- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
409-410

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Puke ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedermera med större snille tillfogade riddareromanerna
på prosa. Det gamla toskanska folkspråket framträder
synnerligen rent i detta epos.

Pulcinella [-tji-]. Se Polichinell.

Pulear, mytol. Se Ganesa.

Pulex, Lat., loppa. – Om den vanliga loppan,
P. irritans, se Loppan. – P. penetrans L. (Sarcopsylla
Westw.), sandloppan, är en i varma lands sandiga
marker förekommande lopp-art, i Syd-Amerika kallad
chigoes, i Kongolandet (dit denna loppa skall vara
inkommen från Syd-Amerika) jiggas. Sandloppan är
helt liten och oansenlig samt har otydlig underläpp,
hvarigenom hon skiljer sig från den vanliga loppan,
som för öfrigt är mycket större. Honan borrar sig in
i huden å ben och fötter och lägger der sina ägg, ur
hvilka larver snart framkomma och fräta sig fram i och
under huden samt förorsaka svåra sår och bulnader. Om
»jiggas» icke i god tid bortplockas ur huden, kan
det inträffa, att bulnaderna taga sådant omfång,
att en amputation af den angripna foten eller benet
blir nödvändig. Man har sett negerbarn så öfverhöljda
med jiggas, att de varit räddningslöst förlorade och
lemnats att dö i sitt elände. Om ett medel mot denna
loppa se Mammea. O. T. S.

Pulicaria Gaertn., loppört, bot., farmak., ett med
Inula närförvandt slägte inom nat. fam. Synantheren
Rich., kl. Syngenesia L. P. vulgaris Gaertn., den
i sydiiga Sverige å fuktiga ställen växande och i
mellersta Europa allmänt utbredda »loppörten», är
lågväxt, ofta nedliggande och grenig, med hela,
halft omfattande blad och i grenvecken eller å
grenspetsarna sittande små, rundade blomkorgar, som
hafva klibbiga, halfklotformiga holkar af gröna, tätt
hvitulliga, i spetsen ofta röda fjäll samt platt,
fingropigt, naket fäste, gula diskblommor och mycket
små strålblommor. Örten, som i torkadt tillstånd
förr var officinel (herba Pulicariae l. h. Conyzae
minoris
), har en stark, oangenäm lukt och nyttjas
till rökning mot mygg och loppor (deraf dess namn).
O. T. S.

Pulka. Se Ackja.

Pulkkila, kyrka och by i Uleåborgs län, Finland,
s. om Uleåborg emellan Lamujoki (en biflod till
Siikajoki) och dess tillflöde Pulkkilanoja. Vid
P. anföll och slog öfverste J. A. Sandels d. 2 Maj
1808 en något underlägsen rysk postering af 500 man
under Abuchovs befäl. Ryssarna förlorade öfver 250
fångar och bortåt 50 döda; svenskarna hade 50–60
sårade och 10 döda. I striden utmärkte sig särskildt
G. Fahlander. – P. bildar numera ett kapell under
Piippola.

Pulkova observatorium, äfven kalladt Rysslands
central-observatorium,
är beläget i byn Pulkova i
guvern. Zarskoje Selo på en bergås 10’ 11" s. om
staden Petersburg. Grundstenen till detsamma lades
1835. Det byggdes på kejsar Nikolaus’ befallning
och under hans uttryckliga önskan att det skulle
anordnas på ett sådant sätt att det motsvarade de
högsta fordringar, som af den astronomiska vetenskapen
kunde ställas på ett första rangens
observatorium. Denna afsigt blef äfven på ett glänsande
sätt realiserad af byggnadskomitén med
F. W. Struve såsom ledande man. Kostnaderna för
det samma, fullständigt utrustadt, uppgingo till
600,000 silfverrubel. De hufvudsakliga instrumenten
voro en stor refraktor, en heliometer, en stor
meridiancirkel och ett passageinstrument
att användas i första vertikalen. Med
observatoriet har senare förenats ett
astrofysikaliskt institut. Nyligen har det
erhållit en refraktor med 32 tums glas,
näst observatoriets på Mount Hamilton i Kalifornien
(36 tums) den största i verlden och försedd med de
förnämsta nutida hjelpmedel för observationers
utförande. – Observatoriets förste direktor var
F. W. Struve, som dirigerade dess första verksamhet
hufvudsakligen i den stellära astronomiens tjenst,
hvilken verksamhet det äfven fortsatt under hans
son och efterträdare, O. Struve, nuvarande prefekt.
Utom direktören utgöres observatoriets personal af 4
s. k. äldre astronomer, af hvilka en är vice direktor,
2 adjunkter samt åtskilliga andra ämbetsmän.
Vid observatoriet hafva under skilda tider
flere svenskar varit anställda, såsom D.
G. Lindhagen, H. Gyldén, P. G. Rosén,
M. Nyrén, O. Backlund och B. Hasselberg,
föreståndare för det fysiska institutet.
K. B.

Pullastrae. Se Duffoglar och Insessores.

Pulmo, Lat, lunga (se d. o.).

Pulmonaria. Se Lungört.

Pulmonata. Se Bukfotfngar och Lungsnäckor.

Pulo Condor, fransk ögrupp s. om Kochinkina,
bestående af tvänne större bergiga öar och flere
mindre klippor under 8° 40’ n. br. och 106° 35’
ö. lgd fr. Greenw. Största ön, Grande Condor, som är
af vulkanisk natur och har toppar af måhända ända
till 600 m. höjd, omfattar 60 qvkm. och användes
liksom Petite Condor, hvilken sammanhänger med
den förra genom ett vid högvatten öfversvämmadt
näs, till straffanstalt för Frankrikes asiatiska
kolonier och har i medeltal omkr. 600 deporterade,
bevakade af en liten garnison. Öarnas förnämsta
produkt är ris, men de sägas ock lämpa sig för
kaffeodling. Bergen och höjderna äro bevuxna med
ännu orörda skogar. Engelsk-ostindiska kompaniet
hade på 1700-talet ett faktori på ögruppen, och äfven
fransmännen hade der en station. 1862 afträdde Annam
ögruppen till Frankrike.

Pulo-Pinang. Se Pinang.

Pulpet. Se Pulpitum.

Pulpettak, yttertak med fall åt blott en
sida. Sidoskeppen i de större medeltidskyrkorna äro
i regeln täckta på detta f. ö. vanliga sätt att täcka
tillbyggnader till en större byggnad.

Pulpitum (Lat., upphöjning, estrad), pulpet, ställ
med en snedt sluttande skifva, på hvilken bok och
papper eller pergament vid läsning eller skrifning
placerades. Sådana bokställ voro under medeltiden
mycket vanliga äfven i kyrkorna och finnas ofta
framställda på äldre målningar. Formen var mycket
vexlande, men ofta nedlades stor omsorg och ornamental
rikedom på dessa föremål, i det man än gaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free