Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roebuck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en häng- och gallerbro (med ett enda spann af 250
m. längd) vid Niagarafallen med dubbla banor (för
jernvägståg ofvanpå den för vanliga åkdon afsedda
gallertunneln), hvilken fullbordades 1855. På
grund af det nya i konstruktionen betraktade
de mest framstående brobyggare, äfven Stevenson,
denna bro på förhand såsom misslyckad; men genom den
fullständiga framgången af företaget, ådagalagd genom
långvarigt bruk, hafva ståltrådslinor kommit alltmer
till användning vid de många hängbroar, som sedan
konstruerats. Fullbordandet af den ännu märkligare
hängbron öfver Ohio vid Cincinnati, med en
spannvidd af 322 m., ökade R:s rykte, och hans ritning
till den ofantliga bron öfver East river mellan
New York och Brooklyn vardt antagen. Till följd af
en skada, som han ådrog sig vid grundläggningen af
tornen, som uppbära spännen till denna bro, afled
R. d. 22 Juli 1869, men arbetet upptogs af hans son
Washington A. R., och denne bragte till fullbordan
faderns påbörjade storverk. Bron, hvars hela längd
är 1,825 m., består af ett midtspann af 486 m. längd
och tvänne sidospann af 283,5 m. längd hvartdera
samt på hvardera landsidan väldiga, långsluttande
viadukter af sammanlagdt 772 m. längd. Hängbron
uppbäres af 4 kablar, af hvilka hvar och en har en
genomskärning af 400 mm. och innehåller 5,282 med
hvarandra sammanknippade (ej snodda) galvaniserade
ståltrådar. Bron, som hvilar 31 m. öfver högsta
vattenståndet, har en bredd af 26 m. och är indelad
i 5 farbanor, nämligen 2 för körande (ytterst), 2
för jernvägståg och 1 (i midten, något upphöjd öfver
de öfriga) för gående. Jernvägsvagnarna drifvas ej
medelst lokomotiv, utan dragas öfver bron medelst en
stållina, hvilken påverkas af en på Brooklyn-sidan
stående fast ångmaskin.
Roebuck [rå’böck], John Arthur, engelsk politiker,
f. 1802 i Indien och uppfostrad i Canada, kom 1824
till England, der han 1831 blef advokat och 1832
fick säte i underhuset. Han tog plats bland yttersta
venstern och uppsatte med några andra »Westminster
Review» till de radikales organ. Med undantag af
åren 1837–41, 1847–49 och 1868–74 var han medlem
af parlamentet hela sitt följande lif. Men någon
konseqvent partipolitik förde han icke; oberäknelig
och nyckfull, gjorde han sig genom sina Pamphlets
for the people (1830-talet) förhatlig både för
whigs och för tories. Frihandelsvän på Peels tid,
understödde han sedermera Palmerstons yttre politik
och räddade P. från fall i den minnesvärda debatten
i Juni 1850. I History of the Whig Ministry of 1830
to the passing of the Reform Bill (1852) underkastade
han partiet en sträng kritik. Det var R., som under
Krimkriget genomdref det parlamentsbeslut, hvarigenom
Aberdeen störtades, Jan. 1855. R. aflägsnade
sig med tiden alltmera från de liberale. 1878
fick han säte i privy council. Död 1879.
Kj.
Roed, Jörgen, dansk målare, född i Ringsted d. 13
Jan. 1808, död d. 9 Aug. 1888 i Köpenhamn, kom tidigt
till konstakademien och studerade äfven för Eckersberg
samt framträdde
som sjelfständig konstnär vid 20 års ålder. Hans
första arbeten behandlade det dagliga lifvet,
och ett af dem, Afsked på Toldboden (1835), väckte
på sin tid mycken uppmärksamhet och häfdar ännu i
dag väl sin plats. Med förord af akademien erhöll
han år 1837 understöd från fonden Ad usus publicos
för att resa utomlands och uppehöll sig i Italien
till 1842. I synnerhet kände han sig dragen till
Rafael och tog förtjenstfulla kopior af dennes
större arbeten, t. ex. »Madonna di S. Sisto»
i Dresden (1852). Samtidigt målade han en del
altartaflor och nådde efter hand den öfverlägsenhet
i tekniken, som sedan gjorde honom till en utmärkt
lärare. Efter sin hemkomst blef han agré och kallades
till medlem af akademien 1844 på ett porträtt af
prof. H. V. Bissen. Under de derpå följande åren
målade han åtskilliga duktiga porträtt äfvensom
flere genretaflor. År 1861 reste han med Anckerska
legatet för andra gången till Italien och kallades
kort derefter (1862) till professor vid modellskolan,
på hvilken plats han verkade bortåt 25 år. Kort
före sin död tog han afsked. Till hans förnämsta
arbeten från en senare tid hör den stora religiösa
målningen Kristi korsfästelse i Frederiksborgs
slottskyrka. En viss torrhet i uppfattningen gjorde
likväl hans kompositioner mindre tilltalande än hans
porträtt och andra omedelbart efter naturen utförda
arbeten, hvari hans tekniska styrka mera kunde
göra sig gällande. – Om R:s dotter, författarinnan
Helene Augusta Nyblom, se Nyblom 2. Hans son Holger
Peter R., född d. 2 Nov. 1846, var faderns elev
och genomgick konstakademien så raskt, att han
redan 1869 emottog stora guldmedaljen för Scen
från syndafloden. Sedan han med akademiens stora
stipendium varit utomlands, mest i Italien, 1870–72,
umgicks han med åtskilliga planer, hvilka lofvade
att blifva fruktbärande för konsten, men hans helsa
var bruten, och han afled redan d. 20 Febr. 1876.
Ph. W.
Roederer [redrär], Pierre Louis, grefve, fransk
politiker och skriftställare, f. 1754, vardt 1782
parlamentsråd i sin födelsestad Metz och valdes
1789 till medlem af riksförsamlingens tredje
stånd. Han var deri en synnerligt verksam medlem
af venstern och medverkade ifrigt till många af
de reformer, som då vidtogos. Han utsågs 1791
till allmän åklagare (»procureur general syndic»)
inom Seine-departementet. Vid revolutionen d. 10
Aug. 1792 var det han som förmådde Ludvig XVI att
med sin familj taga sin tillflykt till Lagstiftande
församlingen. R. vardt 1796 ledamot af Institutet
och anställdes såsom lärare i nationalekonomi vid
Écoles centrales. Han lemnade verksamt bistånd
vid Bonapartes statskupp d. 18 Brumaire och
utnämndes kort derefter till en af presidenterna
i »conseil d’état». Äfven på denna plats visade
R. sin ovanliga organisationsförmåga; inrättandet af
prefektämbetet och utarbetandet af mediationsakten
för Schweiz voro bl. a. hans verk. Han blef senator
1802, fick s. å. högsta ledningen af teater- och
undervisningsväsendet, adlades 1804, kallades 1806
till finansminister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
