Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ornamentik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stilområdena högst betydliga förändringar. Det råder
sålunda en stor olikhet mellan t. ex. ett grekiskt
och ett persiskt eller indiskt palmettmönster, ehuru
alla hafva samma ursprung, mellan ett grekiskt och ett
romerskt akantusblad samt mellan antikens akantusblad
och renaissancens. Dessa förändringar hafva sin
grund i förändrad teknik och ombyte af material, men
hufvudsakligen i den olika stilkänsla, af hvilken de
äro ett uttryck. Upk.
Ornamentik (se föreg. art.), orneringskonst;
läran om ornamentet; sammanfattningen af de en
viss period, ett folk, en teknik, ett enskildt
föremål tillhörande ornament, öfver hufvud en på
något sätt begränsad grupp af ornament. Man talar
sålunda om medeltidens ornamentik, om grekisk,
fransk ornamentik, om ornamentiken på den eller
den möbeln eller byggnaden, om växtornamentik,
textil-ornamentik o. s. v. Bland rikt illustrerade
arbeten med ornamentsmotiv från alla tider och land
må nämnas Owen Jones: »The grammar of ornament»
(1856) och A. Racinet: »L’Ornement polychrome. 100
planches» (2:dra uppl. 1875) och H. Dolmetsch:
»Der ornamentenschatz» (2:dra uppl. under utgifning).
Ornat (Lat. ornatus, utstyrsel, prydnad),
ämbetsdrägt, högtidlig prestdrägt; festlig skrud.
Orne [årn]. 1. Flod i Normandie, vestra Frankrike,
uppstår omkr. 7 km. ö. om Sées i det efter honom
uppkallade depart., flyter igenom detta och
depart. Calvados, blifver segelbar vid Caen
(18 km.) samt faller ut på södra sidan af
Seine-bukten. Längd 158 km. – 2. Departement
i vestra Frankrike, bildadt till hälften af
den forna prov. Normandie, till hälften af
hertigdömet Alençon och det till prov. Maine
hörande landskapet Perche. Areal 6,097 qvkm. 367,248
innev. (1886). Landet bildar en högslätt, som i hela
sin längd från ö. till v. genomdrages af Collines de
Perche, hvilka bilda vattendelaren mellan Kanalens
och Loires flodområden och nå högst 417 m. höjd. De
största floderna äro Eure och Eille, som tillhöra
Seines flodområde, Touques, Dives och Orne, som falla
ut i Kanalen, samt Sarthe och Mayenne, bifloder
till Loire. Den odlade jorden upptager ungefär
7/12, skog 1/8 och naturliga ängar, de vackraste
i Frankrike, ungefär lika mycket. Jordbruket är
föga utveckladt, men dess mer boskapsskötseln,
i synnerhet hästafveln. En myckenhet mager boskap
uppköpes i angränsande depart. för att gödas. Mycket
äpplen och päron skördas. Mineralriket lemnar jern,
granit, mycket ren qvarts (Alençon-diamanter)
och kalksten. Af de 17 mineralkällorna äro
svafvel- och jernkällorna vid Bagnolles de mest
bekanta. Industrien är synnerligen liflig. De
mest framstående grenarna äro: textilindustrien
(i Flers, La Ferté Macé, Alençon och Vimoutiers),
jern- och glas-industrien samt tillverkning af
papper, läder och handskar. Depart. är indeladt i
4 arrondissement: Alençon, Argentan, Domfront och
Mortagne. Hufvudstad är Alençon.
Ornera (Lat. ornare), utstyra, pryda, sira, smycka.
Ornithichnites (af Grek. ornis, fogel, och ichnos,
spår), paleont., egentl. intryck eller spår af foglars
fötter. Såsom sådana har man ansett alla tretåiga
spår efter djur med två ben. Dylika förekomma i stor
mängd och af många arter, af hvilka flere måste varit
större än Dinornis, i en till Trias hänförd sandsten
i Connecticut. Numera anser man dock i allmänhet dessa
spår ej härröra af foglar (hvadan således namnet
O. är oegentligt), utan snarare af dinosaurier,
som vanligen gått på två ben och endast undantagsvis
med framfötterna berört marken. Af dessa djur, bland
hvilka det allmännaste fått namnet Brontozoum, det
största Otozoum (fotspåret öfver 1/2 m. långt), känner
man intet annat än de nu omtalta spåren. B. L-n.
Ornithogalum L., stiernlök (dufblomma), bot., ett
slägte inom nat. fam. Liliaceae DC., kl. Hexandria L.,
som har blommorna i klase eller qvast utan hylsa,
kalkbladen stora, hvita, utvändigt grönaktiga,
nästan stjernlikt utbredda, utan honingsgömme. Två
arter af detta slägte, O. nutans L.,
aftonstjerna (med lutande blommor), och O. umbellatum L.,
morgonstjerna (med upprättstående blommor), träffas
förvildade i och vid gamla trädgårdar här och der i
södra och mellersta Sverige. O. T. S.
Ornithomyia Latr., zool., ett slägte inom ordningen
Pupiparae (lusflugorria) bland de tvåvingade
insekterna (Diptera). Hufvudet, som har 3 punktögon,
ställda i en triangel, nästan omfattas af den breda
mellankroppen. Den på åtskilliga foglar parasitiskt
lefvande O. avicularia L., »fogellusen», är
grönaktigt gul. Vingarna hafva svartbruna ribbor.
O. T. S.
Ornithopus L., klovicka, fogelklovicka, bot., en
liten, späd, hos oss sällsynt ört, O. perpusillus
L., hörande till nat. fam. Papilionaceae L.,
kl. Diadelphia L., igenkännes lätt genom sina ledade
ärtbaljor, som likna fogelklor (deraf namnet). De
särdeles små, rödletta blommorna äro samlade i små
hufvudlika flockar, hvilka utgå från blad vecken. I
mellersta och södra Europa, der örten är mera allmän,
har densamma varit officinel, och herba et semina
pedis avis af denna samt af andra arter ingå i »de
klokes» kärleksdrycker. O. T. S.
Ornithorhynchus. Se Näbbdjurslägtet.
Ornithosauria. Se Pterosauria.
Ornitolog (af Grek. ornis, fogel, och logos, lära),
fogelkännare, naturvetenskapsman, som företrädesvis
idkar studiet af foglarna. – Ornitologi, den del af
zoologien, som sysselsätter sig med foglarna.
Ornunga, socken i Elfsborgs län, Gäsene härad. Areal
3,006 har. 703 innev. (1886). Annex till Norunga,
Skara stift, Kullings kontrakt.
Ornäs, by i Torsångs socken, Kopparbergs län,
vid sjön Runns vik Ösjön, straxt n. ö. om Ornäs’
jernvägsstation vid Bergslagernas jernvägar. Säteriet
O., nu Stora O., omtalas i medeltidens handlingar
och var tidigt frälsegods. I början af 1500-talet
tillhörde det Arendt Persson, som erhållit det genom
gifte med Barbro Stigsdotter, bekant som Gustaf Vasas
räddarinna (se Arendt Persson). Byggnaden, den s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
