Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Randers ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit, icke att sitta till doms öfver det förflutna
eller göra anspråk på att undervisa samtiden
till efterverldens nytta. Arbetet förskaffade
R. 1825 e. o. professuren i historia vid Berlins
universitet. Berlinbibliotekets samling af italienska
diplomaters skrifvelser hufvudsakligen från 1500-
och 1600-talen ingaf honom föresatsen att med
öfvergifvande af planen till en fortsättning af
ofvannämnda verk utgifva en skildring af södra Europas
furstar och folk, hvarmed början gjordes 1827 i verket
Die Osmanen und die spanische monarchie im 16. und
17. jahrhundert. 1827–28 studerade R. de i Wien
befintliga venezianska aktstyckena och hade derjämte
tid öfrig att, efter den ryktbare serbern Karadjitjs
papper och muntliga meddelanden, som Kopitar tolkade
för R., författa Die serbische revolution (1829;
forts. i R:s »Sämmtliche werke»), som väckte stort
uppseende. Under två och ett halft års vistelse uti
Italien (hösten 1828–våren 31) forskade han med en
underbar samlareflit i Venezias, Florens’ och Roms
arkiv. Den förnämsta frukten af dessa forskningar blef
– oafsedt monografien Die verschwörung gegen Venedig
im jahre 1618 (1831) m. fl. – Die römischen päpste,
ihre kirche und ihr staat im 16. und 17. jahrhundert
(3 dlr, 1834–36; fullföljdt till våra dagar i R:s
»Sämmtliche werke»), R:s yppersta verk, som skaffade
honom verldsrykte, ett arbete, der i rikaste mått
framträda de utmärkande dragen af hans historiska
konst: stora vyer parade med en mångfaldig och präktig
utveckling af enskildheterna samt en beundransvärd
oveld. Opartiskheten dref R. i detta arbete så långt,
hvad påfvestolen beträffar, att den känslan smög sig
öfver honom att han icke låtit det protestantiska
elementet komma rätt till heders. Detta jämte
ett patriotiskt begär att också skildra Tysklands
öden – hvilket han dittills försummat – samt det
rika material de tyska riksdagsakterna erbjödo
dref honom till att skrifva Deutsche geschichte im
zeitalter der reformation (5 bd 1839–43; sedermera
ett tilläggsband urkunder), ett arbete, som godt
kan ställas vid sidan af hans påfvehistoria, ehuru
underlägset denna i formell afseende. Emellertid
blef R. 1833 ord. professor och fortsatte med sina
föreläsningar ända till sommaren 1871. Tyngdpunkten
af hans lärareverksamhet låg dock i de »historiska
öfningar», som han anordnade, och vid hvilka han
utbildade en rad duktiga historiker, som hvar i sin
stad i Tyskland utbredt »den rankeska skolans» metod:
kritik af källorna, noggranhet och penetration. 1841
utnämndes R. till preussisk rikshistoriograf och
1854 till medlem af statsrådet. På hösten s. å. var
han den bajerske konungen Maximilian II:s gäst
på Berchtesgaden och höll dervid för konungen en
serie enskilda föredrag i allmän historia. Redan då
afhandlades dem emellan frågan om det historiska
samfund, som hösten 1858 började sin verksamhet i
München under namnet »Historische commission bei
der akademie der wissenschaften», hvilket utgifvit
bl. a. de tyska riksdagsakterna, »Jahrbücher der
deutschen geschichte» och »Allgemeine
deutsche biographie». R., som 1865 adlades, erhöll
1882 såsom verkligt geheimeråd titeln excellens och
kallades 1885 af staden Berlin till hedersborgare
i sammanhang med hans 91:sta födelsedag, då han
fick mottaga en storartad hyllning icke blott af
sina landsmän, utan snart sagdt från alla land i
Europa. De femton sista åren af sitt lif led R.
af försvagad synförmåga till den grad, att han
nästan så godt som alldeles måste afstå från att
läsa och skrifva. Men han upphörde dock icke med
sin literära verksamhet. Dagligen hade han för sina
forskningar biträde af tvänne vetenskapligt bildade
män, och för dem dikterade han en rad omfattande
historiska skrifter. Han afled i Berlin d. 23 Maj
1886, med det eftermäle att vara tyska nationens
störste historieskrifvare. – Bland alstren af R:s
kolossala historiska skriftställen må, utom de
ofvan anförda, nämnas: Neun bücher preussischer
geschichte (3 bd, 1847–48), behandlande Fredrik
Vilhelm I, hvars historiska betydelse R. först
uppmärksammat, och början af Fredrik II:s historia,
Französische geschichte (4 bd, 1852–56), Englische
geschichte (7 bd, 1859–68), Zur reichsgeschichte
(omf. tiden 1575–1619), Geschichte Wallensteins
(1869; »Wallenstein», 1870), Der ursprung des
siebenjährigen krieges (1871), Die deutschen mächte
und der fürstenbund, deutsche geschichte von 1780 bis
1790 (2 bd, s. å.), Genesis des preussischen staats
(1873), Weltgeschichte (9 bd, 1880–88), ett arbete,
hvarmed han grep sig an på sommaren 1879 vid 84
års ålder, och af hvilket han sjelf hann utarbeta
7 bd (till slutet af 11:te årh.). 1832–36 utgaf
R. en i förbindelse med utrikesministeriet stående
»Historisch-politische zeitschrift», af hvars 2 bd
han författade två tredjedelar (omkr. 1,000 sid.),
1873 »Aus dem briefwechsel Friedrich Wilhelms
IV. mit Bunsen» och 1877 »Denkwürdigkeiten des
staatskanzlers fürsten von Hardenberg» (2 bd). Af
R:s Sämmtliche werke utarbetades 48 bd (1867–81)
af honom sjelf (fortsättningen, bd 49–52, 1887–88,
har publicerats af A. Dove). R:s stil utmärker sig
för klarhet och behag samt framförallt for en i
tysk literatur af detta slag sällspord liflighet. –
2. Friedrich Heinrich R., luthersk teolog, den
föregåendes broder, f. 1798, blef, efter att
hafva beklädt två olika prestliga beställningar,
1840 professor i dogmatik i Erlangen och 1841
konsistorialråd först i Baireuth, sedan, 1845, i
Ansbach och 1866 öfverkonsistorialråd i München,
der han dog 1876. Utom flere predikosamlingar och
andra uppbyggelseskrifter utgaf han Untersuchungen
über den Pentateuch (2 bd, 1834–40) samt efterlemnade
Jugenderinnerungen (1876). 2. H. W. T.
Rankfotingar, Cirrhipedia (Cirrhopoda), zool.,
är en ordning, som vanligen sammanställes med
kräftdjuren och bildar en öfvergång mellan dessa och
musslorna. Rankfotingarna lefva i hafvet och träffas
fastvuxna vid klippor, pålar och andra föremål. De äro
till största delen hermafroditer, med oftast oledad
kropp, som är omgifven af en dubbelviken hud, i hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
