Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ploceus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fornromerska äfven ett slags vändskifvor i form af på kant
ställda bräden, endast afsedda att vidga och jämna
fårorna. Först under 1500-talet började man inse
nyttan af att göra vändskifvan vriden; men andra
väsentliga förbättringar hafva först sedan midten
af 1700-talet vidtagits, hvarvid Flandern, Skotland
och England gått i spetsen. I början af 1800-talet
infördes till Sverige lättare skotska svängplogar,
hvilka nu i det närmaste utträngt de gamla stång-,
hjul- och tassplogarna. Man konstruerar numera plogen
noggrant efter matematisk-mekaniska grunder och söker
dervid göra den på en gång så lätt och hållbar som
möjligt. Trä begagnas endast någon gång till ås och
styren; i öfrigt förfärdigas plogdelarna af smides-
och gjutjern samt stål.
Plogben, os vomeris, anat., ett tunnt, af två
sidoskifvor sammansmält, oregelbundet fyrkantigt
ben, stående mediant-sagittalt i näshålan. Det
sträcker sig bak- och uppifrån kil- och silbenen
ned till gom- och öfverkäksbenens föreningslinie
i gomhvalfvet samt bär i sin främre kant det
vertikala näsbrosket, sålunda bildande näshålornas
skiljevägg. Se Hufvudskål, fig. 2 och 8 (PL).
G. v. D.
Plogland, så stort åkerstycke, som det behöfs ett
dagsverke till att plöja.
Plojesci [plåje’sjti], stad i Rumanien (Valakiet),
mellan floderna Prahova och Telejun, vid jernvägen
mellan Bukarest och Siebenbürgen, som vid P. utsänder
en bibana till Galacz. Omkr. 35,000 innev. Raffinering
af petroleum från brunnarna i närheten samt handel
med petroleum och ull.
Plomb (plångb, plåmb; af Lat. plumbum,
bly). 1. Handelst., blysigill; blystämpel, hvarmed
vid tullstation varuförsändelser (balar, fat,
kistor, slutna vagnar o. dyl.) förseglas. Resande
kunna genom tullverkets försorg få sitt resgods
plomberadt och derigenom undgå den besvärande
visiteringen. Plomberingen anbringas naturligtvis så,
att utan dess rubbande intet kan uttagas. Fordom satte
tullverket blystämplar å inkomna tyger, till tecken
på att dessa voro i god ordning förtullade och ej
insmugglade. – Numera anbringas ej sällan blysigill,
t. ex. å spanmålssäckar, såsom intyg om varans
qvalitet och fullmålighet. – 2. Tandläk., skyddande
fyllning (af något metalliskt ämne), som insättes
i en karierad (af tandröta skadad) tands hålighet
för att skydda tanden mot vidare förstöring. Den
lämpligaste metallen till plomber är guldet, emedan
detta bibehåller sin yta ren, icke förändras och
är nog smidigt för att sluta till lufttätt. Dernäst
brukas tenn och bly (det urspr. använda ämnet), ofta
äfven s. k. amalgam, hvilket utgör en blandning af en
ytterst ringa qvicksilfvermängd och någon pulveriserad
metall (t. ex. platina, bly, tenn). Amalgamet inlägges
i tanden såsom en mjuk, degig massa, hvilken snart
stelnar och blir hård. Detsamma är förhållandet med de
s. k. plastiska plomberna (cement-, guttaperkaplomber
m. fl.), hvilka mera äro afsedda för tillfällig
utfyllnad. Före plombens inläggande måste främmande
ämnen samt allt af sjukdom angripet i tandens massa
omsorgsfullt aflägsnas, ofta äfven nerven
»dödas». – Plombage [-basj], Fr., plomb, af
tullmyndighet anbragt blyförsegling. – Plombera,
sätta blystämpel (plomb) å varor; sätta in en plomb
(fyllning) i en ihålig tand.
Plombières (plångbiar), stad och badort i franska
depart. Vosges, i en trång, af ån Augroime
genomfluten bergsdal, 340 m. öfver hafvet. Omkr. 2,000
innev. De redan af romarna kända helsokällorna äro
indifferenta källor af 11–71° C., som visserligen
innehålla få mineraliska beståndsdelar, men likväl
äro ganska verksamma. Vattnet är klart och för känseln
tvålaktigt mjukt, har ingen särskild smak och, först
sedan det kallnat, en ringa svafvelvätelukt. Det
begagnas dels till badning, dels till drickning
företrädesvis mot kroniska hudsjukdomar, gikt,
reumatism, kroniska nervsjukdomar, underlifslidanden
o. s. v. Kurtiden räcker i allmänhet 3 veckor.
1. Plomgren, Anders, affärsman, föddes d. 11
Febr. 1700 i Stockholm, der hans fader, Anders
P., var linkrämare. Efter att hafva haft
anställning på köpmanskontor i Göteborg ingick han
kompaniskap med sin yngre broder Tomas för idkande
af grosshandel och inrättade med honom den första
direkta handelsförbindelse emellan Stockholm,
Marseille och Ceuta. 1739 utarbetade
han tillsammans med några andra planen för
sjöassekuranskompaniet i Stockholm, i hvilket han
till 1750 var en af direktörerna. Han var äfven
ledamot i komitén för utarbetande af den assekurans-
och haveristadga, som vann kunglig stadfästelse.
År 1745 invaldes P. till ledamot i Levantiska
och året derpå i Ostindiska kompaniet, blef 1747
fullmäktig i Generaltullarrendesocieteten, föreslog
1748 den sedermera antagna vexelstadgan och fick
1753 kommerseråds titel. År 1760 uppsade han sitt
burskap på grosshandel. Han dog i Stockholm
d. 2 Juni 1766. – P:s son, Karl Anders,
f. 1750. adlades 1770, på grund af faderns
förtjenster, under namnet Plommenfelt, innästlade
sig såsom mystiker hos hertig Karl, blef 1777 vice
och 1778 tjenstgörande ceremonimästare, men
måste 1780 lemna denna befattning, emedan han var
invecklad i firman Plomgrens oredliga konkurs.
För lasteliga utlåtelser om konungen dömdes
han 1782 till döden, men hade, innan domen föll,
genom konungens tillskyndelse hunnit lemna
landet. Han lär hafva aflidit i Amerika.
B. S.
2. Plomgren, Tomas, affärsman, partiman,
den föregåendes broder, föddes d. 16 Aug. 1702 i
Stockholm. Vid 14 års ålder måste han afbryta
studierna för att biträda modern, hvilken efter
hans faders död fortsatte dennes rörelse, kom 1719 på
köpmanskontor i Königsberg och öppnade 1725 egen
grosshandelsaffär i Stockholm. Driftig och utrustad
med stor affärsförmåga, kastade P. sig med
ifver in i det då som bäst pågående fosterländska
sträfvandet att höja det svenska näringslifvet.
Han var en af dem, som först i enlighet med hvad
som åsyftades med produktplakatet (se d. o.) började
på svenska skepp hemföra utländska varor (från
Medelhafshamnarna), hvarför han också 1738 blef en
af direktörerna i det då upprättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
