ej mera än 1–2 proc.,
men kan uppgå ända till 25 proc. Dock anses en
salthalt af 2–4 proc. som bäst passande för bad,
hvarför de svagare baden vanligen förstärkas genom
s. k. graderad soole eller genom moderlut, som
återstår sedan koksaltet blifvit utkristalliseradt,
hvarigenom arten af soolbadens salthalt kan på
flere sätt modifieras. – Kreuznachbadmetoden
består i en sådan modifikation af det ursprungligen
svaga soolbadet genom tillsats af klorkalciumrik
»mutterlauge». Utom salthalten äro ock värmegraden
och kolsyrehalten vigtiga. Thermalsoolbad kallar man
de kolsyrerika och varma saltbaden vid Nauheim och
Rehme (i Westfalen), der vattnet framväller ur djupa
borrbrunnar. – Till de svagaste af dessa bad kunna
räknas Baden-Baden (0,3 proc., + 60–70° temp.) och
Wiesbaden (0,6–0,8 proc., + 62°), hvilkas anseende
som bad mest får tillskrifvas deras höga naturliga
värmegrad. Bekanta soolbad af starkare sälta äro
Kreuznach (1,6 proc., + 20–24°), Kissingen och
Homburg (1,3–2 proc., + 15–18°) samt sooltermerna
Nauheim (2,5–3,5 proc., + 31–35°) och Rehme (4,4
proc., + 33°). Reichenhall och Ischl samt Salzungen
äro soolbad med ett vatten af 24–26 proc. salthalt,
som derför måste lämpligen utspädas. Varma hafsbad
af 2–3 proc. styrka kunna till sin verkan likställas
med de flesta starkare soolbad. Konstgjorda sådana
bad beredas lätt genom tillsats af vanligt koksalt
och någon s. k. mutterlauge eller något särskildt
badsalt, hvilka allmänt förekomma i handeln. De
kolsyrehaltiga nauheim-baden och de klorkalciumrika
kreuznach-baden serveras sedan länge vid flere
svenska saltsjöbad. Soolbaden likasom de varma
Saltsjöbaden hafva en ytterligt vidsträckt användning
i skrofulösa, reumatiska och nevrasteniska lidanden.
C.
Soop, adlig ätt, härstammande från Värmland,
introducerades på riddarhuset vid dess stiftelse
1626. Tvänne grenar af densamma utslocknade 1700 och
1711. Den förra hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
