Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaas. 1. Niels K. - Kaas. 2. Frederik Kristian K. - Kaas. 3. Frederik Julius K. - Kaavi, socken af Libelits härad och domsaga, Kuopio läns karelska del, Finland - Kába, en midt på Mekkas tempelgård stående rätvinklig och klumpig byggnad af mörkgrå sten - Kabal, hemlighetsmakeri, ränkfullt anslag, sammangaddning, intrig. Jfr Cabalministèren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fosterlandskärlek stod han i stort anseende. Död d. 29
Juni 1594. – 2. Frederik Kristian K., sjöofficer, född
1725, sändes 1770 som schoutbynacht till Medelhafvet
för att tukta Algeriets sjöröfvare, men hade endast
ringa framgång, blef 1772 deputerad i amiralitetet
och var 1775-84 flottans högste styresman. Död
1803. – 3. Frederik Julius K., statsman, född
1758, blef 1803 president i det danska kansliet
och 1813 statsminister. 1809 företog han, till
följd af Fredrik VI:s misstankar mot prins Kristian
August (sederm. svenske kronprinsen Karl August)
en diplomatisk expedition till Norge. Död 1827.
E. Ebg.
Kaavi, socken af Libelits härad och domsaga, Kuopio
läns karelska del, Finland. Areal 1,281 qvkm.,
befolkningen finsk, 8,386 pers. (1881). Imperielt
pastorat af 3:dje kl., Kuopio stift, Karelens öfre
prosteri. O. I.
Kába (Arab.; tärning; vanligen, men mindre riktigt,
skrifvet Káaba), en midt på Mekkas tempelgård stående
rätvinklig och klumpig byggnad af mörkgrå sten,
5,5 m. lång, 4 m. bred och 12 m. hög (postamentet
inberäknadt). Dess historia är dunkel och inväfd med
fabler. Enligt dessa byggdes det ursprungliga K. af
änglar vid verldens skapelse, efter det himmelska
tabernaklets förebild, och fördes ned till sin
nuvarande, jordiska plats, belägen lodrätt under
den förra, himmelska, men återvände till himmelen
vid syndafloden, hvarefter det sedan uppbyggdes af
Abraham och Ismael. Säkert är emellertid att K.,
hvars ursprungliga, ännu som hederstitel brukade
namn var beit allah ("Guds hus"), alltifrån sin
första grundläggning långt före Muhammeds tid
(möjligen omkr. början af 1:sta årh. f. Kr.) utgjort
en nationalhelgedom för de hedniske araberna och
särskildt för de kring Mekka boende stammarna. Om
dess faktiska besittning fördes mellan dessa ständiga
strider. Till år 210 var K. i djurhamiternas,
till 464 i chusaiternas våld och kom derefter
till de af Kilsaj, Muhammeds stamfader i 5:te led,
ledde kureisjiterna. Muhammed, som vid sin första
vallfärd dit förstörde dess 360 afgudar, af hvilka
den kureisjitiske stamguden Hubal var den förnämste,
upphöjde sedan K. i Jerusalems ställe till kibla (se
d. o.) och dermed till hela den islamitiska verldens
heliga medelpunkt, upptog den urgamla pilgrimsfärden
dit bland islams fem kanoniska pligtbud (jfr Islam)
och gjorde det sjufaldiga tawaf, kringgåendet
af K., till vallfartens hufvudhandling. De
nämnda afgudabilderna hade dock icke utgjort de
förnämsta föremålen för pilgrimernas dyrkan, utan
dessa voro den heliga byggnaden sjelf och den deri
inmurade s. k. "svarta stenen", hádjar el-áswad,
enligt sagan en från himmelen nedfallen rubin, som
svartnat för menniskornas synders skull. Äfven denna
urgamla hedniska stendyrkan, som omnämnes redan
af Herodotos, upptog Muhammed som en pilgrimerna
åliggande pligt. Efter profetens död (632) började man
småningom omgifva K. med den s. k. mésdjid el-haram,
"den heliga moskén", som dock ej är någon vanlig
moskébyggnad, utan blott en vidsträckt, med
qvaderstenar belagd öppen tempelgård, omgifven
af en mängd oregelbundna pelaregångar, så låga,
att det lilla egendomliga, tornformiga K. skjuter
upp öfver dessa och kan skönjas vidt omkring. Denna
tempelgård innesluter äfven flere andra platser af
uråldrig helgd, såsom den undergörande brunnen Sémsem,
"Abrahams fotspår" m. fl., hvilkas helighållande äfven
införlifvades med den islamitiska kulten. Det inre af
K. utstyrdes sedermera af de följande kaliferna med
oerhörd prakt. (En utförlig beskrifning af K. och dess
skatter efter orientaliska källor finnes hos d’Ohsson:
"Tableau général de l’empire othoman".) Men 1626
förstördes K. helt och hållet genom en öfversvämning
och uppfördes sedan af sultan Murad IV (d. 1640)
i sitt nuvarande enkla skick. Tre af dess hörn bära
namn efter de land, Irak, Syrien och Jemen, mot
hvilka de anses vetta, och i det fjerde (sydöstra)
är nere vid golfvet "svarta stenen" inmurad så, att
den utifrån är med en del af sin yta tillgänglig
för pilgrimerna. Om stenens verkliga storlek och
ämnet, hvaraf denna Islams heligaste klenod består,
är ingenting med säkerhet kändt. Burton förmodar,
att det är en meteorit; Burckhardt och Maltzan tro,
att det är ett stycke lava. Stenen är naturligtvis
betydligt nött af millioner pilgrimers kyssar och
gnidningar samt betäckt med ett tjockt lager af smuts
och fett. Det märkligaste i det inre af K. äro tre
i rad stående pelare af teakträ. Taket och väggarna,
uppifrån och ned till en manshöjd från golfvet, höljas
af tyg med broderade inskrifter. För öfrigt spelar
det inre K. alls ingen rol vid vallfartsceremonierna,
hvilka helt och hållet försiggå utomkring K. Vid dess
öppnande, som sker blott 2 eller 3 gånger om året,
måste en särskild stege användas, enär den enda dörren
ligger med sin tröskel 2 m. öfver marken. Till följd
af en uråldrig sed är K. hela året, med undantag af
14 dagar under sjelfva vallfartstiden, utantill helt
och hållet inhöljdt i sin s. k. kiswa, ett täckelse
af siden. Detta var under den hedniska tiden brokigt,
under Muhammeds och de förste kalifernas tid hvitt,
men är numera, alltsedan abbasidernas tid, ständigt
svart och utbytes på sultanens bekostnad hvarje år mot
ett nytt. – Om K:s historia jfr Caussin de Perceval:
"Essai sur l’histoire des arabes avant l’islamisme",
T. I (1847), och Ley: "De templi meccani origine"
(Berlin, 1851); om dess nuvarande utseende se Burton:
"A pilgrimage to Meccah and Medinah" (1856), och
Maltzan: "Meine wallfahrt nach Mekka" (1865). – Utom
detta mekkanska K. funnos äfven andra medelpunkter för
de arabiska stammarnas afgudadyrkan, hvilka gjorde
anspråk på och ofta i literaturen förekomma med
hedersnamnen kaba och beit allah. Det mest betydande
af dessa var det "jemenska K.", en åt guden Chálasa
(egentl. namn på en välluktande, vinstockslik buske
med röda bär) egnad helgedom i staden Tabala i Jemen.
H. A.
Kabal (af Hebr. kabbala, se d. o.), hemlighetsmakeri,
ränkfullt anslag, sammangaddning, intrig. Jfr
Cabalministèren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
