Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hydarthros - Hydaspes - Hydatidsjukdom - Hyde - Hyde, Edward - Hyde, Anna - Hyde park - Hyderabad - Hyder Ali - Hydnum, Taggsvamp - Hydra (vattenorm)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket är ytterst vanligt), spanska flugor, kalla
och värmande omslag, salvor samt starkt tryck
medelst plåsterremsor och andra bindor. Massagen
är ett utmärkt medel, i synnerhet i början. Nästan
ofelbart och tillika ofarligt verkar uttappning och
sköljning af leden med karbolsyra, under antiseptiska
försigtighetsmått. Rsr.
Hydaspes, flod. Se Djeilum.
Hydatidsjukdom. Namnet hydatid (af Grek. hydor,
vatten) nyttjades först om en liten, med en
blåsa (eller kapsel, cysta) omsluten svulst å
öfre ögonlocket, sedermera om alla inkapslade
svulster, som innehöllo en vattenlik, genomskinlig
vätska. Numera förstås under namnet hydatider de
mindre eller större blåslika bildningar, hvilka
hos menniskan förekomma i synnerhet i lefvern
och lungorna, men äfven i de flesta andra organ,
och hvilka blåsor äro en länk i utvecklingen af en
art bandmask, Taenia echinococcus v. Sieb., hörande
till Cestodes bland maskarna. I sitt fullt utbildade
tillstånd är denna bandmask endast funnen i hundens
tarmkanal. Masken blir några mm. lång och består
af endast 3-4 leder. Hvarje sådan led kan innehålla
omkr. 5,000 ägg, ur hvilka kläckas yngel (embryoner)
med en mängd hakar å hufvudet. Med dricksvattnet eller
födan inkomma embryonerna i en menniskas (eller annat
djurs) kropp och börja genast sina utvandringar från
tarmkanalen. De invandra företrädesvis i lefvern,
men äfven i andra organ och kunna med blodströmmen
komma till kroppsdelar, som skulle kunna synas
vara för dem otillgängliga, såsom hjernan, ögonen
o. s. v. Der ombildas hvarje embryon till en blåsa
(hydatid), omgifven af en fast bindväfshinna; och
i sin enklaste, så att säga sterila, form, då inga
nya hufvud utvecklas från hydatidens insida, kallas
dessa blåsor Acefalocystor. Acefalocystans innehåll
är en något kornig vätska. I denna utvecklas celler
med kärnor, och efter någon tid organiseras medelst
dessa ett kornigt lager, som bildar en inre hinna
(endocysta), beklädande hydatidens insida. Efter
en tämligen lång tid, minst flere månader,
utvecklas genom knoppbildning från denna inre hinna
echinococcushufvud, ofta nog i otalig mängd. Sådana
echinococcushufvud hafva in-ifvits åt hundar, och
efter ett par månader har man hos dem funnit fullmogna
exemplar af Taenia echinococcus. De hydatider eller
echinococcusblåsor, hvilka man träffat hos olika
djur, hafva af en del zoologer ansetts tillhöra
olika arter, hvilka förts till ett särskildt slägte,
Echinococcus (såsom E. hominis, E. veterinorum
o. s. v.), hvaremot andra forskare anse dem alla
endast vara mellanformer af en och samma art, den
ofvannämnda T. echinococcus v. Sieb.; de må träffas
hos hvilket djur som hälst. - De genom knoppbildning
uppkomna hufvuden å hydatidens insida kunna utväxa
och i sitt inre bilda nya blåsor, å hvilkas insida
nya hufvud bildas, hvilket förlopp kan upprepas
2-3 gånger. Derigenom uppkomma hydatider med många
afdelningar eller rum i sitt inre ("multilokulära");
sådana hydatider kunna uppnå en betydlig storlek samt
få en oregelbunden form, och de hafva förr mer än en
gåns; blifvit tagna för en
art kräftsvulst. Hos menniskan äro hydatider funna i
alla af mjukare väfnad bildade organ, dock i mycket
olika talrikhet. Lefvern ensam erbjuder lika många
fall af hydatider som öfriga organ tillsammans;
lungorna innehafva andra rummet. Hydatiderna äro äfven
mycket allmänna i mjelten, njurarna, magnätet och
hjernan. Man har funnit dem äfven i ryggmärgskanalen,
delar af skelettet, ögonen, extremiteterna, väggarna
af bröstkorgen och buken. - Hydatidsjukdomen är
endemisk på Island, der den kallas Lifrarveiki och
Lifrarbölga (lefversjuka). Denna fruktansvärda parasit
anställer der svåra härjningar. Man uppgifver, att
hvar sjunde person är angripen af denna inhysing,
och en sjettedel till en femtedel af befolkningen å
denna ö bortryckes af lefversjukdom. Man förklarar
detta derigenom att befolkningen der håller en talrik
skara hundar (man beräknar 6 på hvarje bonde), hvilka
liksom öfriga husdjur der lefva i närmaste gemenskap
med innebyggarna. Ägg från hundens T. echinococcus
kunna sålunda lätt nog finna väg till de källor
eller brunnar, ur hvilka dricksvattnet hemtas, och
komma sålunda lätt in i menniskans tarmkanal. Ofta
anlitas å Island qvacksalfvare; och det är kändt,
att hundens exkrement (album graecum) ofta ingå i
desses kurer, hvarigenom således echinococcus’ ägg
direkt kunna införas hos menniskan. Hydatidsjukdom
förekommer mera sällsynt i andra land.
O. T. S.
Hyde [hejd], stad i engelska grefskapet Chester,
9 km. n. ö. om Stockport, till hvars kommun den
hör. Omkr. 15,000 innev. Stora bomullsmanufakturer,
jerngjuterier och maskinverkstäder.
Hyde [hejd], Edward, earl of Clarendon. Se Clarendon
1.
Hyde [hejd], Anna, Jakob II:s gemål. Se Clarendon 1.
Hyde park [hejd-], offentlig promenadplats i
London. Se London.
Hyderabad [hejd-]. Se Haidarabad.
Hyder Ali [hejder]. Se Haidar Ali.
Hydnum L., Taggsvamp, bot., ett svampslägte hörande
till nat. fam. Hymenomycetes Fr. (Hattsvamparna),
kl. Cryptogamia L. Detta slägte har en mer eller
mindre regelbunden hatt, hos somliga arter ensidig,
hvars undre sida är besatt med tämligen tätt stående
taggar, å hvilka sporlagret utvecklas. H. imbricatum
L., Fjällig taggsvamp, är gråbrun, med hattens
öfversida nästan tegellagd med mörkbruna
fjäll. Undre ytans taggar äro gråaktiga. Den
växer i våra barrskogar och berömmes vanligen
såsom en god matsvamp, men smakar ofta kärft och
terpentinartadt. Många arter af taggsvampslägtet
äro dock särdeles goda, såsom den i Sverige om hösten
tämligen allmänna hvitgula H. repandum L. samt för
öfrigt H. erinaceum Pers., H. coralloides Scop.,
H. album Pers., H. caput Medusae N. o. E. m. fl.
O. T. S.
Hydra, Grek. vattenorm. - 1. Grek. mytol. I de
grekiska fornsagorna omtalas i synnerhet den
lerneiska hydran, ett ohyggligt vidunder med många
hufvud, hvilket hade sitt tillhåll i träsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
