Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reduktionskommissionen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vexla. Någon gång händer, att ett eller annat
ensidigt eller parigt refben uppträder på halskotorna
(halsrefben), vida mera sällan på första ländkotan
(bukrefben). Båda förhållandena äro djur-atavismer:
det förra påminner om krokodiler och foglar, det
senare om amfibier. Ytterst sällan felslår ett
nedre refben eller ett par; likaså uppträder ett
13:de äkta refben med tillhörande bröstkota. Såsom
ett kuriosum må i samband härmed nämnas, att
den danske anatomen Bartholin, med anledning af
den ena berättelsen i Genesis (II, 21 och 22) om
qvinnans uppkomst, förklarar det »högst sannolikt,
att Adam på ena sidan haft tretton refben».
G. v. D.
Refbensbrott, med., brott eller fraktur på refben,
uppstår antingen genom direkt våld utifrån på
brottstället, då refbenet tryckes inåt så hårdt,
att det brister, eller (hos äldre personer med
spröda refben) genom tryck på främre delen af
bröstkorgen, så att refbenet bändes utåt och
brister. I sällsynta fall hafva refbensbrott
uppstått hos barnaföderskor genom stark tryckning af
bukpressen. De mellersta refbenen äro mest utsatta;
ofta brytas flere på en gång. Refbensbrotten äro
antingen enkla – i detta fall äro de ofarliga och
lätt läkta – eller komplicerade med sår i huden eller
skador på lungsäck, lunga eller lefver m. m. och
då farliga i mån af komplikationen. Tecknen
till refbensbrott äro smärta och ömhet på
brottstället, stegrade genom andningsrörelser,
hosta och klämning, benändarnas känbara eller
hörbara skrapning mot hvarandra (krepitation) och
stundom förändrad form (infallande) af bröstkorgen.
F. B.
Refbensvattenödlan, Pleurodeles waltli, zool.,
hör till familjen vattenödlor (Salamandridae) inom
ordningen stjertamiibier (Urodela) af amfibiernas
klass. Till sitt utseende liknar hon ganska mycket
de vanliga vattenödlorna, men skiljer sig genom sin
särdeles långa stjert och (från alla beslägtade
former) genom de på 12–14 kotor befintliga,
ganska långa refbensrudimenten, hvilka stundom
genomborra såväl muskellagret som huden. Hufvudet
är bredare än kroppen och tydligt afsatt, huden
vårtig. Framfötterna hafva 4 och bakfötterna 5 tår,
hvilka sakna simhud och klor. Tungan är med undre
sidan fastvuxen vid munhålans botten, och gomtänderna
äro ställda i två rader, som börja framför de
inre näsöppningarna. Färgen är ofvan gröngrå,
med gula tvär- och längdstreck, undertill gul,
med svartgröna tvärband; hufvudet är mörkgrått,
med ljusgula fläckar, och de utskjutande
refbensspetsarna omgifvas af en röd ring. Arten
förekommer i Portugal, Spanien och det midt emot
belägna afrikanska kustområdet i brunnar, men är
i anseende till dessas djuplek svår att erhålla.
C. R. S.
Refektorium (Ital. refettorio, af Lat. reficere,
vederqvicka), matsalen i ett kloster. Refektoriet
behandlas ofta som ett praktrum och inrymmer jämte
matborden och sittmöblerna i regeln en kateder,
vigvattenskärl och stundom äfven ett altare.
Referat. Se Referera.
Referendarie (af Lat. referendum, det som bör
föredragas) var i Sverige i äldre tider benämning å en
och annan kanslitjensteman, t. ex. i Kammarkollegium
och riksbanken. I Tyskland betecknar referendarie en
jurist, som är upptagen af förberedande tjenstgöring
före sin andra examens afläggande.
Referendum (Lat., näml. est, »det skall hänskjutas»)
kallas den i Schweiz’ flesta kantoner sedan 1863
införda, författningsenliga rätten för folket att
genom allmän omröstning antaga eller förkasta de
af de lagstiftande myndigheterna beslutade lagarna
och lagförändringarna. Se vidare Schweiz. – Ad
referendum, en i det diplomatiska språket mycket
vanlig term, betyder »till anmälan», »skall
hänskjutas» (nämligen till vederbörande, som hafva
att bestämma i saken).
Referenser (Eng. references, af Fr. référer,
hänskjuta), personer, till hvilka hänvisas för
inhemtande af upplysningar om en affärsfirmas
soliditet eller en platssökandes personliga
egenskaper; rekommendationer att åberopa sig på. –
Referens-bibliotek, boksamling, bestående af lexikon,
encyklopedier, historiska öfversigtsarbeten och dylika
verk, som man allt som oftast behöfver rådfråga.
Referera (Fr. référer, Lat. referre, återföra),
hänföra (till); hänvisa, hänskjuta, åberopa sig på;
redogöra för, återgifva, i en tidning afgifva
berättelse om förloppet af en offentlig akt,
om innehållet af offentliga förhandlingar, tal
eller föreläsningar o. s. v.; aflägga berättelse om
innehållet af handlingarna i ett från lägre till högre
rätt inkommet mål, föredraga. – Referat, omständligare
redogörelse, af referent afgifven berättelse,
återgifvande (af tal och förhandlingar). – Referent,
person, som refererar, upptecknare; föredragande.
Reffla. 1. Rännformig, vertikal fåra i en pelare
(kolonn, pilaster). Se Kannelerad. – 2. Krigsv.,
en grund, skrufformig urtagning i ett eldvapens lopp,
afsedd att gifva projektilen efter skottlossningen
en rotation kring sin längdaxel, så att den alltid
vänder spetsen framåt samt erhåller en längre och
säkrare bestämd kulbana. Ett med refflor försedt
eldvapen kallas reffladt till skilnad från ett
slätborradt. Loppet är vanligtvis i sin bakre del,
laddningsrummet, antingen alls icke reffladt
eller blott delvis, för att vapnet ej onödigtvis
må försvagas. Refflornas form och antal äro vid
tunga eldvapen olika, alltefter som en projektil
med knappar eller gördlar nyttjas; i senare fallet
äro refflorna flere och grundare samt försedda med
skarpare afskurna »bommar», de mellan refflorna
qvarvarande delarna af loppets väggar. Vinkeln
mellan en refflas riktning och loppets generatris,
en med kärnlinien parallel linie, kallas refflans
»vridningsvinkel». Denna vinkel vexlar emellan 7°
och 3,5°. Den längd, på hvilken refflan skulle vrida
sig ett helt hvarf, kallas refflans »stigning» och
angifves i längdmått vanligen i kaliber (vexlande
emellan 21 och 90 kaliber). Vridningsvinkeln,
som bör vara så stor, att projektilen ännu i sista
delen af sin bana eger tillräcklig stabilitet,
d. v. s. roterar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
