Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O'Donnell. 3. Leopoldo O. - Odontagra, med., tandtång - Odontalgi, tandvärk - Odontica, remedia odontica, med., är en gammal benämning på de medel, som användas mot tändernas sjukdomar - Odontites Dill., bot., ett örtslägte - Odontitis, tandinflammation - Odontoceti. Se Hvaldjuren och Tandhvalar - Odontolit, tandsten, vinsten - Odontologi, läran om tänderna och deras sjukdomar - Odontopteris, Brongniart, bot., paleont., ett i synnerhet inom stenkolsperiodens öfre afdelning förekommande fossilt ormbunksslägte - Odontornithes, paleont., en grupp af utdöda foglar - Odorico från Pordenone, italiensk missionär och reseberättare - Odoriferum, i botaniken ett tilläggs- eller artnamn å en del välluktande växter - Odovakar. Se Odoacer - Odryser, det mäktigaste folket i det forna Tracien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristina styrelsen. Han måste då lemna Spanien,
men återvände 1843, efter Esparteros fall, i
Maria Kristinas sällskap och innehade till 1848
den indrägtiga guvernörsposten på Cuba. 1850 blef
han inspektör öfver infanteriet, men aflägsnades
redan 1851, emedan han alltför skarpt beifrade
missbruken inom militärförvaltningen. Han började
då arbeta mot ministèren San Luis och var själen
i den sammansvärjning, som i Juli 1854 störtade
denne. Espartero blef nu mot O:s beräkning förste
minister och O. krigsminister. I Juli 1856 lyckades
han dock tränga undan Espartero, men måste i
Okt. s. å. vika för Narvaez. Den 1 Juli 1858 blef
O. emellertid å nyo konseljpresident. För att häfda
Spaniens ära och värdighet angrep han 1859 Marokko
och stormade i Febr. 1860 det fientliga lägret vid
Tetuan, hvilket medförde fredsslut och åt honom
hertigtitel. Under allvarliga bemödanden att höja
Spanien stod han i spetsen for regeringen till
1863. Han var 1865–66 å nyo premierminister.
Odontagra (af Grek. odus, tand, och agra, jagt),
med., tandtång; tandgikt, tandvärk med svullnad,
som ansetts bero på gikt. F. B.
Odontalgi (af Grek. odus, tand, och algos, smärta),
tandvärk.
Odontica, remedia odontica (af Grek. odus,
tand), med., är en gammal benämning på de medel,
som användas mot tändernas sjukdomar. Med
de flesta sådana medel afses att stilla eller
borttaga värk af skadade (s. k. maskätna) tänder.
O. T. S.
Odontites Dill., bot., ett örtslägto inom
nat. fam. Personatae L., kl. Didynamia
L. Blomfodret är klocklikt, nästan likformigt
4-klufvet, den 2-läppiga kronans svalg nästan
öppet. Ståndareknapparna äro glatta, med nedåt
spetsiga knapprum. Märket är rundadt. Hithörande arter
växa på åkrar eller stränder, hafva vanligen motsatta
hela blad och röda blommor i ensidiga klasar. O. rubra
Gilib. är ett allmänt ogräs i rågåkrar och var förr
officinel under namnet herba Euphrasiae rubrae
såsom ett medel mot för häftig menstruation.
O. T. S.
Odontitis (af Grek. odus, tand), tandinflammation.
Odontoceti. Se Hvaldjuren och Tandhvalar.
Odontolit (af Grek. odus, tand, och lithos, sten),
tandsten, vinsten.
Odontologi (af Grek. odus, tand, och logos, lära),
läran om tänderna och deras sjukdomar.
Odontom (af Grek. odus, tand), tandsvulst, tumör
bildad af tandsubstans.
Odontopteris, Brongniart, bot., paleont., ett
i synnerhet inom stenkolsperiodens öfre afdelning
förekommande fossilt ormbunkslägte, hvilket antagligen
hör till marattiacéernas familj. Det är utmärkt genom
ofantligt stora blad, hvilkas långa skaft ofta kunna
hålla flere tum i genomskärning. Rachis är försedd med
egendomliga bladartade bihang och vanligen dikotomiskt
förgrenad. De sista segmenten äro dubbelt pardelade,
med de oftast rombiska eller ovala småflikarna fästa
på racliis med hela sin bas. Dessa äro
genomdragna af flere jämnstarka, vanligen
något utåt divergerande nerver.
A. G. N.
Odontornithes (af Grek. odus, tand, och ornithes,
foglar), paleont., en grupp af utdöda foglar,
hvilkas näbb varit försedd med tänder, sittande
antingen i skilda tandhålor eller i en lång fåra
(se Ichthyornis). B. L-n.
Odorico från Pordenone, italiensk missionär och
reseberättare, f. omkr. 1286, blef tidigt munk
i staden Udines franciskankloster och gick 1316
såsom missionär till den yttersta orienten. Öfver
Konstantinopel reste han genom Armenien och Persien
till Ormus, inskeppade sig der till Indien samt
fortsatte med ett kinesiskt fartygtill Sumatra,
Java, Kochinkina och Kanton. Han besökte flere
af Kinas hufvudorter och stannade 3 år i Peking,
tog slutligen hemresan genom Tibet och Korasan
samt återkom till Venezia i slutet af 1329 eller
början af 1330. En irländsk munk hade följt honom
åtminstone under en del af den långa färden. I
Maj 1330 berättade han om denna för minoriterna
i Pädua, hvarvid hans meddelanden upptecknades
på dålig latin. Han dog i klostret i Udine d. 14
Jan. 1331. Ryktet om hans underbara resor och sägner
om mirakler efter hans död gjorde, att han redan af
samtiden betraktades såsom helgon. 1755 försiggick
hans formliga beatifikation. Skildringen af O:s färd
blef en kär läsning for medeltidens slägten och går
igen i den mystiske Mandevilles plagiat af samtida
reseberättelser. Den trycktes första gången 1513, på
venezianskt tungomål.
Odoriferum (Lat., neutr. af odorifer, luktförande),
i botaniken ett tilläggs- eller artnamn å en
del välluktande växter; inom farmacien eller den
tekniska kemien en särskild bestämning för vissa
spriter, essencer eller tinkturer m. m., som
utveckla vällukt, då de få afdunsta i luften.
O. T. S.
Odovakar. Se Odoacer.
Odryser (Grek. odrysai), det mäktigaste folket
i det forna Tracien, bodde enligt Herodotos på
båda sidorna om floden Artiskos, en biflod till
Hebros. De omtalas första gången i sammanhang med
Dareios’ härnadståg mot skyterna (513 f. Kr.),
hvarvid odryserna, tack vare sina skyddande berg,
undgingo att i likhet med de kringboende folken
kufvas af den persiska öfvermakten. Under konung
Teres och dennes son Sitalkes utvidgades det
odrysiska riket, så att det omfattade en stor del af
Tracien. Sin högsta blomstring synes det hafva nått
under Sitalkes’ brorson och efterträdare Sevthes
(från 424 f. Kr.). Efter denna tid synes riket
hafva sönderfallit i flere mindre stater, ehuru
måhända under en gemensam öfverkonung. Herskaren
öfver en bland dessa stater, Mesades, förjagades
af sina undersåtar, men hans son, Sevthes d. y.,
lyckades med hjelp af de under Xenofons ledning från
Asien återvändande 10,000 grekiske legosoldaterna att
återvinna sitt fädernevälde. Under hans efterträdare
Kotys och dennes son, Kersobleptes, kommo odryserna
i närmare beröring dels med Grekland, dels med
Macedonien. Athen återvann det traciska Chersonesos,
hvilket tillika med de der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
