Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanino, Girolamo - Romanism, romersk-katolska kyrkans lära - Romano. Se Giulio Romano - Romanos (Lat. Romanus), bysantinska kejsare - Romanos I Lekapenos - Romanos II - Romanos III Argyros - Romanos IV Diogenes - Romanov, rysk dynasti - Romanowitz, Peder Eriksson. Se Petrus Petrosa - Romans, Fr. romance, en lyrisk-episk dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkan S. Francesco i Brescia: Madonna med barnet och
helgon (nu i Berlins museum) och Maria med sex helgon
(1511, ännu qvarsittande på sin plats). Beslägtad med
den sistnämnda målningen är en under den padovanska
tiden (1513) målad Madonna, en i guldton skimrande
altarbild af öfverväldigande verkan (nu i Padovas
galleri). I samma samling finnes också en Tronande
madonna (1521), utförd i den ljusa, skimrande
silfverton, som sedan blef Brescia-skolans
egendomlighet, och hvilken hennes senare mästare
Moretto upptog efter R. Denna nya ton framträder
sedan särskildt i hans Kristus begråtes af sina
anhöriga (i Brescia) och i Marias himmelsfärd (i
Bergamo). Slutligen äro att märka ett par bilder
norr om Alperna, nämligen en Pietà (i Berlins
museum) samt Maria och Josef tillbedja Kristusbarnet
(1525). C. R. N.
Romanism, romersk-katolska kyrkans
lära; påfviska grundsatser; romansk stil (se d. o.).
– Romanist, person, som gjort romersk rätt eller
romanska språk till hufvudföremål för sina studier.
Romano. Se Giulio Romano.
Romanos (Lat. Romanus), bysantinska kejsare: R. I
Lekapenos, en armenier af låg börd, hade i grekiske
kejsarens tjenst genom tapperhet svingat sig upp till
amiral och förde befälet öfver bysantinska flottan på
Donau, då han efter underrättelsen om arméns nederlag
vid Achelous d. 17 Aug. 917 beslöt att segla till
Konstantinopel. För detta brott mot disciplinen
dömd att bländas, räddades han af sin älskarinna,
kejsarinnan Zoe, och blef, stödd af folkgunsten
och sina sjömäns bistånd, efter sin dotter Helenas
förmälning med kejsar Konstantin VII utnämnd till
medkejsare, Dec. 919. R. antog snart sina söner till
medregenter samt regerade med kraft och lycka. Men
Konstantin eggade af afundsjuka sina svågrar att resa
sig mot R. Denne blef 944 bortförd till ön Prote och
der tvungen att blifva munk. Han dog 948.
– R. II, den föregåendes dotterson, f. 939,
följde 959 sin fader, Konstantin VII, på tronen. Han
lät sina ministrar regera, medan han sjelf skötte
sina nöjen. Under hans regering eröfrade Nikeforos
Fokas ön Kreta. R. dog 963, såsom det tros förgiftad
af sin gemål, Theofano. – R. III Argyros, f. 968,
son till en grekisk patricier, blef såsom gemål
till Konstantin VIII:s dotter Zoe 1028 utsedd till
kejsare. Han blef snart impopulär, sedan han
i egen person af sarasenerna blifvit slagen vid Azaz i
Syrien och icke beredde någon lättnad i skatterna.
Zoe, som inlåtit sig i ett brottsligt förhållande
till paflagoniern Mikael, lät d. 11 April 1034 taga
lifvet af R. i badet – R. IV Diogenes var medlem af
en ädel kappadocisk familj och hade utmärkt sig i
hären, då han, öfverbevisad om en sammansvärjning
mot Konstantin X:s söner, 1067 skulle afrättas. Förd
inför kejsarinnan Eudoxia, förtrollade han henne
genom sin skönhet, erhöll hennes hand och blef
kejsare, Dec. 1067. Sedan han snart efter sin
kröning dragit i fält mot seldsjukerna, kämpade han
i tre fälttåg med vexlande framgång mot dem, men d.
26 Aug. 1071 blef han af Alp Arslan
slagen på stränderna af Araxes och tagen till
fånga. Frigifven ur fångenskapen mot löfte om att
betala en dryg lösen och sluta fred, möttes han vid
sin hemkomst af ett uppror. Hans trupper besegrades
af Konstantin X:s son Mikael VII, och han tvangs att
draga sig undan till ön Prote, der han dog i stort
elände 1071. A. B. B.
Romanov [råma’nåff], rysk dynasti, härstammade från
en gammal berömd bojarslägt, hvars anherre Andrej,
med tillnamnet Kobyla (»stoet»), 1341 skall hafva
kommit från Preussen till Moskva, der han trädde
i storfursten Simeon den stoltes tjenst. Andrejs
son Feodor, kallad Kosjka (»katten»), stod under
Dimitrij Donskoj och Vasilij II i högt anseende. Hans
sonson Zachar Ivanovitj Kosjkin, storfursten Vasilij
III:s bojar (1425–62), efterlemnade två söner: Jakov
Zacharjevitj, en berömd fältherre, hvars efterkommande
kallade sig Zacharijn-Jakovlev, och Jurij, hvars
efterkommande kallade sig Zacharijn-Jurjev. Den
senares son, bojaren Roman Jurjevitj, dog 1543. Hans
dotter Anastasia Romanovna blef 1547 gift med tsar
Ivan IV Vasiljevitj, och hans son Nikita Romanovitj
blef förmäld med Jevdokia Alexandrovna, en dotter
till furst Alexander af Suzdal. Genom dessa giften kom
familjen R. i omedelbar förbindelse med herskarehuset
Rurik, som 1598 utgick på manssidan. Nikitas son,
Feodor Nikititj Romanov, var bojar under tsar
Boris Godunovs tid, men tvangs af denne att under
namnet Filaret 1601 gå i kloster. Den förste
af de s. k. falske Dimitrierna tog honom 1606
ur klostret och gjorde honom till metropolit af
Rostov och Jaroslav. 1610 afgick han i spetsen för
en beskickning till Smolensk för att erbjuda den
polske konung Sigismunds son Vladislav Rysslands
krona, men blef qvarhållen såsom fånge i Polen till
1618. Emellertid kunde han ur fängelset verka för
att hans son med Xenia Ivanovna Sjestova, Mikael
Feodorovitj (född d. 12 Juli 1596), af de andlige
och verdslige herrarna och städernas ombud d. 21
Febr. 1613 enhälligt valdes till tsar. Filaret,
som 1619 blef patriark af Ryssland, och som var
Mikaels medregent och fullständigt beherskade denne,
afled d. 1 Okt. 1633. Tsar Mikaels (d. 1645) ätt, till
hvilken hörde tsarerna Alexej Michailovitj (1645–76),
Feodor III Alexejevitj (1676–82), Ivan V Alexejevitj
(1682–89), Peter I Alexejevitj (1682–1725) och Peter
II Alexejevitj (1727–30), utslocknade på svärdssidan
med den sistnämnde d. 9 Febr. (g. st.) 1730. Peter I:s
dotter Elisabet Petrovna, som 1741–62 var kejsarinna
af Ryssland, var den sista Romanov i rakt nedstigande
linie. Med hennes äldre syster Anna Petrovnas son
Peter III uppsteg 1762 den ännu regerande dynastien
Holstein-Gottorp på Rysslands tron.
Romanowitz, Peder Eriksson. Se Petrus Petrosa.
Romans [-ma’ngs], Fr. romance, en lyrisk-episk
dikt, som behandlar ett bestämdt ämne, men på
samma gång låter en subjektiv stämning genomtränga
behandlingen. De flesta folkvisor t. ex. äro
romanser. Denna diktart har sitt egentliga hemland
i södra Europa, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
