- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
649-650

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schinckel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konung behandlats i Napoleons vid samma tid
utgifna memoarer, fick S. (Bergman) i uppdrag att ur
kungl. kabinettets och konungens enskilda brefsamling
utdraga och författa flere till konungens historia
hörande anteckningar, hvarjämte han fick uppteckna
muntliga meddelanden af konungen och äfven af andra i
tidens händelser ingripande personer erhöll en mängd
handlingar till sitt förfogande. Efter att i tjugo
års tid hafva fortsatt med samlandet af materialier
uppdrog han åt sin brorson, literatören K. V. Bergman,
att ombesörja redigeringen och utgifningen af
dessa vidlyftiga urkundssamlingar. Sålunda uppstod
ett för vår nyaste historia särdeles vigtigt verk:
Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade af B. von
Schinkel,
hvaraf första delen utkom 1852. Fullständigt
omfattar detta verk 12 delar (del. 1–8 utgifna af
Bergman 1852–56, del. 9 utg. af K. E. J. Rogberg;
1864, del. 10–11 af J. A. K. Hellstenius 1868–72 och
del. 12 af O. Alin 1881) äfvensom 3 delar bilagor
(utg. af S. J.Boethius 1881–83). Efter att 1825
hafva erhållit transport till Lifbeväringsregementet
utnämndes S. 1828 till major i armén och 1833 till
adjutant hos konungen. 1836 erhöll han afsked från
regementet, men blef s. å. öfverstelöjtnant i armén
och utnämndes 1843 till öfverste. D. 14 Febr. 1882
gjorde han genom sjelfmord slut på sitt lif.

Schinznach, badort i schweiziska kantonen
Aargau, vackert beläget vid Aar och schweiziska
nordöstbanan. Der finnes en mycket vattenrik
svafvelkälla med vexlande värmegrad (28,5° till 34,7°
C.) och använd hufvudsakligen mot hudsjukdomar. I
närheten ligga ruiner af slottet Habsburg.

Schio [skhiå], stad i italienska provinsen
Vicenza, vid foten af Monti Lessini och vid flere
jernvagslinier. 9,785 innev. (1881). Betydande
textilindustri, silkesodling och
porslinstillverkning samt handel med vin och säd.

Sehirmer, Friedrich Wilhelm, tysk landskapsmålare,
f. 1802 i Berlin, d. 1866 i Nyon vid Genèvesjön,
var först porslinsmålare, men blef sedan elev af
K. F. Schinkel samt utnämndes 1839 till lärare och
1843 till professor vid Berlins akademi. Han besökte
tre gånger Italien. S. är mest bekant genom sina
(sedan 1850 utförda) egyptiska och grekiska historiska
landskap i Berlins nya museum, framstående prof på
hans idealiserande konstriktning. O. G-g.

Schirmer, Johann Wilhelm, tysk landskapsmålare,
född 1807 i Jülich, var först bokbindaregesäll, men
vandrade 1825 till Düsseldorf och blef der efter
åtskilliga motgångar af W. Schadow upptagen som
elev. Han vände sig först till historiemåleriet, men
öfvergick, påverkad af K. F. Lessings inflytande, till
landskapsmåleriet. 1839 utnämndes han till professor
vid Düsseldorfs akademi och 1853 till direktor
vid konstskolan i Karlsruhe. S. företog åtskilliga
studieresor, bl. a, en till Italien 1839–40, hvilken
för honom blef af stor betydelse. Hans landskap, ofta
försedda med historiskt eller bibliskt staffage,
tillhöra den stiliserade riktningen. Död 1863 i
Karlsruhe. O. G-g.

Schirmer, Adolf, tysk-österrikisk författare, född
1821 i Hamburg, egnade sig först åt teatern, men lefde
sedan, mycket förmögen som han var, länge på resor,
tills han 1854 bosatte sig i Wien. Der skref han
först reseskildringar och sedan romaner, på hvilket
område han utvecklade en ofantlig produktivitet
och en anmärkningsvärd mångsidighet. Han var ock
författare af texten till Delibes’ opera »Kungen har
sagt det». Död 1886.

Schism (Grek. schisma), söndring, splittring. I Nya
testamentet förekommer detta ord i betydelsen
af kyrklig partisöndring i allmänhet. Den
romersk-katolska kyrkan lät ordet schism företrädesvis
afse söndring i åsigterna rörande kyrkoförfattningen,
till skilnad från heresi l. kätteri, som innebar
afvikelse i uppfattningen af sjelfva läran. I
inskränktaste mening begagnas inom katolska kyrkan
detta uttryck om det upphäfvande af kyrkans enhet,
som uppstår derigenom att en biskop söker göra sig
oberoende af påfven eller att tvänne påfvar samtidigt
af hvar sitt parti erkännas som Kristi rättmätige
ståthållare. Den märkligaste schismen i sistnämnda
bemärkelse var den, som fortfor från 1378 till 1417,
under hvilken tid påfvedömet var deladt mellan påfven
i Rom och påfven i Avignon. – Schismatiker, anhängare
af ett genom schism framkalladt religiöst parti. –
Schismatisk, skiljaktig rörande trosbekännelse.

Schismatiker och Schismatisk. Se Schism.

Schiwe, Klaus Jakob, norsk numismatiker, född i
Bergen 1792, blef 1808 officer och 1833 kapten i
ingeniörkåren. 1829–40 var han kanal-, hamn- och
fyrinspektör, 1840–1875 tullinspektör i Stavanger. Död
1878. S. utgaf Norges mynter i middelalderen (1865),
hittills det förnämsta numismatiska verk på norska.
Y. N.

Schizocarpium (Lat., af Grek. schizein, klyfta,
och karpos, frukt), bot., skildgömmig frukt. Se Frukt.

Schizomycetes (af Grek. schizein, klyfva, och mykes,
svamp), bakterier (se d. o.), klyfsvampar, bot.,
en till protofyterna, den lägsta växtklassen,
hörande ordning, hvilken omfattar de minsta kända
organiska väsenden. Många bland dem kunna tydliggöras
endast genom de starkast förstorande mikroskop och
derigenom att särskilda färgningsmetoder användas
för de olika arterna. Klyfsvamparna, hvilka sakna
klorofyll, lefva af organisk näring, antingen såsom
parasiter af lefvande eller som saprofyter af döda
organismer. De föröka sig både genom delning och
genom sporer. Med hänsyn till deras form kan man
dela klyfsvamparna eller, såsom man vanligen kallar
dem, bakterierna i fyra grupper. 1. Klotformiga
bakterier
(Micrococcus, Gonococcus) äro klotrunda
och oförmögna af sjelfständig rörelse. De äro
ofta sammanhängande i perlbandsliknande kedjor
eller sammangyttrade i oregelbundna klumpar,
som omgifva sig med ett slemartadt hölje
(zoogloea-stadiet). 2. Stafbakterier (Bacterium)
äro korta, cylindriska eller ellipsoidiska celler,
hvilka under pågående klyfning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free