Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig såsom en ifrig anhängare till konungen och kom
derigenom i ett mycket spändt förhållande till sitt
stånd. Detta visade sig i synnerhet d. 9 Febr., då
han enligt konungens önskan sökte få upprifvet ett
två dagar förut fattadt beslut, enligt hvilket det
förbjöds det af konungen begärda hemliga utskottet
att på egen hand afgöra frågor, som berodde på
ständernas beslut. Så häftiga utlåtanden fälldes
om L:s beteende, att konungen vid ständernas möte
på rikssalen d. 17 Febr. befallde adeln att genom
en deputation göra ursäkt hos landtmarskalken,
hvilken hos honom klagat deröfver. Adeln undandrog
sig dock till följd af "oöfvervinneliga hinder"
att efterkomma befallningen. Snart derefter uppgaf
sig L., på kunglig befallning, vara sjuk. Vid
slutet af riksdagen förmåddes han att underskrifva
Förenings- och säkerhetsakten, ehuru adeln förkastat
den. Detta uppväckte en sådan förbittring inom
ståndet, att det beslöt att icke uppsätta L:s
porträtt bland de öfrige landtmarskalkarnas på
riddarhuset. Efter riksdagen drog L. sig tillbaka
från politiken. Han afled på Vinäs d. 29 Mars 1796.
J. Fr. N.
5. Lewenhaupt, Klas Magnus, grefve, slöjdfrämjare,
född på familjefideikommisset Klastorp i
Södermanland d. 16 Jan. 1816, var 1834–44 officer vid
Lifregementets husarkår och tillträdde efter faderns
död, 1848, Klastorp (se d. o.), der han utöfvade en
intresserad och väckande verksamhet för slöjd och
i allmänhet för tillvaratagandet af skogsbrukets
biprodukter. Han var en ifrig jägare, fungerade
i 17 år såsom Svenska jägareförbundets styresman
och utnämndes 1875 till öfverhofjägmästare. I det
politiska lifvet gjorde L. sig icke särskildt bemärkt,
men deltog från 1844 i ståndsriksdagarna och var
från 1875 till sin död en af Södermanlands läns
representanter i riksdagens Första kammare. Död i
Stockholm d. 1 April 1882. L. blef 1865 ledamot och
1879 hedersledamot af Landtbruksakademien.
Lever [löve], Fr., uppstigande (ur sängen);
morgonuppvaktning, morgonmottagning.
Lever [livör], Charles James, irländsk
romanförfattare, f. 1806 i Dublin, gjorde medicinska
studier och for 1829 till Nord-Amerika, hvarest han
en tid lär hafva sällat sig till en indianstam samt
antagit dennas drägt och lefnadssätt. Återkommen,
vardt han medicine doktor i Göttingen, tjenstgjorde
sedan 1832 såsom koleraläkare på Irland, praktiserade
i Bruxelles 1837–42 och redigerade 1842–45 "Dublin
university magazine". Derefter bodde han omvexlande i
Karlsruhe, Tyrolen och Florens. Genom lord Derbys
bemedling utnämndes L. till engelsk konsul i Spezia
1858 och i Trieste 1867. Död derstädes 1872. –
I sina första romaner, The confessions of Harry
Lorrequer (1837) och Charles O’Malley (1841; svensk
öfvers. 1878), framstod L. som en vårdslös, men
mycket liflig och underhållande berättare med ett
öfverdådigt godt lynne. I St. Patricks eve (1846),
The knight of Gwynne (1847; "Riddaren af Gwynne",
1853) m. fl. skildrade han en äldre tids iriska
feodaladel, gaf bilder af
engelsmän på resande fot, bl. a. i The Daltons (1852)
och The Dodd family abroad (1854), bjöd på minnen
från sitt indianlif i Arthur O’Leary (1856) och
Con Cregan, the irish Gil Blas (1857) samt skref
slutligen ett antal mera mogna och genomarbetade
romaner, bl. a. That boy of Norcott’s (1869; "Den der
Norcottspojken", s. å.), A rent in the cloud (1869;
"En remna i molnen", s. å.) och Lord Kilgobbin
(1872). L:s egendomligaste berättelse är A day’s
ride, a life’s romance. Såsom äkta irländare hyser
han förkärlek för sangviniska naturer, som tumla om
i lustiga äfventyr. Han skyr ej starka öfverdrifter
i karaktersteckningen. L:s samlade verk utgåfvos
1872 i 21 bd. De flesta äro intagna i B. Tauchnitz’
"Collection of british authors" och öfversatta på
flere språk. Jfr W. J. Fitzpatrick, "Charles L.,
a biography" (1879).
Leverera (af Fr. livrer, af Lat. liberare, göra
fri), aflemna (försålda varor); leverera batalj,
inlåta sig i drabbning. – Leverans [utt. äfven
-ra’ngs], aflemnande, anskaffande af varor. –
Leveranskontrakt. Se Köp. – Leverantör [äfven
-rangtör], en som åtagit sig att leverera varor.
Leverrier [lövärrie], Urbain Jean Joseph, fransk
astronom, född i Saint-Lô d. 11 Mars 1811, blef
efter afslutade förstudier vid École polytechnique
ingeniör och kemiker vid tobaksförvaltningen, men
öfvergaf snart den kemiska vetenskapen och egnade
sig med ifver och framgång åt astronomien. Han
var en tid lärare vid Collége Stanislas i Paris
och repetitör vid École polytechnique, utnämndes
1846 till professor i "mécanique céleste" vid
Faculté des sciences och blef efter Arago 1854
Paris-observatoriets direktor, hvilken plats han
med undantag af åren 1870–72 beklädde till sin
död. L. var äfven senator (sedan 1852), medlem af
Conseil supérieur de l’instruction publique och
astronome adjoint vid Bureau des longitudes. Han
dog i Paris d. 23 Sept. 1877.– L. är en af vårt
århundrades mest framstående astronomer. Hans
betydelse för astronomien kan sägas ligga deruti att
han blef Laplaces efterföljare och fullföljare af
hans arbeten inom den teoretiska astronomien. Från
grunden af dennes Mécanique céleste och med användning
af moderna iakttagelser uppbyggde han den hittills
mest tillfredsställande teori för planetsystemet
och härledde de nu för tiden gängse tabellerna
för de stora planeterna. Detta ofantliga arbete,
hvilket 1839 inleddes genom hans afhandling om de
sekulära förändringarna af de sju hufvudplaneternas
banelement, är till största delen publiceradt i hans
Recherches astronomiques (i vol. IV–XIV af "Annales
de l’Observatoire de Paris"). Särskildt blefvo L:s
studier af oregelbundenheterna i Uranus’ rörelse
epokgörande för astronomien, i det han ur dessa
oregelbundenheter på teoretisk väg lyckades bestämma
banan af en dittills okänd planet (Neptunus), genom
hvars störande inflytande på Uranus den senares
oregelbundna rörelse ansågs uppkomma. I likhet med
engelsmannen Adams, hans medtäflare om denna populär
vordna upptäckt, fullföljde han dervid en tanke,
som långt förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
