Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krynica ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kulan ned i en köldblandning eller omklädes
med musslin, hvarpå eter eller sprit hälles, så
kondenseras ångorna inuti, och afdunstningen i den
andra kulan påskyndas. Derigenom förlorar vattnet
värme, och afkylningen blir slutligen så stark,
att isbildning inträder. L. A. F.
Kryolit (af Grek. kryos, köld, och lithos, sten),
miner., består af fluornatrium och fluoraluminium
enligt formeln 6Na Fl . Al2 Fl6 samt innehåller
således 54,2 fluor, 13,0 aluminium och 32,8
natrium. Kryoliten är sällan kristalliserad och
då i former, som mycket närma sig den reguliera
kuben, ehuru de i sjelfva verket tillhöra det
triklina systemet. Den har en tydlig genomgång samt
andra, mindre tydliga. Den är till färgen hvit,
stundom med dragning åt grått, gult eller rödt,
har glasglans och är genomlysande. Hårdhet = 2,5–3;
tyngd = 2,9–3. Den smälter i blotta ljuslågan. –
Kryoliten förekommer i flere, 1,5–1,8 m. mäktiga
lager i en tennmalmsförande gneis vid Iviktout på
Syd-Grönland tillsammans med jernspat, svafvelkis,
kopparkis och blyglans. Den har äfven träffats vid
Miask i Uraf. Kryoliten har på senare tider fått
ganska stor teknisk användning samt exporteras från
Grönland till Europa och Amerika. Sedan H. Rose
visat, att metalliskt aluminium kunde framställas
ur kryolit, hafva denna metall och dess legeringar
(aluminiumbrons) fått praktisk betydelse. Men sin
största användning har den erhållit genom Julius
Thomsens år 1850 gjorda upptäckt att kryoliten
sönderdelas af kalk och kalksalter; och sedan dess
hafva flere fabriker, bl. a. i Köpenhamn (fabriken
Öresund), Harburg, Prag, Mannheim, Pennsylvanien,
uppstått, hvilka årligen ur kryolit framställa
betydande qvantiteter kaustikt natron, soda, alun,
fluorvätesyra m. m. Hj. Sj.
Kryometer (af Grek. kryos, köld, och metron, mått),
fys., apparat, som är afsedd att angifva köldens
styrka i medeltal under en viss tid genom mängden af
den bildade isen.
Krypblomma, byggnadsk. Se Krabba 2.
Krypböna, Phaseolus nanus L., bot., en lågväxt,
upprätt art af slägtet Phaseolus, hörande
till nat. fam. Papilonaceae L., kl. Diadelphia
L. Krypbönan, hvaraf genom odling uppkommit många
varieteter, har glatt stjelk, blomskärmarna större än
blomfodret, hvita blommor och hängande baljor, hvilka
äro sammantryckta och liksom skrynkliga. Fröna äro vid
mognaden af en del varieteter hvita ("prinsessbönor")
eller bruna. I hushållen ätas stufvade "bruna bönor"
ofta nog, vanligen tillsammans med salt kött eller
korf. De äro, likasom alla odlade baljväxters
frön, genom sin qväfvehalt (i leguminet) och sin
rikedom på stärkelse mycket närande, men tämligen
svårsmälta, hvarför svagare matsmältningsorgan
lätt nog af dem kunna bringas i oordning.
O. T. S.
Kryphven, Agrostis stolonifera L. (äfven kallad
hvithven, A. alba L.), bot., är ett på ängar
och betesmarker allmänt förekommande finare
och spensligare gräs (nat. fam. Gramineae Juss.,
kl. Triandria L.), som merendels har vidt krypande
rotskott och bladbärande grenar samt upprätta eller
uppstigande (stundom nästan
nedtryckta), glatta strån, platta, smala blad med
aflångt snärp och utdraget rundad, pyramidlik vippa,
hvars färg mycket vexlar, från blekgrön l. gröngul
till blekviolett, brun- eller rödaktig. Kryphvenen
får ganska olika utseende efter växtställets
beskaffenhet. På mullrikare sjöstränder kan kryphvenen
få strån af mer än 60 cm. höjd, hvaremot på torra
backar stråna blifva endast 6–10 cm. höga. Äfven
vippans form och färg vexla efter växtställets
olikhet. Kryphvenen är synnerligen lämplig
att så in bland andra växter å flygsandsfält,
enär densamma binder sanden och lemnar ett godt
foder. Kryphvenen är det under början af detta
århundrade mycket omskrifna och prisade fiorin-gräset.
O. T. S.
Krypta (Lat. crypta, af Grek. krypte, doldt rum)
kallades hos greker och romare en underjordisk
gång eller grotta eller en hvälfd, skuggig gång vid
boningshusen och blef i det fornkyrkliga språkbruket
namnet på ett underjordiskt grafhvalf, som inneslöt
någon afliden kristens ben. De rymliga kammare, som
på sina ställen afbröto gångarna i Roms katakomber
(se d. o.), kallades kryptor. De blefvo andakts-
och vallfartsplatser icke blott för de aflidnes
anhöriga, utan äfven för församlingen, såvida de
inneslöto någon martyrs jordiska qvarlefvor. Derför
utvidgades de till rymliga samlingsplatser, ofta
försedda med pelaregångar samt smyckade med bilder och
prydnader. Snart började man på dessa grafvar bygga
kyrkor, som fingo den i kryptan jordade martyrens
namn; och deraf åter uppkom bruket att vid hvarje
kyrkobyggnad under basilikans eller kyrkans kor bygga
ett ofta stort och rymligt grafkapell, som inneslöt
det helgons eller den martyrs ben, till hvars ära
kyrkan blifvit uppförd, och hvars namn hon bar. Ett
sådant grafkapell kallades fortfarande "krypta"
(hvaraf T. gruft samt Sv. grift och kraft-kyrka), men
äfven "confessio" (bekännelse) eller "testimonium"
(vittnesbörd), emedan nattvarden der brukade firas
till bekännelse och vittnesbörd om Kristi död,
äfvensom "memoria" (minne), emedan kryptan bevarade
minnet af helgonet. I det södra Europa blomstrade
detta byggnadssätt från 4:de till 8:de årh. Germanerna
upptogo i sin romanska kyrkobyggnadsstil äfven bruket
af kryptor. Från det 10:de till det 13:de årh. byggdes
i Tyskland en mängd sådana kyrkor med högt belägna kor
af stort omfång, för att rum under dem skulle kunna
beredas för kryptan. I Sverige är Lunds domkyrka
bekant för sin krypta (den s. k. kraftkyrkan). Med
den gotiska byggnadsstilen försvann bruket af kryptor.
J. P.
Krypteia (Grek., af kryptos, hemlig) kallades i
det forna Sparta ett slags hemlig polis, hvilken
i främsta rummet var riktad mot heloterna,
men om hvars verkliga inrättning och betydelse
vi sakna tillförlitlig kunskap. Mycken öfverdrift
ligger tydligen i Plutarchos’ berättelse att under
namnet krypteia mot heloterna fördes ett formligt
utrotningskrig, hvilket t. o. m. kungjordes genom
en hvarje år förnyad krigsförklaring, och att för sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
