Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Neipperg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urartade der till sådana gräsligheter som slagtande af
menniskor för att utfråga andarna, innan de foro till
underjorden, ja man begrafde lefvande menniskor,
utskar foster ur moderlifvet o. s. v. I Odyssén
XI skildras huru Odyssevs uppbesvärjer siaren
Teiresias’ skugga ur underjorden, och i 1 Samuels
bok 28 kap. låter Saul spåqvinnan i Endor mana
fram den aflidne Samuels ande. Spår af nekromanti
återfinnas äfven i keltiska bardsånger och fragment
af forngermanska qväden liksom ock hos indianerna
m. fl. vilda folkslag. Jfr Magi, sp. 582, Mantik
och Nekyia.
Nekropol (Grek. nekros, afliden, och polis, stad),
»de dödes stad», benämning på begrafningsplatser i
närheten af antika städer, särskildt de fornegyptiska
begrafningsområdena med ståtliga grafbyggnader,
underjordiska gångar och i klipporna uthuggna hvilorum
för mumierna.
Nekros (af Grek. nekrosis, bortdöende), med.,
bortdöendet af enskilda delar hos en lefvande
organism. Alla olika slag af väfnader hos en lefvande
varelse, såväl fasta (ben, tänder, brosk) som mjuka
(bindväf, kärl, nerver, hud, muskler, körtlar), kunna
blifva utsatta för en »mortifikationsprocess»,
»kallbrand», hvarigenom det nekrotiska, eller
nekrotiserade, partiet förlorar sitt sammanhang
med den lefvande organismen, blir en död massa,
en främmande kropp, som antingen i hård, torr form
afstötes eller upplöses och resorberas. Den vanligaste
orsaken till nekrosen är upphörd blodcirkulation uti
ifrågavarande parti, vare sig genom tillstoppning
(emboli, tromb) af tillförande arterer eller
genom tromb i afförande vener eller genom stockning
i kapillärnätet (kapilläremboli och tromb) eller
genom någon förstörelseprocess inom partiets öfriga
väfnadselement. I ett fullständigt nekrotiseradt
parti kan lifvet aldrig återställas. Ett sådant
parti måste derför så fort som möjligt aflägsnas
för den återstående organismens skyddande. Jfr
Benröta, Brand, Exfoliation och Kongestionsabscess.
F. B.
Nekroskopi (af Grek. nekros, död, och skopein,
skåda), med., likbesigtning (se d. o.).
Nektanebo, grekiskt namn på två egyptiska konungar
tillhörande Manethos 30:de dynasti. – 1. N. I regerade
387–369 f. Kr. och är mest bekant genom det krig,
som fördes emellan honom och perserna, på hvilkas
sida athenaren Ifikrates kämpade. I början synes
kriget hafva gått olyckligt för egypterna trots
deras konungs energiska bemödanden att sätta sitt
land i försvarstillstånd. Men de af perserna vunna
framgångarna blefvo snart utan betydelse genom
oenighet emellan deras befälhafvare. – 2. N. II,
Egyptens siste inhemske farao, 367–350 f. Kr.,
kom genom förräderi mot sin laglige konung Tachos
på tronen och befäste sig der hufvudsakligen med
hjelp af grekiska legotrupper, anförda af konung
Agesilaos. N. förde flere gånger krig mot perserna,
sista gången i förbund med Cypern och Fenicien. Detta
sista krig gick olyckligt. Sägnen berättar, att N.,
då perserna nalkades Memfis, hopsamlat sina skatter
och med dem flyktat till Etiopien. – Under de båda N.
arbetades rastlöst i hela Nildalen på uppförande eller
utvidgande af tempel och palats, och de till oss
bevarade många minnesmärkena från denna tid vittna
fördelaktigt för dess konststil. K. P.
Nektar, Grek. 1. Grek. mytol., den ljufva,
gudarna förbehållna drycken, hvilken, i förening
med gudaspisen, ambrosia (se d. o.), alstrar det
egendomliga gudablodet (ichor). Dock synes nektar
lika litet som ambrosia hafva uppfattats såsom något
nödvändigt vilkor för gudarnas odödlighet. – 2. Bot.,
den sockerhaltiga s. k. honingssaft, som afsöndras
af särskilda organ (körtlar, kallade honingsgömmen;
se d. o.) hos en stor mängd blommor. Nektarn spelar
en stor rol vid befruktningen af de blommor, som äro
»entomofila», eller hvilkas befruktning förmedlas
af insekter, som af honingssaften lockas att besöka
dessa blommor. 1. A. M. A. 2. O. T. S.
Nektarin. Se Amygdalus.
Nektarium. Se Honingsgömme.
Nekyia (Grek., af nekys, död kropp), dödsoffer,
kallades hos forntidens greker ett åt de aflidnes
andar hemburet offer, medelst hvilket man trodde
sig kunna frambesvärja dem och erhålla upplysning
om kommande öden eller andra förborgade ting. N. är
äfven öfverskriften för elfte sången i Homeros’
Odyssé, emedan skalden der låter Odyssevs besöka
underjordens förgård i ändamål att rådfråga den
aflidne siaren Teiresias, hvarvid äfven åtskilliga
andra hädangångna mäns och qvinnors vålnader
framträda och inlåta sig i samtal med honom. Jfr
Nekromanti. A. M. A.
Nélaton [-tä’ng], Auguste, fransk kirurg, f. 1807,
d. 1873, blef 1836 med. doktor och 1839 agrégé
samt var 1851–67 professor i kirurgi i Paris. 1868
utnämndes han till fransk senator. Bland hans icke
många arbeten märkas Traité des tumeurs de la mamelle
(1839) och Élément de pathologie chirurgicale
(5 bd, 1844–60; bd 5 är af Jamain). Till hans
mest framstående förtjenster inom kirurgien höra
underbindningen af bägge arterändarna vid primära och
sekundära blödningar, studiet af polyper i näsan, den
närmare undersökningen af hematocele retrouterina,
hans plastiska operationer, användningen af direkt
kompression vid anevrysma varicosum, hans modifikation
af stensnittet, hans behandling af tarmocklusion
genom enterotomi. N. var en framstående lärare och
operatör, utan att dervid vilja lysa. Öfver hufvud var
allt hos honom solidt och tillförlitligt; hans diagnos
och behandling voro på intet sätt improviserade, utan
moget öfvertänkta samt grundade på en utomordentligt
stor erfarenhet och strängt vetenskaplig metod. »Han
var visserligen intet stort snille, men utrustad
med så klart förstånd, så grundligt vetande, så
rik erfarenhet, att han på höjden af sin kraft med
rätt ansågs såsom Frankrikes förnämste kirurg.»
R. T-dt.
Neleider. Se Nelider.
Nelevs (Lat. Neleus), Grek. hjeltes. 1. En son af
Poseidon och Tyro, hvilken sedermera blef förmäld
med Krethevs, konungen i Iolchos, der äfven N. och
hans broder Pelias uppväxte. Efter att i sin ungdom hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
