Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de infödingar i nämnda land, hvilka på grund af
ingångna kontrakt utvandra såsom jordbruksarbetare
och daglönare till främmande land, hufvudsakligen
Amerika. Kuli-emigrationen är en följd af slafveriets
borttagande. Då till följd af åtgärderna mot
neger-införseln från Afrika och slafvarnas
emancipation i de britiska, nederländska och
franska kolonierna i Syd-Amerika, på de Vestindiska
öarna och Maskarenerna bristen på arbetskrafter
gjorde sig alltmer känbar, låg den tanken nära att
afhjelpa denna brist genom att införa arbetare från
de öfverbefolkade provinserna i Kina och Indien,
särskildt från Bengalen. Fattiga kineser hade sedan
gammalt utvandrat såväl till Indiska arkipelagen
och Bortre Indien som, fastän i mindre antal, till
Främre Indien. I sistnämnda land egde årligen stora
folkvandringar rum, i det många tusen fria arbetare,
s. k. kulier, begåfvo sig från de tätast befolkade
landskapen till de mindre tätt bebodda för att der
finna sysselsättning. Mest storartad är utvandringen
från vissa delar af presidentskapet Madras till
Ceylon för kaffeskörden derstädes. Denna ut- och
invandring inom britisk-indiska riket reglerades i
såväl kuliernas som arbetsgifvarnas intresse noga
och omständligt genom åtskilliga förordningar
af den indiska centralregeringen. Då man sedan
började ersätta de genom negrernas emancipation i
de engelska, franska och nederländska kolonierna i
Vestindien och Syd-Amerika förlorade arbetskrafterna
genom införsel af kulier från Indien, inträdde
så många missbruk, att de hyrde frie arbetarna
knappt vore annat än slafvar, ehuru de icke buro
namnet. Derför såg sig Indiens regering nödsakad
att till skydd för de exporterade kulierna vidtaga
ett antal åtgärder, hvilka 1871 sammanfattades i
den "Indiska emigrationsakten". Denna innehåller
de mest noggranna reglementariska bestämmelser
angående värfning af kulier och deras behandling
ända till inskeppningen o. s. v. Regeringen i hvarje
ort och land, dit utförsel af kulier eger rum, måste
anställa en särskild emigrantbeskyddare ("protector
of emigrants"). Kontrakten skrifvas endast för 5
år. Arbetstiden och lönen äro noga bestämda, bostad
och läkarebehandling afgiftsfria. Kuliernas återresa
hem sker på den kolonis bekostnad, som importerat
dem. Den indiska regeringen har slutit kuli-kontrakt
med Mauritius, Jamaica, britiska Guyana, Trinidad,
S:ta Lucia, S:t Vincent, Grenada, S:t Christopher
och Seychellerna samt, under samma vilkor, 1861 med
Frankrike och senare med Nederländerna för dessa
lands besittningar i Vestindien och Syd-Amerika. –
På ett helt annat sätt tedde sig kuli-handeln i
Kina. Den första underrättelse om denna är från
1844, då de britiske kolonisterna i Guyana sökte få
arbetare från detta land. Vid samma tid började äfven
de peruanske plantage-egarna, hvilka efter landets
skilsmässa från Spanien inskränkt slafveriet inom de
trängsta gränser, att vända sig till Kina för att få
negerarbetet ersatt. Agenter försedda med fullmakter
från Peru uppträdde i Kinas hamnar, der de samlade och
bortsände hela skeppslaster af kulier, hvilka
förbundo sig att tjena i plantagerna en viss tid,
vanligen 7–8 år, mot bestämd lön. Snart följde Cuba
Perus exempel, och handeln pågick lifligt i några
år (1847–56), utan att väcka något uppseende. Men
snart döko i Europa upp rykten om kuliernas skamliga
behandling under resan och efter framkomsten, men i
synnerhet om de bedrägerier, som användes för att
förmå kineserna till utvandring. Man berättade,
att de rent af stulos eller lockades under falska
förevändningar. Transportfartygen voro öfverfyllda,
och ombord förnyades alla de afrikanska slafskeppens
fasor. De kineser, som med lifvet framkommo till
Peru eller Cuba, såldes på öppen auktion till
den mestbjudande och behandlades fullständigt
som slafvar. Men huru rå än behandlingen af dessa
olyckliga var i plantagerna, kunde den dock kallas
barmhertig i jämförelse med den, som kom på deras
lott, hvilka tvärt emot öfverenskommelse sändts att
arbeta i guanolagren på Chinchas-öarna, der svarta
uppsyningsmän med piskslag drefvo dem till det
tyngsta arbete, och der hundratal af de olyckliga
varelserna i förtviflan förgiftade sig genom opium,
begrofvo sig lefvande under guanon eller störtade
sig i hafvet. 1860 beräknade man, att ingen enda
lefde af de 4,000, som från trafikens början
blifvit förda till dessa öar. Vid underrättelsen
om denna afskyvärda handel utfärdade parlamentet
1855 förbud mot användandet af britiska skepp till
kuli-transporter, som kräfde längre tid än en vecka,
men följden blef endast att affären flyttades till
den portugisiska kolonien Macao. Der uppfördes stora
depoter, kallade "barracoons", i hvilka de sammanförda
kulierna "mottogos" eller rättare fängslades och
höllos under sträng bevakning, tills ett tillräckligt
stort antal samlats för export. Några lockades till
dessa barracoons genom svekfulla löften om förmånlig
anställning, andra togos med våld af sjöröfvarejunkar,
som hyrts för att genomsöka den omgifvande kusten, och
många såldes af ledarna af de särskilda upprorspartien
i Kina. 1857 fick denna maskerade slafhandel
agenturer i Wampoa och Kanton; men 1859 uppträdde
hela den europeiska handelskåren i sistnämnda hamn
deremot och gjorde så kraftiga föreställningar hos
den britiska ambassaden, att åtgärder vidtogos för
att inskränka det onda. Förordningar utfärdades tid
efter annan af de portugisiska myndigheterna, men
voro af föga praktisk nytta, emedan de merendels
slugt kringgingos, tills slutligen portugisiska
regeringen 1873 alldeles afskaffade kuli-handeln
i Macao. Den öppnades dock redan 1874 mellan Peru
och Kina under skärpt kontroll vid utskeppningen i
Macao, och kinesiska ämbetsmän anställdes för att
öfvervaka kuliernas behandling i Peru. Utförseln af
kulier till Vestindien har minskats, om den ock ej
alldeles upphört, emedan kolonierna vägrat att gå in
på det af Frankrike och England uppställda vilkoret:
fri hemförsel af kulierna efter kontraktstidens
utgång på koloniernas bekostnad. Till Nord-Amerikas
förenta stater,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
