Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lausanne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1719 stod L:s system på sin höjd. Paris, Frankrike,
ja äfven utlandet skyndade att placera sina
kapital i detta storartade företag. Sedlar och
andra obligationer utsläpptes till ett belopp af 3
milliarder livres, under det landets klingande mynt
beräknades till blott 700 millioner. Redan mot slutet
af 1719 började emellertid en mängd förståndigt
folk, förskräckt öfver denna disproportion, att
realisera sina aktier. L. sökte rädda sina företag
genom att i Febr. 1720 alldeles sammanslå banken och
kompaniet. Men aktiernas värde sjönk för hvarje dag,
och d. 10 Okt. förbjöds att mottaga banksedlarna i
statens kassor. Antalet af dem, som ruinerades genom
detta fallissement, var oerhördt. L. hotades till
lifvet och måste fly ur Frankrike, i Dec. 1720. Med
blott 800 livres lemnade han detta land, dit han
medfört 1,600,000 livres, hvilket bl. a. visar,
att han icke var en samvetslös bedragare, utan en
fantast. Efter L:s flykt uppgjordes affärerna af
ett handelshus i Paris. Staten fick visserligen
betala stora summor; men som den äfven haft stora
fördelar af inrättningen, blef dess finansiella
ställning icke sämre, än den varit förut. L. lefde
under de sista åren af sitt kringirrande lif på
spel och dog i fattigdom i Venezia (Maj 1729).
J. Fr. N.
Lava, Ital. (af Lat. lavare, skölja), geol., benämning
för de bergarter, som i glödande, smält tillstånd
flyta eller flutit ur kratern eller annan öppning på
en vulkan. Ordet har afseende mera på bildningssättet
och strukturen än på mineralsammansättningen,
ty denna vexlar hos olika lavor ganska betydligt,
och man skiljer derför ofta mellan doleritlava,
basaltlava, trachytlava m. fl. Lavorna hafva
dels ljus, dels mörk, ända till gråsvart färg och
äro ofta utbildade med en blåsig, svamplik eller
slagglik struktur. Beståndsdelarna, af hvilka augit,
fältspatsarter, magnetit och olivin allmännast
förekomma, äro sällan urskiljbara för blotta
ögat. Fastän lava är en massformig bergart, kan
hos densamma stundom förefinnas en skenbar lagring
eller bankning i stort, uppkommen derigenom att
nya lavaströmmar gång på gång flutit ut öfver på
platsen förut befintliga äldre bäddar. Detta kan
t. ex. iakttagas vid Vesuvius och på Island. – När
lava antingen ur kratern eller genom sidoremnor flödar
ut från en nutida vulkan, rinner hon likt en eldflod
utför sluttningarna, ödeläggande de trakter, som ligga
i hennes väg. En sådan ström af glödande, smält lava
kallas lavaström. Sådana antaga flerestädes kolossala
dimensioner. Alltefter sin högre eller lägre värmegrad
vältar lavan hastigare eller långsammare framåt. En
lavaströms öfveryta svalnar jämförelsevis hastigt och
stelnar till en slaggartad skorpa, hvilken, emedan
hon består af en dålig värmeledare, kan beträdas,
t. o. m. under det att lavamassan i det inre fortfar
att flyta. Man har exempel på att lavaströmmar ännu
efter många år bibehållit en betydande värmegrad
i sitt inre. På Island betäckas vidder af många
qvadratmil af lava (Isl. hraun). Etnas lavaströmmar
äro också af betydlig storlek. Sverige saknar verkliga
lavor, om man icke såsom sådan räknar den i mellersta
Skåne fläckvis förekommande basalten, hvilken frambrutit under
tertiärtiden. – Såsom byggnadsmaterial finner lava
någon gång användning, oftare dock såsom gatläggnings-
och vägfyllnadsämne. Den porösa basaltlavan
i Rhentrakten förarbetas med stor fördel till
qvarnstenar. Stora brott äro för dess vinnande till
detta ändamål öppnade vid Niedermendig och Mayen. –
De i handeln stundom förekommande "lava"-smyckena,
mestadels från Italien, bestå icke af verklig lava,
utan sannolikt af något slags vulkanisk tuff, en
mindre hård, tät bergart, bildad på helt olika sätt.
E. E.
Lavad, socken i Skaraborgs län, Kållands härad. Areal
1,828 har. 501 innev. (1884). Annex till Tådene,
Skara stift, Kållands kontrakt.
Lavagna [-va’nja], stad uti italienska prov. Genua,
vid kusten och jernvägen mellan Genua och
Spezia. 7,028 innev. (1881). L. är stamsäte för
grefvarna Fieschi af L. I trakten brytes mycket
skiffer.
Laval, hufvudstad i franska depart. Mayenne, vid
floden Mayenne och franska vestbanan, består af den
högt belägna gamla feodalstaden på flodens högra
strand, med sitt slott (fordom residens för grefvarna
af L., nu fängelse) och oregelbundet byggda hus, med
skiffertak och spetsiga gaflar, samt den regelbundna
nya staden, på flodens jämna, venstra strand. 27,810
innev. (1881). L. är en af de täckaste städer i
Frankrike. Biskopssäte (sedan 1855). Medelpunkt
för en betydande väfnadsindustri, som sysselsätter
omkr. 10,000 väfvare. Hufvudsakligen dräll tillverkas.
La Valetta. Se Valetta.
La Valette [-le’tt], Jean Parisot de, johannitordens
stormästare, född 1494, tillhörde en gammal
rådsherreslägt i Toulouse och valdes 1557 till
stormästare. Med sällspord kraft reorganiserade han
ordens flotta, som tillkämpade sig flere framgångar
mot turkarnas och barbareskernas sjöröfvareflottor
på Medelhafvet. Förbittrad deröfver, beslöt sultan
Soliman II att beröfva orden Malta, och i Maj 1565
landsattes en stor turkisk här på ön. L. hade
vidtagit de mest omfattande försvarsåtgärder
och förstod att elda sin fåtaliga styrka (700
ordensriddare och omkr. 9,000 soldater) till
hjeltemodigt motstånd. Sedan S:t Elmefortet fallit,
koncentrerade sig striden kring öns fästning (Città
Vecchia), hvarifrån L. afvisade ett par af turkarnas
stormningar och, vid den spanska hjelpflottans ankomst
(Sept.), med sin hopsmälta garnison samt sjelf sårad
gjorde ett med lysande framgång krönt utfall, som
tvang turkarna att inskeppa sig. Belägringen kostade
turkarna 30,000 man, och L. hade af sitt folk ej mer
än några riddare och omkr. 600 soldater qvar. Segern
helsades med jubel inom hela kristenheten, och påfven
erbjöd L. kardinalshatten, som han dock ej mottog. För
att stärka Maltas försvar lade L. med egen hand d. 28
Mars 1568 grunden till en ny befäst stad, som till
hans ära sedermera erhöll namnet La Valette (Valetta,
se d. o.). Han afled redan s. å., af solsting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
