Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robert ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Robert, Emmerich, tysk skådespelare, f. 1847,
handleddes af Lewinsky och fick 1868
lifstidsengagement vid Berlins hofteater, men öfvergick
1872 till Wiens Stadt-teater och anställdes 1878
på lifstid vid Burgteatern derstädes. R. inlägger i
sitt spel ideal lyftning, glöd och innerlighet. Bland
hans roller märkas Hamlet, Romeo, Egmont, Mortimer,
Posa och Tasso.
Robert-Fleury [råbär-flöri’]. 1. Joseph Nicolas R.-F.,
fransk målare, f. 1797 i Köln, studerade i Paris hos
Gros, Horace Vernet och Girodet, vistades derefter
fyra år i Rom och bosatte sig 1826 i Paris. Efter att
hafva börjat med historiska genrebilder utställde han
1833 Scen från Bartolomei-natten, som väckte mycket
uppseende genom dramatiskt lif i den ohyggliga
framställningen, realistisk kraft i uttrycket,
saftfull färg och noggranhet i iakttagandet af
tidskostymen. Han utförde derefter med förkärlek flere
sådana skräckscener, såsom Autodafé i Spanien (1845),
Jane Shore skymfad af pöbeln (1850), Plundring af
ett judiskt hus i Venezia (1855), de bägge sista
i Luxembourg. Men han målade äfven lugnare och
enklare scener, hvilka höra till hans bästa; en
sådan är Religionssamtalet i Poissy 1561 (1840, nu i
Luxembourg), berömd för sin lyckade kontrast mellan
biskoparnas romerska prakt och de protestantiske
presternas anspråkslösa värdighet. Dessutom har
han målat en följd af framställningar ur stora
konstnärers och lärde mäns lif, hvarvid innehållet
bildas af någon känd anekdot, t. ex. Murillo som
barn, Ribera som ung, träffad tecknande på gatan
af en kardinal, Michelangelo skötande sin tjenare,
Karl V och Tizian och Tizians lik under pesten
i Venezia 1576 (nu i Antwerpens museum). Han har
äfven utfört ett par historiebilder i Versailles och
dekorerat handelsdomstolens sal i Paris samt var en
tid mycket anlitad som porträttmålare. 1865–66 var han
direktör för den franska akademien i Rom.
– 2. Tony R.-F., fransk målare, den föregåendes son, f. 1837 i
Paris, studerade under Delaroche och Cogniet samt
följde sedan sin faders fotspår som historie- och
porträttmålare utan att dock uppnå honom. Hans
första stora tafla var en skräckscen ur polska
upproret, Varsjav den 8 April 1861, hvarpå följde
flere teatraliska scener, såsom Gummor på piazza
Navona i Rom (1867; i Luxembourg) och Charlotte Corday
i Caen 1793 (1874). Hans mest betydande arbete är
Doktor Pinel 1795 befriande dårarna i la Salpétrière
från deras kedjor, berömdt både för uppfattning
och teknik. C. R. N.
Robert Guiscard [råbär gisskar], normandisk krigare,
hertig af Apulien och Kalabrien, den normandiske
krigaren Tankreds af Hauteville sjette son,
f. omkr. 1015, följde sina äldre bröders exempel och
begaf sig till Italien 1047 för att der söka ära och
land. Der förvärfvade han sig stort rykte för mandom,
klokhet och vältalighet, och krigarna utsago honom
derför (1056) till hans broder grefve Humfrids af
Apulien efterträdare, med förbigående af den senares
söner. R. G. upptog sina bröders eröfringspolitik,
bemäktigade sig Salerno och Amalfi och var inom kort
herre öfver hela nedre Italien. Påfven Nikolaus II
gaf honom titeln hertig af Apulien och Kalabrien
(1058), hvaremot R. G. lofvade att erkänna påfven
såsom sin länsherre, betala en årlig tribut och vid
behof bistå honom. Då han 1073 vägrade att gifva den
nye påfven, Gregorius VII, sin hyllning, blef han
bannlyst. Påfven såg sig dock tvungen att försona
sig med honom (1081), för att vinna hans understöd i
striden mot kejsaren. Emellertid hade R. G. gjort
upp en plan att genom grekiska kejsaredömets
eröfring öfverträffa allt hvad som dittills utförts
af normandiska eller nordiska krigare. 1081 begaf
han sig till Illyrien, slog kejsar Alexios I
Komnenos, intog Dyrrhachium och framträngde ända
till Tessaloniki. Han hotade sjelfva Konstantinopel,
då underrättelsen om kejsar Henriks infall i Italien
och påfvens farliga ställning förmådde honom att
skynda hem. Han lyckades ock befria påfven ur S:t
Angelo, der han belägrades, och föra honom undan till
Salerno. Mot hösten 1084 återupptog han kampen mot
grekiska kejsaredömet, slog den grekisk-venezianska
flottan vid Korfu, satte sig i besittning af flere
öar i Arkipelagen och förberedde ett anfall mot
Konstantinopel. Men hans bana afbröts plötsligt af
döden: på ön Kefalonia föll han 1085 ett offer för
pesten. Hertigdömet Apulien och Kalabrien tillföll
hans andre son, Roger, medan den äldste, Boemund,
hvars moder varit af låg börd, måste nöja sig med
furstendömet Taranto.
Roberts, Sir Frederick Sleigh, engelsk militär,
f. 1832, började sin bana såsom underlöjtnant
vid bengaliska artilleriet (Indien), utmärkte sig
vid bekämpandet af det indiska upproret 1857–58
samt deltog i expeditionerna till Abessinien
1868 och Looshai 1871–72. Vid afganska krigets
utbrott (1878) fick han befälet öfver en styrka,
som skulle framtränga genom Kurum-dalen, och han
tilltvang sig öfvergången öfver det 3,600 m. höga
Pejvarpasset. Vid krigets förnyade utbrott fick
R. befälet öfver engelska armén i Afganistan samt blef
generallöjtnant (1879). Han intog Kabul (Okt. 1879)
och undsatte 1880 Kandahar, sedan han vid dess murar
slagit Ejub kan. Hans bragder förskaffade honom
titeln baronet. 1881 utnämndes han till medlem af
presidentskapet Madras’ råd och chef för de inom
presidentskapet förlagda trupperna.
Robertsfors, bruksegendom i Bygdeå socken,
Vesterbottens län, vid Rickleån, omkr. 15 km. ofvanför
hennes utlopp i Bottniska viken. Egendomen
omfattar R. och Fredriksfors jernbruk, belägna nära
hvarandra vid tvänne fall i Rickleån och bestående
af masugn, stångjerns- och manufakturverk, gjuteri
och mekanisk verkstad, Qvarnfors stora sågverk,
Sikeå lastageplats och hamn vid en från hafvet
inträngande vik samt en mängd hemman i denna och andra
socknar. Trävarurörelsen är för bruket af den största
betydenhet, men äfven jernhandtering förekommer
ännu. 1887 utgjorde tillverkningen af stångjern
365,000 kg. och af gjutgods 90,000 kg. Brukets
uppkomst daterar sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
