Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pepton ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Perdix. Se Kapphönsslägtet.
Perdrigon (-gå’ng; Fr., af perdrix, rapphöna), en sort
franska plommon. Namnet beror på denna fruktsorts
likhet med rapphönsmagar.
Perdu [-dy], Fr., förlorad, förderfvad; uppgifven
af trötthet.
Perduellio, Lat., egentl. genomgående fientlighet
(mot staten), landsförräderi, synes i äldre tider mera
obestämdt hafva betecknadt groft brott i allmänhet
(så t. ex. om Horatius’ systermord), men sedermera
särskildt brukats om »högmålsbrott», såsom anslag
mot friheten eller försök att vinna envaldsmakt
(Manlius Capitolinus), förnärmande af tribunämbetets
helgd eller oförsvarligt åsidosättande af statens
säkerhet och intresse (såsom genom vårdslöshet eller
oskicklighet i krig). I äldsta tider dömde i sådana
mål duumviri (»tvåmän»), förordnade af konungen, sedan
folket sjelf. Straffen voro hängning, nedstörtande
från Tarpejiska klippan eller halshuggning, senare
äfven landsförvisning (förbud att bruka vatten och
eld). Med tiden försvann termen perduellio och i
stället trädde »brott mot folkets höghet» (se
Majestas). R. Tdh.
Père [pär], Fr., fader. – Père noble [nåböl],
skådespelare, som plägar utföra fadersrollerna i det
högre dramat och den finare komedien.
Pereat, Lat., må han gå under; död öfver honom; ned,
bort med honom! Jfr À bas.
Pereda, Antonio, spansk målare af skolan i Madrid,
f. 1599, d. i Madrid 1669, uppfostrad till konstnär
i Pedro de las Cuevas’ utmärkta skola, utbildade
sig vidare genom att kopiera de store venezianske
mästarnas taflor i Madrids kungliga slott, och dermed
»uppnådde han i sina egna målningar en veneziansk
fläkt, som han viste att förena med en nästan
nederländsk sorgfällighet i utförandet af detaljen»
(Woermann). Han målade altartaflor, profanhistoria
och genre. Såsom exempel må anföras Marie bebådelse,
Markisen af Santa Cruz undsätter Genua, Lifvet en
dröm (allegorisk framställning, i Madrids akademi),
S. Hieronymus (1643, i Madrids Pradomuseum), Två
officerare spela damm samt Porträtt af en spansk
adelsman (bägge i Münchens pinakotek. C. R. N.
Père Duchesne [pär dysjän], »pappa D.», »gubben D.»,
var före den stora revolutionen en af folkhumorn
utbildad typ för butter och grofkornigt lustig
rättframhet. Namnet togs 1789 af revolutionsmannen
Hébert till signatur å pöbelaktiga pamfletter,
hvilka rojalisten Lemerre under samma signatur och
i samma ton bemötte. Under Februari-revolutionen
(1848) uppdök namnet å nyo å en mycket spridd
tidning, och under andra kejsaredömets sista år
förekom det å publikationer, i hvilka den kejserliga
familjen gjordes till skottafla för simpla personliga
angrepp. En af dessa tidningar, redigerad af Vermesch,
Vuillaume och Humbert, qvarlefde under Paris-kommunen
och blef ett af dennas mest beryktade organ.
Peréen (Grek. Peraia, Lat. Peraea) är den från
grekiskan lånade benämningen för den på andra sidan
(Grek. peran) Jordan, d. v. s. öster om Jordan,
belägna delen af Palestina (se d. o.).
Peregrinos Protevs, grekisk filosof af den
cyniska skolan i 2:dra årh. e. Kr., född i
Mysien, besökte flere land, äfven Palestina,
der han lärde känna kristendomen, samt bosatte
sig till sist i Athen, der han på allt sätt sökte
väcka uppmärksamhet, särskildt genom sina utfall
mot Herodes Attikos. Slutligen förklarade han
offentligen, att han skulle låta bränna sig vid de
olympiska spelen. Efteråt ångrade han visserligen
det obetänksamma tillkännagifvandet, men saken var för
långt kommen, och förbrännandet egde verkligen rum år
165 e. Kr. Gellius och Lukianos hafva bevarat minnet
af denne äfventyrare. Wieland har i sin satiriska
roman »Peregrinus Proteus» skildrat honom såsom en
välmenande svärmare. R. Tdh.
Pereira, Jonathan, engelsk farmakolog, f. 1804, blef
1832 professor i materia medica vid Aldersgate school,
anställdes 1841 såsom assistent physician vid London
hospital och utnämndes till ord. physician derstädes
1851. Död 1853. Hans förnämsta verk är Elements
of materia medica and therapeuties (2 bd 1839–40;
ny uppl. 1874).
Pereira de Mello, Antonio Fontes, portugisisk
statsman, f. 1820, d. 1887, var i yngre år
militär, valdes 1848 till folkombud och började
sin politiska verksamhet med ett vältaligt
uppträdande till tryckfrihetens förmån. Han var
sedermera ledare af det s. k. regenerationspartiet
samt flere gånger ministerpresident, senast
Okt. 1883–Febr. 1886. P. omfattade med värme en nära
anslutning till Spanien. Under hans ministèrer
bragtes till stånd Portugals jernvägar, dess
nuvarande härorganisation samt reformer i civil-
och kriminallagstiftningen, deribland dödsstraffets
upphäfvande.
Péreire [perär], Emile (f. 1800, d. 1875) och Isaac
(f. 1806, d. 1880), franska bankirer, grundläggarna
af »Société générale de crédit mobilier» i Paris
(se Kreditanstalt), voro bröder och ättlingar af
en portugisisk judefamilj. Sin uppkomst hade de
såsom styresmän i de första jernvägsföretagen i
Frankrike. Under det andra kejsaredömet inföll deras
glansperiod, då nyssnämnda ryktbara kreditinrättning
genom sina till en början väldiga resurser gaf upphof
åt en mängd stora företag: sammanslagningen af dels
gasbolagen, dels omnibusbolagen i Paris, anläggningar
af spanska och ryska jernvägar, inköp af österrikiska
och försträckningar åt franska jernbanor m. m. Ännu
på 1860-talet hade »Crédit mobilier» sin stora del
i staden Paris’ ofantliga finansoperationer, men
1867 befanns företaget ej längre hållbart, hvarefter
brödenia försökte sig med att upprätta en liknande
verksamhet på spansk mark (»Crédit espagnol»). Isaac
P., likasom en hans son och medhjelpare, Eugène
P. (f. 1831), uppträdde äfven med skrifter på det
finansiella området.
Perejaslav, stad i ryska guvern. Poltava,
vid Alta, 8 km. ofvanför hennes förening med
Dnjepr. Omkr. 10,000 innev. Handel med spanmål och
nötkreatur. Talgsjuderier, ljusfabriker. Staden
anlades 993.
Perejaslavl l. Pereslavl (kalladt Zaljeskij, »på
andra sidan skogen», till skilnad från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
