Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lakhnau. 1. Division i kejsaredömet Indien - Lakhnau. 2. Distrikt i nämnda division - Lakhnau. 3. Hufvudstad i ofvannämnda distrikt - Lakister, benämning på de engelske skalder, hvilka räknas till den s. k. sjöskolan, the lake-school - Lakkadiverna, en grupp af korallref och öar i Indiska oceanen utanför Mlabarkusten af Indien - Lakonien är nu, likasom fordom, namnet på det syd-östligaste landskapet i Sydgrekland (Peloponnesos)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt har en areal af 11,665 qvkm., med 2,622,681
innev. (1881), de flesta hinduer. – 2. Distrikt i
nämnda division, på ömse sidor om Ganges’ biflod
Gumti. Areal 2,499 qvkm. Omkr. 800,000 innev. –
3. Hufvudstad i ofvannämnda division och distrikt,
fordom hufvudstad i konungariket Audh, ligger
på båda stränderna af floden Gumti och vid flere
jernvägslinier. Den är till folkmängden den femte
staden uti Indien och hade 1881 261,303 innev. Sedd
på afstånd, har staden ett ovanligt präktigt och
imponerande utseende, men liknar på närmare håll
en vanlig trång österländsk stad. Likväl äro många
af dess gator bredare och vackrare än i de flesta
indiska städer, och den har många praktbyggnader
från den muhammedanska tiden, bland hvilka må nämnas
konung Asaf-ud-daulas (1775–95) ofantliga mausolé,
Imambara. L:s musslin och andra väfnader stå högt
i anseende, men guld- och silfverbrokad äro dock
stadens vigtigaste tillverkning. Före Audhs förening
med Nordvestprovinserna (1877) var L. säte för en
engelsk öfverkommissarie (chief commissioner). Den
märkligaste tilldragelsen i L:s nyare historia är
stadens belägring under upproret 1857–58. Den 1 Juli
1857 började den britiska besättningen i fästningen
att belägras af de upproriske seapoys. Platsen
försvarades tappert af de fåtaliga trupperna, hvilka
fingo någon undsättning i slutet af Sept., tills de
slutligen befriades af Colin Campbell (lord Clyde),
som d. 20 Nov. gjorde ett mästerligt återtåg, lemnande
fästet i rebellernas händer. I Mars 1858 återeröfrade
han detsamma.
Lakister [lek-], benämning på de engelske skalder,
hvilka räknas till den s. k. sjöskolan, the
lake-school, ett namn, som uppfanns af "Edinburgh
review". Jfr Engelska literaturen, sp. 514.
Lakkadiverna (af laksja dwipa, "hundra tusen öar",
den benämning, som befolkningen på fastlandet gifver
denna ögrupp och dess fortsättning i s., Malediverna;
innevånarna sjelfva kalla dem rätt och slätt Divi,
"öarna", l. Amendivi, efter hufvudön), en grupp
af korallref och öar i Indiska oceanen utanför
Malabarkusten af Indien, består af ett tjugotal
särskilda ref, men endast 13 öar, af hvilka 8 äro
bebodda: Amini, Chetlat, Kadamat, Kiltan, Agathi,
Kavarathi, Androt och Kalpeni. Dessa hade 1881 11,287
innev., s. k. moplaer, d. v. s. muhammedaner af
blandad hinduisk och arabisk härkomst. Öarnas areal
uppgifves till 1,927 qvkm., deri inberäknad äfven
ön Minicoi, som ligger mellan L. och Malediverna och
föres till de förra, ehuru befolkningen (nära 4,000
pers.) är af samma slag och talar samma språk som
på de senare. Öarna äro mycket låga och frambringa
något säd, bananer och grönsaker, men företrädesvis
kokospalmer. Tåg af kokosnötens fibrer, s. k. coir,
äro öarnas väsentligaste export-artikel. Öarna
upptäcktes 1499 af Vasco da Gama. Fyra af dem lyda
direkt under britiska väldet och bilda en del af
South Canara; de andra fyra (jämte Minicoi) höra till
vasallstaten Kananur.
Lakonien (Grek. Lakonike, äfven Lakedaimon;
Lat. Laconica l. Laconia) är nu, likasom
fordom, namnet på det syd-östligaste landskapet
i Sydgrekland (Peloponnesos). L. begränsas i
n. af Arkadien, i ö. af den argoliska viken (nu
Nauplia-viken), i v. af Messenien. och Messeniska
viken (nu Koronviken). Landskapets östra och vestra
delar fyllas nästan helt och hållet af två väldiga
bergskedjor, Parnon (nu Malevo, 1,940 m.) och
Taygeton l. Taygetos (nu Pentedaktylon, 2,410
m.), hvilka mot s. utlöpa i två ansenliga halföar,
slutande med Greklands båda sydligaste uddar, Maleia
(nu Kap Malia l. S:t Angelo) och Tainaron (nu Kap
Matapan). Mellan dessa båda uddar utgöres gränsen i
s. af den rymliga Lakoniska hafsviken (nu vanligen
kallad Marathonisiviken). Mellersta delen är en rymlig
slättmark, hvilken i sydöstlig riktning genomströmmas
af den på arkadiska gränsbergen upprinnande och i
Lakoniska viken utfallande hufvudfloden Eurotas
(nu Vasilipotamo), och bildar bottnen af en
bergomsluten kitteldal (vid pass 25 km. i längd
och 10 km. i bredd), fordom kallad Koile Lakedaimon
("det djupt liggande L."). De båda bergskedjornas
utlöpare tränga sig nämligen både i n. och i s. så
tätt tillsammans, att endast smala pass utmed floden
lemna tillträde. Nedanför de södra passen vidgar sig
floddalen å nyo till den sumpiga strandslätten vid
Helos, ett af Eurotas bildadt alluvialland. Från
båda sidor upptager Eurotas åtskilliga smärre
tillflöden, bland hvilka den från Parnon kommande
Oinus (nu Kelefina) är det betydligaste. – L. är ett
af naturen rikt utrustadt land. Den väl vattnade,
mot söder sluttande Eurotas-dalen frambringar i
riklig mängd såväl säd som drufvor och andra ädla
sydfrukter, ehuru visserligen bördigheten var långt
större i forna dagar, då vattenafloppet och de mot
flodens stundom häftiga öfversvämningar uppförda
dammarna bättre höllos vid makt. Bergstrakterna
erbjuda dels saftiga betesmarker, dels vidsträckta
skogar med ymnig tillgång på villebråd af mångahanda
slag. Af värderika mineral finnas dels vackra
marmorarter, bland hvilka i synnerhet en grönaktig
i forntiden var mycket eftersökt, dels jern, för
hvars bearbetning Lakoniens forntida innebyggare
åtnjöto stort anseende. I Lakoniska viken idkades
ett indrägtigt fiske af dyrbara purpur-snäckor. Till
följd af de våldsamma jordbäfningar, hvilka till en
del ännu under historisk tid hemsökt landet, hafva
bergmassorna en starkt splittrad formbildning, med
djupa, gapande afgrunder. Detta i förening med den
yppiga vegetationen och bergens tvärbranta stigning,
som låter öfvergångarna från låglands- till alpnatur
i hastig vexling aflösa hvarandra, gifver landskapet
en vild och storartad skönhet. – Såsom landets äldste
innebyggare nämnas kynurier och leleger, till hvilka
sedan sällade sig achaier, den herskande stammen under
den homeriska tiden, och slutligen dorer, hvilkas
invandring af sägnen förlägges till 1104 f. Kr. När
dorerna togo landet i besittning, gjordes de äldre
innevånarna dels till trälar (heloter), dels till
skattskyldiga undersåtar (perioiker). Dock torde
denna doriska eröfring ingalunda hafva genomförts
vare sig så hastigt eller så fullständigt, som sagan
låter påskina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
