Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pilgrimen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig till krigsmålningen, eggad dertill af
Krimkriget. Hans första krigsbild var Löpgraf
framför Sebastopol (1855). Sedan kommo Truppernas
utskeppning till Krim (1857, nu i Versailles) och
Slaget vid Alma (1859, i Versailles), med figurer i
kroppsstorlek, hans mest betydande verk. P. utförde
jämväl kyrkomålningar, nämligen i ett kapell i S:t
Eustache i Paris, der han lägger i dagen samma art af
naturlig energi som i sina bataljmålningar, men ibland
äfven lyckas åstadkomma en stämningsfull verkan,
C. R. N.
Pilsen (Tsjech. Pizen), näst Prag Böhmens största
stad, vid Mies’ (Berauns) och Radbusas förening,
s. v. om Prag, vid flere jernvägslinier (till
Prag, Wien, München). 46,817 innev. (1884),
omkr. 20 proc. af tysk och 80 proc. af böhmisk
nationalitet. Staden har ett tyskt och ett
tsjechiskt gymnasium, en tysk och en tsjechisk
slöjdskola samt tvänne högre flickskolor. Der finnas
äfven en tysk och en tsjechisk teater samt ett
stadsmuseum. Jämte två stora bryggerier, som årligen
tillverka mer än 300,000 hl. öl (Pilsener bier),
har staden garfverier, maskinfabriker, pappers- och
glasbruk, spritförädlingsanstalter, lergodsfabriker
m. m. P. är äfven en vigtig handelsstad, och dess
fyra årsmarknader äro de mest betydande i hela
Böhmen. I närheten af staden ligga flere
jernverk, stenkolsgrufvor och mäktiga kaolinlager. –
P. omnämnes i historien först 976. 1633–34 hade
Wallenstein sitt hufvudqvarter derstädes, och P. var
ock hufvudorten för den sammansvärjning, som kostade
honom lifvet.
Pilularia Vaill., furgräs, bot., ett slägte inom
nat. fam. Marsileaceae K. Br., kl. Cryptogamia L. I
hela Europa förekommer blott en art, P. globulifera
L., som är en liten, lågväxt, gräsliknande växt samt
träffas i vattenbrynet vid sjöstränder. Stjelken är
krypande och har med små mellanrum 4–6 cm. långa,
trådsmala, i glesa knippen ställda blad, och
från samma ställen nedskjuta några få enkla
rottrådar. Vid bladknippenas bas sitta ensamma,
kortskaftade, 4-rummiga fruktgömmen, hvilka öppna
sig i 4 flikar. Sporgömmena äro af 2 slag. De större
innehålla blott en enda stor spor (makrospor); de
mindre åter hysa många, små sporer (mikrosporer).
O. T. S.
Pilum, ett omkr. 2 m. långt kastspjut, som utgjorde
det romerska fotfolkets förnämsta vapen. Det bestod
till nästan halfva sin längd af den i spetsen
härdade klingan, och man fordrade, att det skulle
genomborra alla skyddsvapen. I äldre tid var det
äldsta manskapet, triarierna, som utgjorde tredje
slaglinien, väpnadt med pilum (deraf detta manskaps
benämning pilani); men under republiken ändrades
beväpningen så, att de båda främre slaglinierna
(hastati och principes) fingo pilum, hvarmed fiendens
hufvudsakliga motståndskraft skulle brytas (se Legion
3 o. 4). C. O. N.
Pilumnus var för den romerska forntidens
landtbefolkningen husgud, hvilken lärde den att stöta
sönder säden med en mortel (pilum). Äfven tänktes
han skydda de hus, i hvilka ett nyfödt barn fanns,
Hans broder var
Picumnus, som skall hafva uppfunnit konsten att
göda åkern, hvarför han ock kallades
Sterqulinus, Sterculius eller Stercutus
(»gödselguden»). Jfr. Picus. R. Tdh.
Pilz, Vincenz, österrikisk bildhuggare, f. 1816 i
Böhmen, kom 1837 till akademien i Wien ock började
der först som målare, innan han fick undervisning
i skulptur. År 1849 reste han till Rom, der han
fick Tenerani, Thorvaldsens lärjunge, till lärare
och utförde bl. a. en relief af De helige tre
konungarna, som ofta upprepats. Han återvände till
Wien 1855 och började der en omfattande verksamhet,
med framställningar af idealt allegoriskt och
mytologiskt innehåll jämte porträttfigurer. Bland
hans arbeten må nämnas brunnsfigur framför Epsteins
palats, hjeltestatyer till Arsenalen, två pegaser
för Operans loggia-terrass (hvilka väckte anstöt
och gingo till Filadelfia), 10 komponiststatyer för
Musikföreningsbyggnadens fasad m. fl. samt en mängd
porträttbyster.
Piment (af Sp. pimienta, peppar). Se Kryddpeppar.
Pimentel (äfven skrifvet Pimentelli), Antonio,
spansk diplomat, född i Amarante, var först officer
och beträdde den diplomatiska banan 1652, då han
afgick i en beskickning till Sverige. Det gällde för
det spanska hofvet att vinna på sin sida drottning
Kristina, som året förut inledt underhandlingar
genom att till Madrid sända den svenske diplomaten
Palbitzki. Om man härvid äfven genom ambassadörens
person ville inverka på drottningen, kunde ej
lämpligare man utses. Ty P. var den fulländade
verldsmannen och diplomaten, en tjusande företeelse,
hvars bedårande inflytande icke ens män kunde motstå,
långt mindre en qvinna. Ledsagad af hustru, barn
och ett lysande följe af 50 personer, ankom P. till
Stockholm d. 16 Aug. 1652. Han blef från början
en af drottningens förtrogne, hvartill utom hans
personliga egenskaper i främsta rummet bidrog, att
han ensam kände hennes planer att nedlägga kronan och
antaga katolicismen, planer, som han på allt sätt
befordrade. Kristinas förtrolighet med P. väckte
naturligtvis ovilja bland de svenske herrarna och
har skadat hennes rykte. Dock äro berättelserna
om att P. skulle hafva varit Kristinas älskare
bevisligen ogrundade och leda sitt upphof i
hatet mot främlingen. Mot midsommaren 1653 blef
P. rappellerad, men utnämndes före sin afresa till
svensk öfverkammarherre. Ett örlogsskepp utrustades
i Göteborg att föra honom hem, storartade fester
höllos till hans ära, och rika gåfvor förärades honom,
när han i början af Aug. 1653 lemnade Stockholm under
pöbelns oväsen och förbannelser. Några dagar sedan
han afseglat från Göteborg, återvände han likväl
och påstod sig hafva fått order att qvarstanna. Han
uppsökte drottningen i Östergötland och följde henne
till Stockholm, der han åter blef ett föremål för
Kristinas ynnest och folkets hat. Dock blef han efter
några månader å nyo återkallad och lemnade då landet
för alltid. Med Kristina sammanträffade P. åter i
Bruxelles 1654 och följde henne derefter till Rom,
men lemnade henne 1656, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
