Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kondrodit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i angränsande delar, benen och synovialkapseln i
ledgångar. Den leder mestadels till uppmjukning och
sönderfallande af broskväfnaden (ulceration) eller
till atrofi. I vissa ledgångar, såsom i höften, kunna
understundom förändringar i brosken påträffas, hvilka
måste anses bero på en kronisk inflammation deri, som,
så framt den är ensam stående, just ej är åtföljd af
framstående symtom under lifvet. Rsr.
Kondrodit (af Grek. chondros, kornig), miner.,
en naturlig mineralgrupp, innefattande de tre
närbeslägtade mineralspecies humit, kondrodit och
klinohumit. Af dessa tre mineral kristalliserar det
förstnämnda i rombiska systemet, de båda senare i
monoklina former, som stå de rombiska utomordentligt
nära. Till sin sammansättning kunna dessa mineral
betraktas såsom blandningar mellan silikatet 2Mg
O . Si O2 (olivin) och olika mängder Mg Fl2 och
Mg O . H2 O (tillsammans uppgående till nära 16
proc.). De tre mineralens hufvudaxlar förhålla
sig som 7 : 5 : 9, och biaxlarna äro lika, så att man
äfven kan hänföra dem till en gemensam grundform. Då
förändringen i längden af hufvrudaxeln motsvaras
af förändringar i den kemiska sammansättningen,
har man här ett utmärkt exempel på "morfotropi". De
tre mineralen hafva förr ansetts vara identiska,
till dess man genom optiska undersökningar funnit,
att endast humiten är rombisk och de båda andra
monoklina. Mineralen äro hvarandra utomordentligt lika
och kunna endast genom noggranna kristallografiska
bestämningar skiljas från hvarandra. De äro till
färgen ockergula till pomeransgula, stundom med
grön- eller gråaktigt gul färg, samt hafva otydliga
genomgångar, mussligt brott och glasglans. Hårdhet
= 6,5; tyngd = 3,2. Humiten förekommer praktfullt
kristalliserad i de s. k. Somma-blocken på
Vesuvius, vidare vid Ladugrufvan i Värmland och
Tilly Foster i New York. Kondrodit förekommer dels
i vackra kristaller tillsammans med humit, olivin,
augit, vesuvian, glimmer o. s. v. i de nyss nämnda
Somma-blocken; vidare tillsammans med svafvelmetaller,
såsom kopparkis, blyglans, zinkblende, magnetkis,
kubán, samt med pleonast i Kafveltorps koppargrufvor i
Vestmanland. Likartadt är förekomstsättet i grufvorna
vid Koberg, Born och Lahäll i Värmland samt Orijärvi
i Finland. Flertalet förekomster är dock bundet vid
kristallinisk kalksten, t. ex. kalkbrotten Åker och
Nyäng i Södermanland, Hällestad i Östergötland,
Björnkärn, Gåsgrufvan och Gullsjö i Värmland,
Pargas i Finland samt en mängd fyndorter i
Nord-Amerika. Klinohumiten är hittills endast
iakttagen i Somma-blocken och vid Tilly Foster Iron
Mine i New York. Hj. Sj.
Kondrom l. enkondrom (af Grek. chondros, brosk), med.,
tumör eller svulst af broskväfnad, ofta i förening med
bindväf. Se Brosksvulst.
Konduit (Fr. conduite),
uppförande; särskildt ett fint, taktfullt sätt att
skicka sig.
Kondukter (af Lat. con, med, och ducere, leda),
musikt., kanaler i orgeln, genom hvilka vädret ledes
till de pipor, som icke stå direkt på väderlådan.
A. L.
Konduktor (af Lat. conducere, sammanföra), fys.,
den del af en elektricitetsmaskin (se d. o.), på
hvilken den utvecklade elektriciteten uppsamlas.
Konduktör (Fr. conducteur, förare, ledare) kallas
en person, som å ett bantåg, en spårvagn o. d. vakar
öfver ordningen samt mottager passagerarnas biljetter
och afgifter. – Förr har denna titel också burits af
tjenstemän i Öfverintendents-ämbetet (1864 förändrades
den till "andre arkitekt") samt af Fortifikationens
underofficerare, då konduktör motsvarade fanjunkares
och underkonduktör sergeants grad (de förra titlarna
utbyttes mot de senare genom k. br. af d. 26
Febr. 1875).
Kondurango, Cortez Condurango, farmak. med., är
barken af Gonolobus Condurango (se d. o.). Den äkta
kondurangobarken består vanligen af mindre stycken,
vexlande mellan 1 och 6 cm. i längd och bildande
antingen fullständigt hoprullade rör af 0,5 till 2
cm. tvärlinie eller öppna rännor. Yttre ytan af äldre
bark är ojämn till följd af korkbildningar, hvilka,
der epidermis är af nött, visa en ljust gråbrun
färg. Den tunna ytterbarken är i yngre tillstånd grön,
i äldre brun. Mellanbarken är hvit, med svag gulgrå
anstrykning, samt visar i tvärbrottet små gropar och
upphöjningar. Å barkens grågulhvita insida bilda de
långsträckta bastknippena upphöjda strimmor. Lukten
erinrar något om kaskarill; smaken, är svagt
aromatisk och bitter. Kondurangobarken är icke ännu
tillräckligt undersökt i kemiskt hänseende. Man har
blott påvisat stärkelse, garfämne, harts, fett och
gummi. Någon egendomlig, verksam beståndsdel är ännu
icke framställd, men finnes sannolikt, enär extrakt
å barken förorsakar stelkramp hos hundar. – Denna
drog var en tid (i början af 1870-talet) utbasunad
såsom ett specifikt medel mot kräftsjukdom, men
befanns vid strängare pröfning icke förtjena sitt
stora beröm. Emellertid har dock kondurangobarken
under senaste åren befunnits i många fall af kräfta i
matstrupen, magen och lefvern obestridligt åstadkomma
lindring och förbättring i symtomen. Derför har
densamma blifvit upptagen i senaste upplagan af
"Pharmacopaea germanica". Man begagnar vanligen dekokt
på barken, vinum Condurango, beredt af extraktet
med malagavin, af hvilken sistnämnda beredning
man tager 3 teskedar till 3 matskedar om dagen.
O. T. S.
Konduriotis, Lazaros, en om sitt fäderneslands
befrielse förtjent grek, föddes omkr. 1768 på ön Hydra
samt lefde der såsom rik och ansedd skeppsredare till
befrielsekrigets utbrott (1821), då han offrade sin
förmögenhet och sina fartyg för frihetens sak. Död
1852. Hans broder, Georgios K., var likaledes en rik
skeppsredare samt stod 1824 och 1825 som president i
spetsen för det verkställande rådet. Båda bröderna
trädde i opposition emot det engelska inflytandet
och sedan äfven mot Kapodistrias. Georgios dog 1858.
Kondylom (Grek. kondyloma, svulst), med., en från
hudens eller vissa slemhinnors ytligaste bindväfslager
utgående svulstbildning. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
