Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lee ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1864 gjorde han den öfverlägsne och framryckande
general Grant tappert motstånd, men blef efter flere
blodiga strider i Maj trängd tillbaka till Richmond. I
den befästa ställning, som han anlagt mellan denna
stad och Petersburg, försvarade han sig tappert, men,
då alla jernvägsförbindelser blifvit afbrutna, måste
han gifva sig, i April 1865. Efter kriget fick han
amnesti och blef direktör för Washington College i
Lexington. Han dog 1870. – L. var en särdeles duglig
härförare, en god menniska och en sträng, men älskad
befälhafvare. 4. C. O. N.
Lee [li], Nathaniel, engelsk dramatiker,
f. omkr. 1657, d. 1693 efter flere längre anfall af
vansinne, biträdde Dryden med författande af några
dramer och skref sjelf 11 tragedier (utg. i 2 bd
1692), bland hvilka de bästa äro The rival queens,
or Alexander the great (1677) och Theodosius
(1680). L. sökte återupplifva Shakspeares och
Marlowes anda i dramat. Hans egna stycken förete
en mängd febervildt lidelsefulla utbrott, men äfven
ställen af ömt poetisk känsla.
Lee [li], Charles, generalmajor i kolonisternas
här under det nord-amerikanska frihetskriget, f. i
England 1731, d. i Filadelfia 1782, kom 1773 till
Amerika, der han vid flere tillfällen under kriget
gjorde sig skyldig till vårdslöshet och brist på
fattning. Han är en af de många personer, hvilka
man velat tillskrifva författareskapet till de
ryktbara s. k. Juniusbrefven (se d. o.).
Lee [li], Ann, stiftarinna af sekten Shakers (se
d. o.).
Lee [li], Sophia (f. 1750, d. 1824) och hennes
syster Harriet (f. 1756, d. 1851), engelska
författarinnor, voro döttrar till en skådespelare
vid Covent-garden-teatern och förestodo länge en
flickskola i Bath. De skrefvo dels hvar för sig
åtskilliga romaner och dramer, dels i samarbete
Canterbury tales (5 bd, 1797–1805; nyaste
uppl. 1857), noveller, som ännu läsas mycket,
i synnerhet i Amerika. Bland dessa berättelser, af
hvilka de flesta härröra från den yngre systerns hand,
finnes en, Kruitzner, or the german’s tale, på hvilken
lord Byron byggt sitt sorgspel "Werner". Sophia L:s
skräckroman The recess (1784) anses som ett slags
föregångare till den historiska romanen. Bland Harriet
L:s arbeten må nämnas äfven romanen The errors of
innocence (5 bd, 1786).
Lee [li], Samuel, engelsk orientalist, född 1783 i
Longnor af fattiga föräldrar, var timmerarbetare, då
mecenater beredde honom tillfälle att studera. Han
blef 1819 professor i arabiska i Oxford och 1833 i
hebreiska i Cambridge. Han dog 1852. L:s förnämsta
arbeten äro Grammar of the hebrew language (2:dra
uppl. 1831), Hebrew, chaldaic and english lexicon
(1840) samt syriska, malajiska, persiska och
hindustanska bibelupplagor m. m. H. A.
Leeb [leb], Johann, tysk bildhuggare, f. 1790,
började som stenhuggare och öfvergick sedan till
skulpturen under studier först i Paris, sedan i Rom,
der han på konung Ludvigs af Bajern bekostnad arbetade
under Thorvaldsens ledning, hvarefter han fortsatte
sin verksamhet i München under Schwanthaler. L. utförde
bl. a. plastiska dekorationer å Glyptoteket i
sistnämnda stad, bröstbilder för Walhalla samt
enskilda figurer och grupper. Han dog i München 1863.
Leeds [lids], stad i West Riding af engelska
grefskapet York, ligger på ömse sidor om Aire (en
biflod till Ouse) i en vacker, fruktbar trakt vid
nordöstra änden af ett stort kol- och industridistrikt
samt står genom L.–Liverpool-kanalen och flere
jernvägar i förbindelse med de förnämsta platser
i Storbritannien. Med sina förstäder hade L. 1881
309,126 innev., 1775 deremot endast 17,100 och
i 17:de årh., ehuru redan då hufvudorten för den
engelska ylleindustrien, 7,000 innev. Den gamla
delen af staden är trång och oregelbundet byggd,
smutsig och mörk, den nyare deremot försedd med
vackra öppna platser och byggnader, men i allmänhet
ej vacker. Öfver Aire går den breda hufvudgatan,
Briggate, med lika liflig samfärdsel som någon gata i
London. Bland märkligare byggnader och inrättningar
må nämnas stadshuset, en praktbyggnad i grekisk
stil (fullbordad 1858), en spanmålsbörs, tre stora
klädeshallar, 181 kyrkor och kapell, ett stort
sjukhus, en 1555 stiftad "grammar school", Yorkshire
college (grundadt 1875), som meddelar undervisning i
ingeniörsvetenskaper, bergshandtering och landtbruk,
Mechanics’ institute (från 1865; den största
anstalt af detta slag i England, med en läsesal för
1,500 pers., bibliotek och lärosalar) tvänne andra
stora offentliga bibliotek samt flere hundra andra
offentliga och privata skolor. Trots all konkurrens
har L. behållit sin gamla rang såsom hufvudort för
den engelska klädesfabrikationen och klädeshandeln. I
det distrikt, hvars centrum L. är, tillverkas mer
kläde än i något annat fabriksdistrikt i Europa,
och handeln dermed drifves öfver hela jorden. Hela
trakten kring L. och Bradford har en mängd stora
fabriker och tusentals väfvare, hvilka idka yrket
som husslöjd. Emedan ylleindustrien är underkastad
färre vexlingar än bomullsindustrien, råder der öfver
hufvud större välmåga bland arbetsklassen än i andra
fabriksstäder. Af andra industrigrenar, som i större
skala bedrifvas i L., må nämnas linneväfverier,
jerngjuterier och maskinverkstäder, garfverier,
tillverkning af lergods, färdigsydda kläder,
mössor och skor m. m. L. fanns redan på Vilhelm
Eröfrarens tid. Karl I gaf det stadsprivilegier. –
Leeds-Liverpoolkanalen, den mest storartade i England,
byggd 1770–1816, börjar vid Mersey nära Liverpool
och går i en stor båge med många krökningar till
Leeds vid Aire och förenar således Irländska sjön
med Nordsjön. Den är 210 km. lång. Vid Foulbridge
ligger dess högsta punkt, en 1,600 m. lång tunnel,
122 m. öfver hafvet.
Leem [lem], Knud, norsk lapp-missionär och topograf,
föddes 1697 i Söndmöre, Romsdals amt, blef student
1713 och kallades 1725 till missionär för Porsangers
och Laxefjords socknar i Finmarken, blef 1728 prest
i Altens församling i Vestfinmarken och förflyttades
1734 derifrån till Agvaldsnäs i Kristiansands stift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
