Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prieur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall biskop Nils Ragvaldsson i Vexiö (sedermera
ärkebiskop i Upsala), om man får tro Johannes
Magni, vid kyrkomötet i Basel hafva utverkat,
att svenska kyrkan 1438 förklarades oberoende af
Lund. Men ärkebiskopen i Lund fortfor en tid framåt
att bära titeln primas, tills påfven tilldelade
Nils Ragvaldssons efterträdare. Jöns Bengtsson
(Oxenstierna) titeln primas Sueciae. – Primat, en
primas’ värdighet; öfverhöghet; främsta rangen. Påfven
i Rom gör anspråk på primatet öfver hela kristenheten.
J. H. B.
Primates (Lat., de förnämste), zool. Under denna
benämning sammanfattade Linné i »Systema naturae»
de högsta däggdjursordningarna, nämligen tvåhändta,
fyrhändta och fladdermöss. Sedermera har namnet
blifvit af andra författare begagnadt i mer
eller mindre skiljaktig betydelse, t. ex. för
de fyrhändta, med undantag af halfaporna.
C. R. S.
Primaticcio [-ti’ttjå], Francesco, italiensk målare,
verksam hufvudsakligast i Frankrike, f. i Bologna
1504, d. i Frankrike 1570, var lärjunge af Giulio
Romano, under hvilken han från 1525 arbetade vid
utsmyckningen af Palazzo de Tê i Mantua. Men
då Frans I 1531 bad hertigen af Mantua, Federigo
Gonzaga, skicka honom en ung konstnär, som på en
gång var målare och stuckatör, för att hjelpa den
förut inkallade florentinaren Rosso med utstyrseln
af Fontainebleau slott, sändes P. till Frankrike,
der han till 1540 sysselsattes med underordnade
arbeten. Detta år skickades han af konungen till
Rom för att skaffa gipsafgjutningar af de mest
berömda antiker. Men 1541, vid Rossos död, kallades
han tillbaka, och under de följande tre årtiondena
var han hufvudman för »skolan i Fontainebleau»,
vann den ena utmärkelsen efter den andra och lefde
som en stor herre. Först fullbordade han målningarna
i Frans I:s galleri, och Danae tillskrifves honom
personligen. Annars brukade han vid freskomålningar
öfverlemna utförandet åt sina lärjungar. Så är
äfven förhållandet med Henrik II:s galleri, hvilket
annars anses som hans förnämsta verk, utstyrdt med
framställningar ur den antika myten, såsom Parnassen
och Olympen, Bacchus och hans drabanter, Pelevs’
och Thetis’ bröllop, Vulcanus’ smedja, Solgudens
palats. Freskerna, som måhända lidit genom senare
restaurering, äro i hög grad maniererade; i de nakna
grupperna t. ex. äro de olika figurerna utstyrda
hvar med sin fullkomligt godtyckliga karnation, den
ena gul, den andra hvit, den tredje röd, den fjerde
violett o. s. v. Derjämte äro formerna öfverdrifvit
långdragna och verka obehagligt. Fresker af honom
finnas äfven i andra rum, såsom Mars’ och Venus’
kärlekshistoria i Salon des Tapisseries. Stafflibilder
af hans hand äro sällsynta; ingen enda finnes, hvars
autenticitet är säker. C. R. N.
Primavexel. Se Vexel.
Prima vista. Se À prima vista och À vista.
Primfaktorer, matem., kallas de faktorer till ett
helt tal, hvilka äro primtal. Så äro t. ex. till
talet 180 primfaktorerna 2, 3 och 5, af hvilka de
två första förekomma två gånger, så att
talet kan skrifvas 22 . 32 . 5. Hvarje tal kan
endast på ett sätt uppdelas i primfaktorer; är
talet ett primtal, blir den enda primfaktorn talet
sjelf. Uppdelningen af stora tal i primfaktorer
är stundom af praktisk betydelse vid vissa
räkningar, der så stor noggranhet är af nöden, att
logaritmer med större antal decimaler än det vanliga
måste användas. De tabeller, hvilka lemna sådana
logaritmer, omfatta nämligen endast jämförelsevis
låga tal. Också hafva särskilda faktor-tabeller
blifvit utgifna af bl. a. Burckhardt, Dase och
Glaisher. – I Weierstrass’ funktionsteori förstås
med primfaktorer till en funktion af hel karakter
vissa uttryck af anmärkningsvärdt enkel form,
medelst hvilka funktionen kan uttryckas såsom en
oändlig produkt. Hvarje sådan primfaktor består
sjelf af två faktorer, af hvilka den ena är ett
exponentialuttryck, den andra åter liniär (af 1:sta
graden) i afseende på den oberoende variabeln.
G. E.
Primicerius (Lat., af primus, den förste,
och cera, vax), egentl. »den på den med vax
öfverdragna taflan först antecknade ämbetsmannen»,
d. v. s. den till åldern förste ämbetsmannen inom
en ämbetsmannaklass. Ifrån att hafva denna allmänna
betydelse äfven bland den romerske biskopens andliga
och verldsliga ämbetsmän blef primicerius ganska
tidigt namnet på påfvens högste verldslige (juridiske)
ämbetsman, hvilken bl. a. vid påfvevakanser och
påfveval jämte arkipresbytern och arkidiakonen
spelade en framstående rol. Namnet förekommer också
såsom titel på en det lägre presterskapets förman,
underordnad arkipresbytern, och var i somliga
stift likbetydande med skolastikus, föreståndare
för domkyrkoskolan. I senare tider har namnet
återgått till sin ursprungliga betydelse och
begagnas nu vanligen i samma mening som primus,
utan att vara titel på ett särskildt ämbete.
J. P.
Primidi (Fr., af Lat. primus, förste, och dies, dag),
den första dagen i franska republikanska kalenderns
dekad. Jfr Kalender, sp. 41.
Primipil (Lat. primus pilus, primipilus). Se Legion,
sp. 991.
Primitiv (Lat. primitivus), först, först i sin
art. ursprunglig; i sitt tidigaste utvecklingsskede;
enkel, enfaldig. – Primitiva ord, gramm.,
kallas sådana ord, som från det språks synpunkt,
till hvilket de höra, ej kunna uppdelas i enklare
element, således icke genom sin form hänvisa på något
annat ursprungligare ord i språket, utan äro enkla
s. k. rot- eller stamord. Såsom primitiva ställas de
i motsats till härledda ord, som antingen äro enkla
eller sammansatta. Hvar och en af dessa senare klasser
omfattar i sin tur de båda underafdelningarna böjda
och afledda ord. Så äro – bland nomina – t. ex. man,
häst, hvit primitiva, män (böjdt), manlig (afledt)
och herremän (böjdt), herremansaktig (afledt)
härledda ord samt – bland verben – (imp.) kom
primitivt, men kommer (böjdt), bekomma, gestalta
(afledda) och ifrågakommer (böjdt) härledda. Ofta
fattas primitiva ord lika med primära ord: så är
t. ex. barnslig primärt i förhållande till det derur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
