Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schwerin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fursteslägtens utslocknande 1675, på grund af
en arfförbrödring af 1537, skulle tillfalla
Kurbrandenburg, men som i sjelfva verket först af
Fredrik den store eröfrades (1742) från Österrike.
Schwind, Moritz von, tysk målare, född 1804 i Wien,
blef 1847 professor vid konstakademien i München och
dog 1871. Hans yppersta arbeten, hvilka i Tyskland
skaffat honom stor beundran, äro åtskilliga cykliska
kompositioner till tyska folksagor, särskildt
målningarna till »Askungen» (1849, i enskild ego),
till »Sagan om de sju korparna» (1858, i museet
i Weimar) och »Sagan om den sköna Melusina» (1871,
i Belvederegalleriet i Wien). Det mest tilltalande
i dessa lätt skisserade kompositioner är »en
högpoetisk, af skönhetskänsla buren förening
af romantik och humor». Bland hans öfriga
verk äro väggmålningar i k. slottet i München,
i Hohenschwangau, i Karlsruhe konstmuseum, på
Wartburg och i operahuset i Wien m. fl.
Schwyz. 1. Kanton i Schweiz, en af de tre
»urkantonerna», gränsar i n. till Zug, Zürich,
Zürichsjön och S:t Gallen, i ö. till Glarus,
i s. till Uri och Vierwaldstättersjön, i v. till
Luzern. Areal 908,5 qvkm. Norra delen af S. hör
till Limmats flodområde och vattnas af Sihl och
Aa; vestra delen gränsar till Zugsjön, södra
till Vierwaldstättersjön, som upptager Muota
med Lowerz-sjöns aflopp. Landet är uppfyldt af
Schwyz-alperna, hvilka i söder äro kala, men i norr
deremot bevuxna med skog och fruktbara. Af arealen äro
13,5 proc. skog, 58,9 proc. åker, äng och betesmark,
0,3 proc. vingårdar och 27,3 proc. improduktiv
mark. Förnämsta näringsgrenarna äro boskapsskötsel
samt hotellindustri. Säd erhålles icke till landets
behof, utan måste införas. Vinodlingen är inskränkt
till trakterna omkring Zürichsjön. Vigtigaste
industrier äro bomulls- och siden-manufakutrerna samt
Einsiedelns tillverkning af helgonbilder, rosenkransar
m. m. (se Einsiedeln). En liflig handel
och tillströmning af turister befordras genom S:t
Gotthards- och Rigi-banorna. 1880 räknade S. 51,235
innev., största delen katoliker, 954 protestanter och
7 judar, öfvervägande tyskar, 1,377 italienare. 1888
funnos 50,307 innev. Författningen, af d. 11 Juni
1876, är demokratisk. Den lagstiftande makten
hvilar hos kantonrådet, till hvilket utses 1 medlem
på 600 innevånare. Regeringsrådet, som består af 7
medlemmar och hvars president bär titeln landamman,
utöfvar den verkställande makten. Lagförslag och
anslag öfverstigande 50,000 frcs måste underställas
folkomröstning (»referendum»). För rättskipningen
finnas 6 kretsdomstolar och 1 kantonsdomstol. I
kyrkligt hänseende tillhör S. biskopsdömet Chur.
1886 uppgingo statsutgifterna till 366,361 frcs,
inkomsterna till 369,092 frcs och passiva till 1,05
mill. frcs. – Historia. De alemanniske innevånarna
i Schwyzdalen kommo i 6:te årh. under frankisk
öfverhöghet, men tillhörde sedermera Zürich eller
Thurgau, tills de 1240 af kejsar Fredrik II erhöllo
sin riksomedelbarhet bekräftad. 1291, enligt sagan
1307, slöt Schwyz det vigtiga förbundet på Rütli
med Uri och Unterwalden, hvilket stadfästes genom
fördraget i Brunnen 1315. I edsförbundets följande
utveckling spelade S. en så framstående rol, att dess
namn öfvergick på förbundet sjelf. Kantonens område
utvidgades i 15:de årh. med stiftet Einsiedeln,
med hvilket det länge legat i strid, samt med
Küssnacht, March, Wollerau, Pfäffikon och distrikt
i andra kantoner. Liksom de öfriga skogskantonerna
tillhörde S. under religionskrigen 1531, 1656 och
1712 det katolska partiet. Vid fransmännens eröfring
1798 förlorade det en del af sina lyddistrikt
och kunde hvarken genom mediationsakten 1803
eller användande af vapenmakt återupprätta de yngre
landsdelarnas forna beroende af de äldre. Fullkomlig
likställighet infördes dock först sedan kantonen
som medlem af »Sonderbund» lidit ett nederlag och
antagit den demokratiska författningen af 1848,
hvilken ytterligare utvecklats genom liberala
förordningar af 1855, 1876 och 1884. – 2. Hufvudstad
i nämnda kanton, 514 m. öfver hafvet, nära S:t
Gotthardsbanan och vid foten af Mythen. 6,543
innev. (1880), förnämligast katoliker. Åkerbruk och
boskapsskötsel jämte bomullsindustri äro de vigtigaste
näringsgrenarna. Staden eger ett vackert rådhus, två
kloster, ett gymnasium samt flere äldre byggnader.
Schwäbisch Hall. Se Hall 2.
Schyberg, Svante Gustaf, vältalare, född i Stockholm
1796, blef 1818 filos doktor i Upsala och 1821
juris utriusque kandidat, utnämndes sistnämnda år
till kanslist i handels- och finans-expeditionen,
avancerade 1835 till protokollssekreterare och 1848
till expeditionssekreterare samt tog 1862 afsked ur
statens tjenst. 1840–52 tjenstgjorde han tillika vid
k. teatern, till 1848 som andre direktör och derefter
som förste direktör. Död i Karlskrona 1874. S. vann
1827 Svenska akademiens stora pris för ett Äreminne
öfver kongl. rådet grefve Bengt Oxenstierna.
Schybergson, Magnus Gottfrid, finsk historiker
och universitetslärare, född i Åbo d. 26 Nov. 1851
blef student i Helsingfors 1868, filos. kandidat
och magister 1873, filos. licentiat 1875 och
filos. doktor 1877. Efter att 1878 hafva kallats
till docent i historia utnämndes han 1883 till
e. o. professor i allmän historia. Vid sidan af
sin akademiska lärareverksamhet har S. utvecklat en
betydlig produktivitet på det literära området. I
forskningsändamål har han besökt Paris, södra
Frankrike, London, Berlin, Haag, Köpenhamn samt först
och sist Stockholm. Resultaten af sina vidsträckta
forskningar har S. nedlagt i en rad skrifter, som
alla, flärdlösa till formen, vittna om ovanlig flit
och förmåga att handskas med det stundom ofantliga
materialet. S. har författat Bidrag till Finlands
inre historia åren 1721–1731 (akad. afh. 1875),
Hugenotterne under hertig Rohans ledning
(akad. afh. 1877; i omarb. o. utvidg, form utg. på
franska 1880), Underhandlingarna om en evangelisk
allians åren 1624–1625 (akad. afh. 1880), Sveriges
och Hollands diplomatiska förbindelser 1621–1630 (i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
