Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liter (Fr. litre), enheten i det metriska rymdmåttet för såväl våta som torra varor - Litera l. Littera, Lat., bokstaf - Literal, bokstaflig - Litera aspirata. Se Aspirata - Literæ encyclicæ. Se Encycklika - LIteræ formatæ, Lat., "efter formulär uppsatta bref". Se Epistolæ formatæ - Literat l. litterat, som har gjort lärda studier, akademiskt bildad. Jfr Illiterat - Literatur l. litteratur, sammanfattningen af alla i skrift eller boktryck föreliggande vittnesbörd om menniskoslägtets andliga begåfning och bildning (verldsliteratur); bokverlden - Literaturhistoria, vetenskaplig framställning af literaturens, företrädesvis nationalliteraturens l. vitterhetens, innehåll och utveckling - Literaturvännerna kallas sedan 1865 ett sällskap (L. V.), som årligen under Okt.-April i Stockholm sammanträder en gång i veckan - Literatör l. litteratör, skriftställare; person, som har till yrke att arbeta inom literaturen såsom tidningsman, medarbetare i tidskrifter eller encyklopediska och lexikaliska verk, öfversättare, literärt biträde, literär rådgifvare (hos en förläggare, vid en teater) o. s. v. - Literis et artibus. Se Litteris et artibus - Literär l. litterär, som hör till literaturen eller har afseende på denna; boklig, vitter, som sysselsätter sig med skriftställeri - Literär eganderätt, jur., rätt för en skrifts författare eller dennes rättsinnehafvare att, med andras uteslutande, fritt förfoga öfver skriftens offentliggörande och mångfaldigande genom tryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kbdm. = 1/1000 kbm. = 0,3821 kanna. I Sverige delas
litern (l.) i 10 deciliter (dl.) och 1 deciliter
i 10 centiliter (cl.). Såsom spanmålsmått begagnas
hektoliter (hl.), som är lika med 100 l.
Litera l. Littera, Lat, bokstaf. – Literal,
bokstaflig.
Litera aspirata. Se Aspirata.
Literae encyclicae. Se Encyklika.
Literae formatae, Lat., "efter formulär uppsatta
bref". Se Epistolae formatae.
Literat l. litterat (Lat. literatus), som har gjort
lärda studier, akademiskt bildad. Jfr Illiterat.
Literatur l. litteratur (Lat. literatura,
bokstafsskrift, språkkunskap, af litera,
bokstaf, plur. literae, skriftliga minnesmärken),
sammanfattningen af alla i skrift eller boktryck
föreliggande vittnesbörd om menniskoslägtets
andliga begåfning och bildning (verldsliteratur);
bokverlden; sammanfattningen af ett lands, ett
folks, ett tidehvarfs literära alster. (Enligt
S. H. Grundtvigs åsigt voro t. ex. medeltidens
folkvisor, medan de lefde endast i muntlig
öfverlemning, att räkna till literaturen i
eminent mening, ehuru de först i nyare tid blifvit
upptecknade och tryckta.) Ett folks nationalliteratur
innefattar de på inhemskt språk författade alster,
i hvilka folkandens egendomlighet fått ett mera
klart och märkligt uttryck. Nationalliteraturen
sammanfaller alltså i det närmaste med nationens
vitterhet (Skönliteratur l. literatur i inskränkt
bemärkelse). Till nationalliteraturen räknas vanligen
äfven talarekonstens och historieskrifningens alster,
medan skrifter tillhörande öfriga vetenskapsgrenar
mera afgjordt falla under fackliteraturen. Man
plägar indela literaturen äfven pä andra sätt,
såsom efter tidehvarf och folkstammar eller, med
hänsyn till formen, i de två stora områdena poesi
och prosaliteratur. För öfrigt finnes en brokig
mängd underafdelningar och specialområden,
t. ex. landtbruks-, tidnings-, memoar-,
uppbyggelseliteratur. Starkare än någonting annat
har boktryckerikonsten banat väg för literaturens
nuvarande omfattning och makt. I literaturen har
den historiska forskningen sin vigtigaste källa. Och
liksom literaturen sprider ljus öfver det förflutna,
gifver hon den mest trogna afspegling af samtiden samt
företecknar och formar dragen af den tid, som kommer.
Literaturhistoria, vetenskaplig
framställning af literaturens, företrädesvis
nationalliteraturens l. vitterhetens, innehåll
och utveckling. Literaturhistorikern drifves
sjelfnödvändigt att på de literära alstren lägga
estetikens måttstock, men hans bemödande går
framförallt ut på att med ledning ät författarnas
skaplynnen och lefnadsöden förklara huru de olika
alstren blifvit hvad de äro samt ådagalägga huru
de påverkats af sin tids idéer inom filosofien,
religionen, naturvetenskapen, konsten, samhällsläran
och politiken. Literaturhistorien, som förr utgjordes
endast af spridda eller kronologiskt uppradade,
tämligen torftiga notiser i biografi och bibliografi,
har under 19:de årh. höjt sig till rang af vetenskap
genom att studera företeelserna psykologiskt samt i deras vexelverkan med öfriga
kulturyttringar. – Verldsliteraturen har framställts
systematiskt bl. a. af tyskarna Eichhorn, Grässe
och Scherr (hvilken sistnämndes handbok bearbetats
på svenska af A. Ahnfelt) samt fransmannen Vapereau i
"Dictionnaire universel des littératures". Om de mera
framstående literaturhistorikerna för de särskilda
landen se artiklarna om dessas literatur. Här må
dock nämnas tyskarna Hettner, Gervinus och Julian
Schmidt, fransmännen Villemain, Sainte-Beuve,
G. Planche, Philarète Chasles, Demogeot och Taine,
danskarna N. M. Petersen och G. Brandes, svenskarna
L. Hammarsköld, P. D. A. Atterbom, P. Wieselgren,
A. Fryxell, B. E. Malmström och G. Ljunggren.
Literaturvännerna kallas sedan 1865 ett sällskap
(L. V.), som årligen under Okt.–April i Stockholm
sammanträder en gång i veckan. Sällskapets ändamål är
att genom sammanförandet inom en begränsad krets af
personer, hvilka hysa intresse för och kärlek till
literaturen, sprida kännedom om dennas alster till
vidare kretsar och genom samtal om dagens literära
företeelser och föredrag öfver desamma försöka rätt
förstå samtidens sträfvanden i dylika fall. Äfven
bildande konst samt musik och dramatik falla inom
dess råmärken. Antalet medlemmar uppgår vanligen till
150–200 personer af båda könen.
Literatör l. litteratör (Fr.
littérateur), skriftställare; person, som har till yrke
att arbeta inom literaturen såsom tidningsman,
medarbetare i tidskrifter eller encyklopediska och
lexikaliska verk, öfversättare, literärt biträde,
literär rådgifvare (hos en förläggare, vid en teater)
o. s. v.
Literis et artibus. Se Litteris et artibus.
Literär l. litterär (Fr. littéraire, af
Lat. literarius), som hör till literaturen eller har
afseende på denna; boklig, vitter, som sysselsätter
sig med skriftställeri.
Literär eganderätt, jur., rätt för en skrifts
författare eller dennes rättsinnehafvare att, med
andras uteslutande, fritt förfoga öfver skriftens
offentliggörande och mångfaldigande genom tryck. Den
literära eganderätten, som i Sverige tidigare
tillgodosetts endast genom personliga privilegier,
tillförsäkrades genom 1812 års Tryckfrihetsförordning
(§ 1 mom. 3, 9) ett visst skydd, och med afseende
å dramatiska arbeten infördes skyddsbestämmelser
genom k. förordn. d. 20 Juli 1855. Men först sedan
genom grundlagsändring, som genomfördes vid 1876 års
riksdag, allt, som rörde den literära eganderätten,
utsöndrats ur Tryckfrihetsförordningen för att införas
i en särskild författning, stiftad i den ordning
87 § R. F. föreskrifver, utfärdades en särskild
lag angående eganderätt till skrift d. 10 Aug. 1877
(genom denna upphäfdes äfven 1855 års förordning),
till hvilken sedermera tillägg gjorts med afseende å
öfversättningar genom k. förordn. d. 10 Jan. 1883. –
Genom denna lagstiftning skyddas eganderätten
till skrift, vare sig denna förut utgifvits eller
förefinnes i handskrift. Till skrift räknas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
