Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Husröta - Huss, Joh. - Huss, Magnus - Hussiter - Hus-spindlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken mån egendomen, när den afträdes, i det
hela befinner sig i sämre skick än vid tillträdet.
I. Afz.
Huss, Joh. Se Hus, Joh.
Huss, Magnus, läkare, lärare, född i Torps prestgård i
Medelpad d. 22 Okt. 1807, blef student i Upsala 1824,
fil. kand. 1829, fil. magister 1830, med. kand. 1832,
med. licentiat 1834, kirurgie magister 1835 och
med. doktor s. å. Redan året förut hade H. förordnats
till underläkare vid Serafimerlasarettet i Stockholm
och blef 1835 adjunkt i medicin vid Karolinska
institutet. Sedan han 1837-39 för vetenskapliga
studier vistats i Tyskland, Österrike och Frankrike,
nämndes han 1839 till biträdande öfverläkare vid
Serafimerlasarettet och anordnade derstädes d. 1
Aug. s. å. den första verkliga medicinska klinik i
Sverige. Vid denna klinik infördes de fysikaliska
undersökningsmetoderna i förening med ett noggrannare
studium af den patologiska anatomien; och genom den
utomordentliga duglighet och ihärdighet H. under sin
långa tjenstetid utvecklade såsom klinikföreståndare
kan den ofvannämnda dagen med största skäl sägas bilda
en vändpunkt i den svenska medicinens historia. 1840
nämndes H. till öfverläkare vid Serafimerlasarettet
och e. o. professor samt 1846 till ord. professor
vid Karolinska institutet. 1860 förordnades han till
ordförande i Sundhetskollegium och generaldirektör
öfver hospitalen i riket. Från ordförandeplatsen i
Sundhets-kollegium tog han afsked 1864, men qvarstod
som generaldirektör till 1876. - Under sin läraretid
utöfvade H. jämväl en omfångsrik konsultatorisk
läkareverksamhet. Han har äfven på ett storartadt
sätt varit verksam som vetenskaplig författare. 1840
utgaf han Summarisk öfversigt af sjukvården å
k. Seraphimerlazarettets medico-cliniska afdelning,
under de sista fem månaderna af år 1839. Han
utgaf äfven för åren 1840-42 dylika redogörelser,
hvilka 1843 fortsattes med Cliniska analekter. 1845
publicerade han sina Observations sur la fiévre
typhoide. Sin största vetenskapliga berömmelse
vann H. genom arbetet Alcoholismus chronicus eller
chronisk alkoholssjukdom, som i två band utkom 1849-
51, och i hvilket de genom kronisk alkoholförgiftning
framkallade sjukliga förändringarna i kroppen
först uppställdes såsom en egen sjukdomsform. (Se
Alkoholism.) För detta arbete tilldelades honom
1854 af Franska vetenskaps-akademien Monthyonska
priset (Lauréat de l’Institut de France). Vidare
må nämnas hans utmärkta monografier Om Typhus och
typhoidfeberns statistiska förhållanden och behandling
(1855, öfversatt till tyska, franska och engelska)
samt Om lunginflammationens statistiska förhållanden
och behandling (1860, öfversatt till tyska). För den
fördel de nordamerikanska militärläkarna under kriget
mot sydstaterna hade af det förra af dessa arbeten
uttalade i en officiel skrifvelse Förenta staternas
krigsminister ett tacksamt erkännande. Förutom
nu nämnda arbeten har H. i åtskilliga tidskrifter
offentliggjort en mängd större och mindre uppsatser
äfvensom redigerat ekonomiska
berättelser från Serafimerlasarettet, 1850-60, och
från kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka
barn, 1852-64, samt "Öfverstyrelsens öfver hospitalen
underdåniga berättelser", 1861 -76. - Iakttagelserna
öfver den kroniska alkoholismen ledde H. att med hela
sin öfvertygelse strida mot dryckenskapen. Bland hans
skrifter åt detta håll märkas Om bränvinsbegäret
och bränvinssuperiet i Sverige (1853; aftryck ur
hans arbete Om Sveriges endemiska sjukdomar, 1852),
Om bleksot och bränvinssuperi i Sverige (1852) samt
Om dryckenskapen och dess följder för den enskilde,
för familjen, för kommunen, för staten (1882; af
denna afhandling utgingo under de första sju månaderna
efter dess utlemnande i bokhandeln 20,000 ex.). 1865
utgaf han en folkskrift Om kaffe; dess bruk och
missbruk. Derjämte har han utöfvat stort inflytande
på en mängd andra angelägenheter af hygienisk och
filantropisk beskaffenhet. Sålunda var det på hans
och C. P. Dahlgrens initiativ, som "Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn" kom till stånd. I
förening med professorerna H. Abelin, P. H. Malmsten
och K. Santesson utfärdade H. inbjudning till
subskription för upprättande af "Stockholms sjukhem"
och gick sedan i författning om dettas uppförande samt
ordnade dess första förvaltning. Vid reorganisationen
af Allmänna barnhuset i Stockholm, för inrättandet af
barnkrubbor och för förbättrad lagstiftning rörande
sinnessjukas vård har han likaledes varit energiskt
verksam. Vidare har han varit ordförande i styrelsen
öfver statens seminarium för bildande af lärarinnor
och i styrelsen för Gymnastiska central-institutet
samt dels ordförande, dels ledamot i åtskilliga af
regeringen förordnade komitéer m. m. - H. är ledamot
af Vetenskapsakademien, 1844, Vetenskapssocieteten i
Upsala, 1850, hedersledamot af Vet. och Vitt. samh. i
Göteborg (1846) och af Fysiografiska sällskapet i
Lund (1878) samt ledamot af många utländska lärda
sällskap. 1857 upphöjdes han i adligt stånd och
bevistade såsom medlem af Ridderskapet och adeln
riksdagarna 1862 och 1865-66. 1866 flyttade han till
Östergötland och var 1873-75 ledamot af riksdagens
Andra kammare för Bankekinds m. fl. härad i nämnda
län. F. n. är han bosatt på Qvistrum i Gärdserums
socken i norra Kalmar län. - Genom sammanskott af de
lärjungar, som 1840-60 bevistat undervisningen vid
den medicinska kliniken i Stockholm, stiftades 1862
inom Serafimerlasarettets medicinska afdelning en
frisäng med namnet "Magnus Huss’ frisäng. Stiftad af
tacksamma lärjungar". Af det belopp, som öfversköt
omkostnaderna för denna frisäng, stiftades ett
stipendium vid Karolinska institutet, hvilket
stipendium bär namnet "Magnus Huss’ stipendium".
R. T-dt.
Hussiter. Se Husiter.
Hus-spindlar, zool., kallas af allmänheten de arter af
slägtena Tegenaria Walck. och Agelena Walck., hvilka
spinna sina nät i vinklar och vrår af boningshus
eller uthus. De spinna sina nät horisontalt, hälst
i de mörkaste vrårna; och i sjelfva vinkeln är en
trattformig kanal väfd, i hvilken spindeln lurar på
det rof, som kan fastna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
