Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom. II. Det nya Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sluttningen af Celio med den urgamla kyrkan SS. Quattro
Coronati sträcker sig ett af de nya qvarteren ner
åt Via Labicana, i dalen mellan Celio och Monte
Esquilino. I denna dal ligger den ryktbara kyrkan
S. Clemente (omnämnd redan 392) i två våningar,
den undre den ursprungliga helgedomen, en basilika
med märkvärdiga fresker från 9:de till 11:te årh. Ej
långt från början af Via Labicana ligga på Esqvilinen
lemningarna af Titus-termerna och Neros gyllene
hus. Nordvest derom finna vi kyrkan S. Pietro in
Vincoli (442) med Michelangelos ryktbare Mose;
under denna kyrka var den forna stadsdelen Subura
belägen. Dess namn bäres ännu af en gata, hvars
fortsättning åt ö. för till kyrkan S. Martino ai Monti
(omkr. 500) med fresker af Poussin. Straxt n. derom
står S. Prassede (822); derefter kommer en öppen
plats med en antik kolonn och så en af Roms skönaste
kyrkor, S. Maria Maggiore (Basilica Liberiana,
352–366, ombyggd 432–440 och senare), den största af
de 80 Maria-kyrkorna i Rom och kanske den äldsta
i kristenheten. Fasaden utåt Piazza del Esquilino,
som smyckas af en obelisk från Augustusmausoléet,
är af Fuga (1743) och gör en stolt verkan; den har
en balkong (loggia), från hvilken påfven förr d. 15
Aug. plägade gifva välsignelsen. 42 Joniska kolonner
(38 af marmor, 4 af granit) uppbära arkitraven;
deröfver, på »triumfbågen», finnas mosaiker från
5:te årh. Nordvest derom är kyrkan S. Pudenziana
(första gången omtalad 499), med sköna mosaiker
från 4:de årh. Rätt åt v. leder en lång gata från
S. Maria Maggiore förbi S. Lorenzo in Paneperna
(Panisperna) på Monte Viminale och S. Agata in
Subura (gammal kyrka från 5:te årh., med Joannis
Laskaris’ och O’Connells grafvårdar). När man går
vidare åt v. förbi den med höga murar försedda Villa
Aldobrandini kommer man ned på Foro Trajano och
s. derom till de trånga stadsdelar, som innehålla
ruinerna af kejsarefora. Östra delarna af Viminalen
och Esqvilinen äro utlagda till nya qvarter, som raskt
bebyggas. Den förnämsta platsen här är deri vackra
gröna Piazza Vittorio Emmanuele med de ansenliga
lemningarna af Aqua Julias vattenkastell. Invid
jernvägen ligga kyrkan S. Bibiana (470), med antika
kolonner och gamla restaurerade fresker, samt Le
Galluze, ruinerna af ett antikt minnesmärke, som man
utan skäl ansett för Minerva Medicas tempel, men som
antagligen varit ett vattenkastell eller en del af
termer. Af de forna villorna i Roms sydöstligaste
del äro endast få qvar, bland dem Villa Volkonsky
och Villa Altieri. Här i trakten reser sig den
tämligen fula basilikan S. Croce in Gerusalemme
(enligt sägnen grundad af Helena, Konstantin I:s
moder). Straxt bredvid ligga åt n. Sessorium, ruiner
af ett domstolshus(?), åt s. Amphitheatrum Castrense,
hvilken byggnad var intagen i stadsmuren. Något längre
åt v. ligger den 130 m. långa, femskeppiga basilikan
S. Giovanni in Laterano, den första och främsta af
roms och verldens kyrkor, d. v. s. innan S. Pietro
fick sin nuvarande storhet, och från hvars loggia
påfven förr
utdelade välsignelsen Kristi himmelsfärdsdag. Med kyrkan
är sammanbygdt Lateranpalatset, ännu tillhörigt
påfven, med ett stort museum af antika konstverk
(främst af alla den berömda Sofokles-statyn,
funnen 1838 i Terracina) samt kristna inskrifter
och bilder (bl. a. statyn af den hel. Hippolytus
med den s. k. påsktaflan för 7 gånger 16 år från
222). På platsen utanför, Piazza di S. Giovanni, står
en obelisk, den största och äldsta i Rom. Öster
om Laterankyrkan är en byggnad med Scala santa
(se vidare Lateranen). Ofvanför är kapellet Sancta
sanctorum, en qvarlefva af det forna Lateranpalatset.
Vi gå derefter till högra Tiberstranden. Nordligast
på de gamla Prati Castelli är ett stort nytt
byggnadsqvarter utlagdt. Söder derom ligger
Castel S. Angelo (se San Angelos borg), som till
Caracallas tid (år 211) var de romerske kejsarnas
begrafningsplats, men sedermera förvandlades till
en fästning. Vester om fästningen ligga stadsdelarna
Borgo vecchio och n. derom Borgo nuovo. Derifrån
kommer man öfver en förgård (Piazza Rusticucci)
till den praktfulla platsen Piazza di S. Pietro,
innesluten af Berninis ståtliga kolonnader, med
en obelisk från Heliopolis, af Caligula uppställd
i Circus Vaticanus, der Nero enligt sägnen skulle
pinat kristna, och 1586 flyttad till sin nuvarande
plats; två vackra fontäner spela på hvar sin
sida. I fonden ligger Peterskyrkan (S. Pietro),
med påfvens residens Vatikanpalatset (se
Vatikanen) till venster. Borgo och Vatikanen inneslötos
af påfven Leo IV 847–855 med en mur och kallades
sedan Città Leonina. Peterskyrkan var ursprungligen
en basilika, byggd af Konstantin I på norra sidan
om Neros cirkus. Ehuru stor för sin tid, var denna
kyrka mycket mindre än den nuvarande. Nikolaus V
(1447–55) hade börjat att ombygga basilikan. Hans
efterträdare fortsatte verket; Julius II beslöt att
helt och hållet nybygga den. Bramante uppgjorde
de första planerna, och d. 18 April 1506 lades
grundstenen. Planen ändrades flere gånger. Rafael
och Peruzzi, Antonio da Sangallo och Michelangelo,
Giacomo della Porta och Domenico Fontana arbetade
på det väldiga templet. Maderna förstörde det: till
följd af Paul V:s fromma betänkligheter att flytta
reliker afvek han från Bramantes och Michelangelos
plan att gifva kyrkan form af ett grekiskt kors. Skön
blef byggnaden i alla fall, i synnerhet genom
Michelangelos ojämförliga kupol. Den invigdes 1626,
sedan derpå användts mera än 180 mill. kronor. Den
har nu formen af ett oregelbundet latinskt kors,
öfver hvilket en stor kupol höjer sig. Dess största
längd är 211,5 m.; dess största bredd (i transseptet)
137,5 m. Midtskeppets höjd är 46,2 m., kupolens till
korsets spets 132,5 m. I kyrkan finnas 148 kolonner
och 30 altaren, till en del med berömda grafvårdar
öfver påfvar. Bland grafvårdarna i kyrkan må nämnas
Thorvaldsens öfver Pius VII. Otaliga konstverk
och reliker tillhöra kyrkan. Under densamma äro
vidsträckta kryptor med minnesmärken öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
