Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Johanna (Giovanna) I (drottning af Neapel) - 2. Johanna (Giovanna) II (drottning af Neapel) - Johanna Darc - Johannelund - Johannes, Sankt - Johannes Döparen - Johannes (”kärlekens apostel”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Durazzo eröfrat Neapel, tagit J. till fånga och
d. 22 Maj 1382 låtit strypa henne å slottet Muro i
Basilicata. J. var en skön, högt begåfvad, men sinligt
anlagd qvinna. Hon hade varit Petrarcas lärjunge,
firades af skalder och lärde samt visade sig under
sina sista år som en duglig regentinna. – 2. J. II,
dotter till den ofvannämnde hertig Karl den lille
af Durazzo (sedermera konung Karl III af Neapel),
föddes 1371 och var enka efter ärkehertig Vilhelm
af Österrike, då hon 1414 efterträdde sin broder
Vladislav på Neapels tron. 1415 äktade hon Jakob II
af Bourbon, grefve af La Marche. Ett mål för de stores
ovilja och sjelf led vid drottningens utsväfvande
lefnadssätt lemnade han emellertid redan 1417 hofvet
och dog 1438 såsom franciskanmunk. Afundsjukan mellan
två af drottningens gunstlingar, storkonnetabeln
Sforza och Giovanni di Caraccioli, framkallade
emellertid inom kort nya förvecklingar. Sforza slöt
sig till Ludvig III af Anjou (sonson till den ofvan
omtalade hertigen med samma namn), då denne med väpnad
hand gjorde anspråk på Neapels krona. Till sin hjelp
inkallade J. konung Alfons V af Aragonien, hvilken
hon adopterade till arfvinge. Men snart uppstod spändt
förhållande dem emellan, och J. belägrades af Alfons
i Capua. Hon befriades dock af Sforza och adopterade
(1423) Ludvig, som återeröfrat Neapel. Efter Ludvigs
död, 1434, adopterade J. hans broder Renatus (René),
hvilken ock efterträdde J., då med henne det äldre
huset Anjou i Neapel utdog, d. 2 Febr. 1435.
Johanna Darc. Se Jeanne Darc.
Johannelund, gård i Bromma
socken, Stockholms län, vid Ulfsundafjärden
af Mälaren, inköptes i Juli 1863 för 50,000
kr. af Evangeliska fosterlandsstiftelsen, som
der i Sept. s. å. öppnade ett missionsinstitut
"för att upptaga, pröfva, fostra, undervisa och
utsända unga män, som hafva håg och gåfvor för
missionskallet". Till en början var institutet
afsedt endast för den yttre missionsverksamheten,
men 1876-1880 hade äfven missionsskolan förebildande
af kolportörer (numera förlagd till Örebro) sin plats
vid J. Eleverna, som intagas efter ansökan och hälst
böra vara af 20-25 års ålder, böra åtminstone hafva
de kunskaper, som erhållas vid genomgående af en
vanlig folkskola, samt ega fallenhet och förmåga
för studier, särskildt språkstudier, i hvilka de
ock böra ega någon kunskap. Medellösa elever åtnjuta
underhåll och undervisning vid institutet afgiftsfria,
men andra betala i mån af tillgång. Undervisningen,
som bestrides af 1 föreståndare, 1 lärare och 2
biträdande lärare samt pågår Sept.-Maj, omfattar
väsentligen teologiska studier, de döda språken samt
tyska och engelska. Kursen varar, alltefter elevens
föregående studier, 4-6 år, minst 1 år. De, som efter
slutad kurs önska erhålla presterlig ordination,
aflägga dimissionsexamen inför domkapitel, hvarefter
de prestvigas for att utgå såsom missionärer till
Afrika eller Indien eller såsom predikanter för
skandinaviskt sjöfolk i främmande hamnar. Elevernas
antal har under de senare åren varit 20-30, till
största delen svenskar,
men äfven en och annan inföding från Afrika. Se vidare
Evangeliska fosterlandsstiftelsen.
Johannes, Sankt. 1. Socken i Östergötlands län,
delad med större delen å Lösings härad, 3,761 har,
och med den mindre, 15 har, å Hammarkinds härad,
tillsamman 3,776 har. 1,724 innev. (1882). S:t
J. utgör ett regalt pastorat af 2:dra kl., Linköpings
stift, Norrköpings kontrakt. – 2. Kyrka (kapell)
i Stockholm. Se Jakobs församling.
Johannes Döparen, Jesu förelöpare, var son till
presten Zacharias och dennes hustru Elisabet, en
slägting till Jesu moder. Luk. 1 kap. berättar de
närmare omständigheterna vid hans födelse, som egde
rum sex månader före Jesu födelse, enl. den rabbinska
traditionen i Hebron, enl. nyare sägner i staden
Jutha. I Juda öcken beredde han sig småningom för
sitt kall och i kejsar Tiberius’ 15:de regeringsår
(år 29 enl. vår vanliga tidräkning) framträdde han
inför folket vid Jordan med en messiasförkunnelse,
hvars grundtema var: "Gören bättring, ty himmelriket
är nära!" Stora folkskaror omgåfvo honom och läto
döpa sig. Sitt dop betecknade han såsom blott
symboliskt profeterande om den rening från
synderna medelst "helig ande och eld", hvarmed
"den starkare" skulle döpa. Ett halft år derefter
lät Jesus sjelf inviga sig af J:s vattendop till
sitt messiasvärf. Efter denna händelse visade
Döparen sina lärjungar och folket till Jesus såsom
deras utlofvade messias. Slutligen kastades han af
Herodes Antipas i fängelset under borgen Machärus
i Pereen. Evangelisterna angifva orsaken dertill
hafva varit hämd af drottning Herodias, hvars
brottsliga äktenskap med Antipas, en broder till
hennes ännu lefvande frånskilde man, Herodes Boethus,
J. bestraffat. Med denna detaljuppgift låter väl
förena sig den judiske historieskrifvåren Josephus’
berättelse att den skuggrädde konungen fruktat den
genom Döparens predikan uppkomna folkrörelsen. Vid
en födelsedagsfest, som Herodes Antipas firade på
Machärus, begagnade sig Herodias af ett obetänksamt
löfte af konungen för att få den besvärlige
botpredikanten tyst för alltid. J. halshöggs. Den
24 Juni (midsommardagen) är kyrkans åminnelsedag af
denna händelse och bär J:s namn. J. P.
Johannes, "kärlekens apostel", broder till Jakob
d. ä., son till fiskaren Zebedeus och dennes hustru,
Salome, samt antagligen född i den galileiska staden
Betsaida, var frälsarens mest förtrogne lärjunge. Han
blef först en af Johannes Döparens hängifnaste
lärjungar och öfverflyttade sedan sin hängifvenhet på
honom, hvilken Döparen utpekade såsom den utlofvade
Messias. J. idkade, liksom fadern, fiskarens yrke. Han
egde en långt större begåfning än brodern samt var
en djup, kontemplativ natur, som hälst försänkte
sig i det inre lifvets stilla verld. Derför fäste
han sig särskildt vid det djupare i frälsarens tal,
som gick förbi den stora mängden, och detta har han
i sitt Evangelium bevarat åt efterverlden. Men derför
var han ingalunda vek och blödig, såsom den allmänna
föreställningen och konsten präglat hans bild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
