Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perrier, François, kallad Le Bourguignon - Perrin, Dame. Se Labé, Louise - Perrin, Émile César Victor - Perrone, Giovanni - Perrong (Fr. perron, beslägtadt med pierre, sten), egentligen det öfversta, stenlagda planet på en framspringande fritrappa - Perry, Matthew Calbraith - Persano, Carlo, grefve di Pellione - Persante, kustflod i preussiska prov. Pommern - Persbergs odalfält, gammalt grufvefält i Fernebo socken, Värmlands län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. i Paris 1656, son till en guldsmed, egnade
sig tidigt åt måleriet och studerade i Rom under
Lanfranco. Efter en ganska lång vistelse i Rom
återkom han till Paris och målade der efter Vouet. Men
han vände snart tillhaka till Italien och stannade
der i 10 år, hvarefter han äntligen 1645 slog sig
ned i Paris, der han målade galleriet i hotel de la
Yrillière (nu hotel de la Banque), hans betydligaste
arbete. P. var en af de förste 12 professorerna i
den 1648 stiftade konstakademien. I Louvre finnas
3 mytologiska bilder af honom. Han var dessutom en
flitig och ganska skicklig kopparstickare. Bland
hans lärjungar namnes den berömde Lebrun.
C. R. N.
Perrin [-rä’ng], Dame. Se Labé, Louise.
Perrin [-rä’ng], Émile César Victor, fransk
teaterledare, f. i Rouen 1814, studerade målarekonsten
under Gros och Delaroche samt utställde 1840–48
historiska genretaflor, men vann en mer afgjord
framgång såsom konstkritiker. Han skötte med smak och
framgång direktörskapet vid Opéra comique 1848–57 (var
1854 direktör äfven för Théâtre lyrique), återkallades
1862 till Opéra comique, men vardt s. å. direktör
för Grand opéra, hvarest han bl. a. uppsatte
»Afrikanskan». Sedan han i Sept. 1870 begärt sitt
afsked, utnämndes han 1871 till direktör för Théâtre
français och förestod denna konstanstalt till sin död,
1885. P. visade stor förmåga både vid iscensättning
af pjeser och vid skötseln af teaterns ekonomi. Han
frångick Théâtre français’ ensidigt klassiska
traditioner, i det han gjorde det moderna dramat och
högre lustspelet (V. Hugo, Augier m. fl.) bofasta
derstädes. Af den äldre repertoaren gaf han hvarje
tisdag och fredag särskilda föreställningar. P. var
äfven skaparen af den starka sammanhållning, som
numera råder mellan denna teaters artister.
Perrone, Giovanni, italiensk teolog, f. i Chieri 1794,
blef 1850 rektor vid Collegium romanum. Död 1876. Hans
skrifter, som öfversatts på flere språk, afspegla
synnerligen klart den romersk-katolska teologiens
syftning. Särskildt märkas Praelectiones theologicae
(9 bd, 1835; 31:sta uppl. 1866), De immaculato
B. V. Mariae conceptu (1847) och Il protestantismo e
la regola di fede (3 bd, 1853).
Perrong (Fr. perron, beslägtadt med pierre,
sten), egentligen det öfversta, stenlagda planet
på en framspringande fritrappa; sedermera äfven
afstigningsplanet utmed ett jernvägsspår. Det gamla
svensk-lågtyska namnet var bislag.
Perry [pe’rri], Matthew Calbraith, nord-amerikansk
sjömilitär, f. 1794, d. 1858, deltog i kriget mot
England 1812–14 samt förde under kriget mot Mejico
1846–48 befälet öfver Förenta staternas eskader
i Mejikanska viken. 1852 utsågs han att leda den
expedition, som skulle förmå Japan att öppna sina
hamnar för den nord-amerikanska handeln, och d. 21
Mars 1854 lyckades han afsluta fördraget i Kanagava,
hvarigenom nord-amerikanerna fingo tillträde till
hamnarna Simoda och Hakodadi, fri rätt att handla i
Japan m. m. – En äldre broder till P., Oliver Hazard
P., f. 1785, d. 1819, vann
berömmelse för sin seger öfver engelska flottan i
vestra änden af Eriesjön d. 10 Sept. 1813.
Persano, Carlo, grefve di Pellione, italiensk amiral,
f. 1806, utmärkte sig för djerfhet och företagsamhet
och utnämndes 1860 till Viceamiral, sedan han åren
1859 och 1860 utfört flere lyckade företag med
den sardinska flottan. 1862 var han marinminister
och 1866 öfverbefälhafvare öfver Italiens flotta
i striden emot Österrike. Stora förhoppningar voro
fästa vid denna välutrustade flotta, men de svekos
genom P:s oduglighet. Efter en tid af overksamhet
och planlösa kryssningar i Adriatiska hafvet anföll
han österrikiska flottan vid ön Lissa, men led ett
grundligt nederlag d. 20 Juli 1866. Den allmänna
harmen sökte ett lättfunnet offer; P. anklagades inför
senaten och dömdes 1867 från rang och värdigheter,
Han dog i Turin 1883.
Persante, kustflod i preussiska prov. Pommern,
upprinner 7,5 km. n. v. om Neu-Stettin samt faller
ut i Östersjön 2 km. nedanför Kolberg, hvars hamn
ligger vid flodmynningen. Längd omkr. 200 km.
Persbergs odalfält, gammalt grufvefält i Fernebo
socken, Värmlands län, ligger på vestra sidan af
en i sjön Yngen från norr utskjutande halfö. Den
äldsta beskrifningen öfver detta fält träffas i
en bergmästarerelation 1658, i hvilken Storgrufvan
omnämnes såsom en urminnes gammal grufva. Märkliga
grufvor inom fältet äro Stor- och Stretegrufvorna,
Karlsgrufvorna och Kåfven, sammanbrutna med
Storgrufvan, Sandels- och Alabamagrufvorna,
Krangrufvan, Skärstötegrufvan, Gustaf Adolfsgrufvan
och Hällgrufvan. Utom dessa finnas flere nu ej
bearbetade större och mindre grufvor. Den djupaste
grufvan, Gustaf Adolf, har uppnått ett djup af 210
m. Den malm, som brytes i grufvorna, förekommer å
ett till form och mäktighet i hög grad varierande
lager af en granit- och epidotförande pyroxen bergart
(»skarn»), som slingrar sig omkring och mellan vissa i
den i trakten allmänt förekommande hälleflintgneisen
inlagrade, oregelbundna partier af dolomit och
kalksten. Skarnet öfvergår genom upptagande af
magnetit i jernmalm, svartmalm; i Alabamagrufvan är
dock malmen åtföljd af talkig bergart. – Grufvornas
länshållning beredde i äldre tider stora svårigheter
för brytningen inom detta fält. I början hade man
endast menniskokraft. I Storgrufvan inrättades först
år 1719 körvindar för hästkraft; grufvan var redan
då 53 m. djup. 1751 byggdes de första konsterna,
näml. från Yngshytteelfven 1,2 km. från fältet, och
småningom ökades vattenkraften genom kanaliseringar
från högre belägna sjöar. Numera disponerar fältet
öfver en användbar fallhöjd af 32,4 m. och en
vattenåtgång af 0,53 kbm. i sekunden, gifvande 224
hästkrafter, hvilka drifva 13 vattenhjul. Odalfältet
eges af Persbergs grufveaktiebolag, som jämväl eger
flere andra grufvefält och grufvor i trakten. Malmen
är af bästa beskaffenhet, och det deraf tillverkade
jernet anses vara af högsta rang. Malmuppfordringen
ur odalfältets grufvor under åren 1877–86 utgjorde 450,268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
