Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oudry ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
front, hvarför han belönades med marskalksstafven
och hertiglig värdighet. På 1812 års tåg mot Ryssland
anförde O. 2:dra och i början af 1813 års krig i
Tyskland 12:te kåren. Efter stilleståndets utgång
fick han befälet öfver de tre armékårer, som skulle
rycka fram mot Berlin. Han förlorade då slaget vid
Gross-Beeren (d. 23 Aug. 1813). Han var äfven,
i spetsen för 12:te kåren, med i nederlaget vid
Dennewitz (d. 6 Sept.). I slaget vid Wachau (d. 16
Okt.) förde han med ära två divisioner af »unga
gardet». Efter Napoleons fall (1814) slöt O. sig till
Ludvig XVIII och fick befälet öfver en division. Under
Hundra dagarna (1815) förblef han i overksamhet. Såsom
chef för 1:sta armékåren deltog O. i 1823 års fälttåg
i Spanien. Efter Julirevolutionen (1830) drog han
sig tillbaka. Död såsom guvernör för Invalidhotellet
1847. – 2. Victor O., hertig af Reggio, fransk
general, den föregåendes son, f. 1791, d. 1863,
slöt sig 1848 till Februarirevolutionen, erhöll i
April s. å. kommandot öfver alparmén och ledde 1849
den franska militärexpeditionen till Rom, hvilken
återställde Pius IX:s myndighet i Kyrkostaten. I
Nationalförsamlingen öfvergick han 1851 från det
bonapartistiska till det orleanska partiet. Han
häktades vid statskuppen d. 2 Dec. s. å., men frigafs
efter några dagar och lefde derefter på sina gods.
1. C. O. N.
Oudry [-dri’], Jean Baptiste, fransk målare,
f. i Paris 1686, d. i Beauvais 1755, utbildade
sig under Largillière samt egnade sig först åt
porträttmåleriet. Han införde gerna frukter, blommor
och djur som accessoarer och blef af sin lärare
uppmanad att egna sig helt och hållet åt målning
af djur och »nature morte». Han följde rådet,
men måste ännu en tid, tills han blef upptagen
i akademien (1717), egna sig åt det s. k. högre
måleriet och utförde bl. a. Kristi födelse och
Magernas tillbedjan samt ett stort porträtt af Peter
I. Denne ville föra honom med sig till Ryssland, men
O. stannade i sitt fosterland samt fick äntligen
fritt följa sin böjelse, då han blef presenterad
för Ludvig XV och af honom mottog uppdrag att måla
djur och jagter, hvarvid han följde konungen och
gjorde studier efter naturen i skogarna. Derefter
fick han äfven 1734 uppdrag att söka upphjelpa de
förfallna tapetmanufakturerna i Beauvais, och det
lyckades honom genom flit och energie. Länge gjorde
han ensam mönstren till väfnaderna, såsom jagter,
landskap, landtfester, scener ur Molières komedier
och Lafontaines fabler. Sedan kallade han till sin
hjelp Boucher och Natoire. Slutligen anförtroddes
åt honom äfven öfverinseendet öfver arbetena vid
den k. gobelinsfabriken, och han var outtröttlig i
sin verksamhet, men hann dock att derjämte måla en
mängd taflor, landskap, djur, frukter och blommor,
utförda med stor natursanning och talang. I Louvre
finnas 8 af hans arbeten, i Sveriges Nationalmuseum
likaledes 8. Hans arbeten voro särdeles eftersökta
i utlandet, och en af hans vänner och beundrare var
grefve Karl Gustaf Tessin. – Den andre af O:s söner,
Jaques Charles O. (f. 1720, d. 1778), var äfven
djurmålare, reste i utlandet och stannade
länge vid hofvet i Bruxelles.
C. R. N.
Ouessant [-sa’ng], en till franska depart. Finistère
hörande ö i Atlantiska hafvet utanför Bretagnes
vestligaste udde, har en areal af 50 qvkm., med
omkr. 2,500 innev. Ön har brant, endast på några
punkter tillgänglig kust. Hufvudort är S:t Michel. I
närheten af O. utkämpade, d. 27 Juli 1778 (icke 1779)
franska flottan under d’Orvilliers en strid med den
engelska under Keppel, hvilken drog sig tillbaka
efter striden, hvarför fransmännen betraktade sig
som segrare. Den 12 Dec. 1781 tog engelske amiralen
Kempenfelt nära O. en fransk konvoj på 15 fartyg. I
en sjöstrid vid O. med engelsmännen d. 1 Juni 1794
förlorade fransmännen 7 skepp, 5,000 fångar samt
2,000 döda och sårade.
Ou est la femme? [ou ä la fa’m], Fr., »hvar är qvinnan?»
Detta under senare årtionden gängse »bevingade ord»,
som är grundadt på ett spanskt ordspråk, utsäger,
att ett brott, som en man begått, i regeln kan ledas
tillbaka till en qvinnas eggelser eller passionen
för en qvinna.
Oughtred [å’tred], William, engelsk matematiker,
f. 1574, blef pastor i Albury (Surrey) 1610 och
dog der 1660. Hans förnämsta matematiska arbete är
Clavis mathematica (1631; flere uppl., bl. a. äfven
en på engelska: The key of mathematics, 1647),
som behandlar algebrans tillämpning på geometrien
och länge nyttjades såsom lärobok i England. O. är
äfven uppfinnare af en särskild proportionalcirkel
(ett instrument för grafisk lösning af vissa enklare
problem). Hans Opuscula mathematica utgåfvos 1677.
G. E.
Ouida, psevdonym för engelska författarinnan Louisa
de la Ramée.
Oulibicheff. Se Ulibisjev.
Oureq [ourk], flod i norra Frankrike, upprinner
i depart. Aisne, flyter igenom departementen Oise
och Seine-et-Marne samt faller ut i Marne nedanför
Lizy. Längd 80 km. – Canal de l’O. börjar vid Mareuil
vid O., följer högra stranden af denna flod samt
Marne till 10 km. nedanför Meaux, vänder sig der i
vestlig riktning mot Paris, i hvars nordöstra del
kanalen mynnar ut i Bassin de la Villette. Kanalen,
som är 108 km. lång, anlades 1802–05 af Napoleon
och förser hufvudstaden med dricksvatten. Omkr. 750
m. från Bassin de la Villette utgår mot n. v. Canal
S:t Denis, som v. om S:t Denis förenar sig med Seine.
Ourique [åirike], stad i portugisiska distriktet
Beja (prov. Alemtejo), 50 km. s. v. om Beja. 3,384
innev. (1878). O. är historiskt bekant genom den seger
grefve Alfons Henrik af Portugal på Campo de O. 1139
vann öfver morerna. Alfons utropades på slagfältet
till konung af Portugal.
Ouro Preto [åirå], hufvudstad i brasilianska
prov. Minas Geraes, ligger i Serra do Espinhaço,
vid foten af Itacolumi. Staden har omkr. 8,000 innev.
och är nu tämligen obetydlig, men var förr en af de
förnämsta guldfyndorter i Brasilien. Den grundlades
1701 af guldsökare, blef 1711 stad under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
