Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni / 875-876 (1886) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mardefeld ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

urpsrungligen amerikansk idé till en utmärkt fulländning
utvecklade användning af lufttransporten för
upptecknande af alla möjliga rörelser inom djurkroppen
(se nästa art.), vidare hans apparat för undersökning
af pulsen (sfygmografen) samt hans synnerligen vackra
tillämpning af ögonblicksfotografien i den grafiska
metodens tjenst (äfven denna sistnämnda utgående
från en amerikansk förebild). Dessa sina metoder
har M. nyttjat vid en stor mängd undersökningar,
bland hvilka de öfver lokomotionen hos menniskan
och djuren samt öfver blodomloppet intaga främsta
rummet. De vigtigaste af M:s arbeten äro Recherches
sur la circulation du sang (1859), Du mouvement
dans les fonctions de la vie (1868), La machine
animale. Locomotion terreste et aérienne (1873),
La méthode graphique (1878) och La circulation
du sang (1881). De i hans laboratorium utförda
arbetena äro utgifna i 4 band med titeln Physiologie
expérimentale. Travaux du laboratoire (1875–1879).
R. T-dt.

Mareys polygraf [maräs], så kallad efter uppfinnaren
(se föreg. art.), är en för fysiologiska och
kliniska undersökningar afsedd sjelfregistrerande
apparat. Öfver en metallskål (A)



af några centimeters tvärmått är spänd en tunn
kautsjukhinna. På denna är fäst en aluminiumplatta,
som genom ett mellanstycke (med två leder)
står i förbindelse med en enkelarmad häfstång,
abc. Häfstången är rörlig i vertikalplanet omkring en
horisontal axel vid a och sitter sålunda fast genom
led vid ett skaft (B) hvilket liksom skålen uppbäres
af ett vanligt stativ (C). Skålens inre kommunicerar
genom dess ihåliga skaft med en kautsjukslang. Om
genom slangen luften i skålen förtätas eller
förtunnas, stiger eller faller hinnan, och på samma
gång lyftes eller faller häfstången. Häfstångens spets
ger då ett utslag så många gånger större än hinnans
stigning eller fall, som ac är större än ab, och
ett vid c fäst stift aftecknar spetsens rörelser på
ett papper, som föres framför densamma, eller på ett
papper, som är lindadt kring en roterande cylinder,
eller på en sotad platta. Genom ställskrufvar
kan förhållandet mellan ac och ab regleras, så
att utslaget blir större eller mindre. På papperet
utmärker det horisontala afståndet (abscissan) tid,
höjden (ordinatan) tryckets styrka. Den nu beskrifna
apparaten kan användas för många olikartade ändamål
(deraf namnet polygraf, »mångskrifvare»), i det den
upptecknar de observationer, som genom luften
i slangen liksom genom en lufttelegraf öfverföras
från ett annat instrument (exploratorn,
manipulatorn). Genom att med polygrafen förbinda
t. ex. en kardiograf kan man studera hjertpulsen,
genom ett sfygmoskop blodets tryck i artererna
o. s. v. Sätter man i slangens ände en tratt och
talar framför denna (liksom framför en fonograf
eller en telefon), antecknar polygrafen vexlingarna
i den utandade luftens tryck. d. v. s. språkljudens
intensitet och den exspiratoriska accenten (jfr
Explosiva ljud).

Marforio, namn på en stympad kolossalstaty af en
liggande flodgud, som under renaissancen upptäcktes i
Rom på det gamla Martis forum (deraf namnet) och under
århundraden var uppställd nära palazzo Braschi. På
denna staty plägade man uppklistra paskiller till
svar på dem, som fästes på den midt emot befintliga
statyn Pasqvino (se d. o.). Marforio förvaras numera
å kapitolinska museets gård.

Marg. Se Marginal.

Margareta, romersk-katolska helgon: 1. M. (Margarita)
från Antiochia, kallad Jungfrun, tillhörde, enligt
legenden, kejsar Diokletianus’ tid (200-talets slut)
och var dotter till en hednisk prest. Förskjuten
af denne på grund af sin kristna tro, hade hon med
sin fostermoder dragit sig undan till landsbygden
och herdinnelifvet, men blef fängslad, torterad
och efter åtskilliga underbara tilldragelser, i
hvilka en himmelsk dufva spelar en framstående rol,
halshuggen på befallning af den romerske prefekten
Olybrius, sedan denne förgäfves erbjudit henne att
mot öfvergifvande af den kristna läran blifva hans
maka. Hennes dag är d. 20 (ursprungligen 13) Juli. Å
en målning af Rafael framställes hon i fängelset
trampande på djefvulen. – 2. M. af Skotland, dotter
af angelsachsiske konungen Edmund Jernsidas son
Edvard Atheling och en ungersk prinsessa Agatha,
föddes i Ungern omkr. 1040, följde 1057 sin fader
till England och kom efter den normandiska eröfringen
till Skotland, der hon 1069 äktade konung Malcolm
(III) Ceannmor. Sin makes död (d. 13 Nov. 1093)
öfverlefde hon endast några dagar. Hon verkade
nitiskt för att bringa det aflägsna Skotlands
kyrkliga lif till öfverensstämmelse med den i
Rom utbildade kulten. M. kanoniserades 1251 af
Innocentius IV och förklarades af Klemens X för
Skotlands skyddshelgon. Den 10 Juli är hennes
åminnelsedag. Äfven ett af hennes barn, dottern
Matilda (se Matilda, engelska furstinnor, 2), blef
förklaradt för helgon.

Margareta, svenska furstinnor:

1. M. Fridkulla, först norsk, sedermera dansk
drottning, var dotter till den svenske konungen Inge
d. ä. Hon gafs 1101 såsom fredspant (deraf hennes
binamn) till äkta åt den norske konungen Magnus
Barfot och blef efter hans död (1103) gift med den
danske konungen Nils Svensson. Hon var moder till
prins Magnus (se Magnus Nilsson) och bevarade ända
till sin död, d. 4 Nov. 1130, freden emellan denne
och Knut Lavard. – 2. M. (Märta), konung Birger
Magnussons gemål. Se Birger, konung i Sverige. –
3. M.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>