- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
1033-1034

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhenprovinsen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Frukten är en flerfröig kapsel af platt, nästan
cirkelrund form (»penningegräs»), hvilken vid mognaden
blir torrskalig, så att fröna skallra i densamma, då
stjelken skakas (»höskallra», »skallergräs»). De båda
svenska arterna, Rh. major Ehrh. (skärmblad blekgula)
och Rh. minor Ehrh. (skärmblad mörkgröna), äro
allmänna å ängar och betesmarker. Rhinanthus-arterna
äro snyltväxter, så tillvida som de med sugvårtor
å sina rötter häfta sig vid andra växters rötter
och taga näring från dem. Jfr Melampyrum.
O. T. S.

Rhinoceros. Se Noshörningarna.

Rhinocolura. Se Arisch 2.

Rhinolophus. Se Hästskonäsorna.

Rhinorrhagia (af Grek. rhin, näsa, rhegnynai,
sönderslita), med. Se Näsblödning. – Rhinorrhaea
(af Grek. rhein, flyta), flytning ur näsan. Se Snufva.

Rhinton, forngrekisk skald. Se Grekiska literaturen,
sp. 1514.

Rhjon. Se Lepantoviken.

Rhipaei montes, Lat. (Grek. Rhipaia ore), enligt
grekernas och romarnas föreställning berg i höga
norden, om hvilkas läge de dock ej hade några bestämda
uppgifter, hvarför man knappast kan identifiera dem
med några verkligen existerande berg.

Rhisos (Rizos), Nerulos. Se Nerulos.

Rhizantheae (af Grek. rhiza, rot, och anthos,
blomma), bot., rotblomstriga. Se Rafflesia.

Rhizocarpeae, bot., »vattenormbunkar»
l. »vattenbräken», skilja sig från de egentliga
ormbunkarna l. brakenväxterna (se Filices)
derigenom att de hafva mikrosporangier med många
mikrosporer och derjämte makrosporangier med blott
en makrospor (jfr Mikrosporer). Sporgömmena sitta
förenade och fullkomligt inneslutna inom ombildade
bladdelar och bilda hvad man kallat »frukter». Dessas
plats nära vid eller på dessa växters rötter (eller
jordstammar) har gifvit anledning till namnet
Rhizocarpeae (af Grek. rhiza, rot, och karpos,
frukt). Ur den groende sporen framträder förbrodden
endast obetydligt. Hit höra två familjer: Salviniaceae
och Marsiliaceae. O. T. S.

Rhizogeneae, bot. Se Rafflesia.

Rhizoider (af Grek. rhiza, rot, och eidos, utseende),
bot. Se Mossor.

Rhizoma. Se Rotstock.

Rhizomopteris Schimper, bot. paleont.,
kollektivt, provisoriskt slägtnamn för fossila,
krypande rotstammar (rhizom) af ormbunkar, hvilkas
sammanhörighet med kända bladformer är oviss. En af
de bäst bekanta typerna är Rh. Schenki Nath. från
Skånes kolförande bildningar, utmärkt genom dikotomisk
förgrening och genom ärren efter bladskaften, hvilkas
kärlknippen i genomskärning hade form af en hästsko.
A. G. N.

Rhizophoreae R. Br., bot., mangrovetradens
nat. fam. (kl. Icosandria L.), som utgöres af omkr. 50
arter träd eller buskar, hvilka växa massvis och bilda
de s. k. mangroveskogarna i vattnet vid tropiska
kuster och flodmynningar, der bottnen är dyig samt
vattnet stilla och
bräckt. Bladen äro motsatta, enkla, hela eller
tandade, med affallande stipler. Blomknippena utgå
från bladvecken eller grenspetsarna. Fodret har 4–12
flikar. Kronbladen, af lika antal som foderflikarna,
alternera med dessa och äro likasom de många
ståndarna fästa å blomfodret. Frukten är enrummig
och enfröig. Från stammar och grenar nedväxa
långa luftrötter, hvilka gro fast i den dyiga
bottnen. Mangroveträden, särskildt Rhizophora Mangle
Lam., förete derjämte den egenheten att frönas groddar
uttränga ur frukterna, medan dessa ännu sitta qvar
på trädet, och embryots rot växer långt och fritt
nedåt, liknande en luftrot. Omsider lossnar embryot,
qvarlemnande i frukten de mössliknande brodd- eller
hjertbladen. Det är således endast stamknoppen och
den långa broddroten, som frigöras och falla ned i
vattnet och der ofta först flyta någon tid omkring
samt sedan slå rot i muddern och gifva upphof till
en ny individ. Mangroveskogarna äro illa beryktade
för sin osundhet, såsom svåra malarianästen.
O. T. S.

Rhizopoda, »rotfotingar», zool., utgöra den första
(lägsta) klassen bland »urdjuren» (Protozoa). De
sakna en yttre, begränsande hud eller hinna kring
den slemmiga lilla kroppsmassan (sarkoden), hvilkens
korniga, stundom pigmenterade parerikym visar en
hastigare eller långsammare rörelse, bestående
i vexlande utsträckning och sammandragning,
samt innehåller saftfyllda rum (vakuoler) och
utsänder dels bredare, mera lätt flytande utskott,
dels fina, hårlika trådar af segare beskaffenhet
(psevdopodier). Dessa äro på en gäng rörelseorgan
och uppfångare af näringsämnen. I dem försiggår
en långsam, regelbunden strömning af korn, som röra
sig i riktning från sarkodkroppen mot psevdopodiets
spets och tillbaka igen. Med psevdopodiernas tillhjelp
kunna dessa djur långsamt förflytta sig samt äfven
i sarkodkroppen indraga t. ex. diatomacéer, hvilkas
lösliga delar af sarkoden tillgodogöras, hvarefter
det obrukbara åter utskjutes ur sarkoden, nämligen
hos de slägten af rhizopoderna, hvilka såsom Amoeba,
Actinophrys, Protogenes
m. fl. sakna kalkskal. Hos
de slägten deremot, hvilka kring sarkoden afsöndra
ett med hål genomborradt kalk- eller kiselskal, sker
denna digestion af näringsämnen vid psevdopodiernas
bas utanför skalet. Dessa små djur lefva öfvervägande
i hafvet, och skalen af dem, hvilka voro kända under
namn af foraminiferer och polythalamier långt före
upptäckten af den dithörande lefvande sarkoden, hafva
mäktigt bidragit till de väldiga kritaflagringarna
från tertiärperioden och finnas äfven till icke
obetydlig mängd i hafssanden. Rhizopoderna indelas
vanligen i två ordningar: Foraminifera, omfattande
dels de nakna rotfotingarna (amoeber o. s. v.), dels
de med skal, vanligen af kalk, försedda slägtena,
hvilka sakna centralkapsel och ega antingen en eller
flere intill hvarandra prydligt ordnade kamrar,
med genombrutna skiljeväggar och många fina porer
i ytterväggarna för psevdopodiernas utträde och
indragning, samt Radiolaria, hvilka hafva en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free