Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Graham, 1. John, of Claverhouse - Graham, 2. Richard, Preston - Graham, 3. Thomas, lord Lynedoch - Graham, 4. Sir James George Robert - Graham, George - Graham, Sylvester - Graham, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
generalmajor (1686) och viscount Dundee (1688). Vid sin flykt
från England uppdrog Jakob åt G. att försvara Skotland
mot Vilhelm af Oranien. G. begaf sig först till
Edinburgh och derifrån med en liten trupp dragoner
till höglanden. Der vann han på sin sida åtskilliga
claner, och fick inom kort sin här förstärkt med 3,000
clansmän. Den 27 Juli 1689 öfverföll han Vilhelms
skotska regementen under general Mackay i passen
vid Killiecrankie. Mackay blef i grund slagen,
men under striden sårades G. dödligt och afled
kort derefter. – 2. Richard G., viscount Preston,
f. 1648, var Karl II:s sändebud i Frankrike och
erhöll 1680 titel af viscount Preston. 1685 blef han
statssekreterare för Skotland, sedermera president
i rådet och 1688, då Jakob II lemnade London,
en af de fem ståthållarna, som utnämndes af denne
konung. Efter Vilhelm III:s tronbestigning (1689)
hölls han en kort tid i fängelse och blef 1691 för
högförräderi dömd till döden, men benådad. Död 1695. –
3. Thomas G., lord Lynedoch, engelsk general, f. 1750,
slöt sig i sitt fyrtioandra år till general O’Haras
armékår, tjenade såsom frivillig vid Toulon 1793 och
värfvade derefter på egen bekostnad en bataljon, som
införlifvades med 93:dje regementet, hvars öfverste
han blef. Under fälttåget i Italien 1796–97 tjenade
han såsom frivillig i österrikiska armén, förde
befälet vid blockaden af Malta (1800), tjenade 1808
i Spanien och blef 1810 generallöjtnant. Den 5 Mars
1811 kämpade han vid Barossa mot marskalk Victor,
kommenderade den venstra flygeln vid Vitoria (1813),
landade i Jan. 1814 med 10,000 man i Nederländerna,
men blef der i Mars s. å. tillbakaslagen. I Maj
s. å. vardt han peer, 1821 general och 1829 guvernör
på Dumbartons slott i Skotland. Död 1843. – 4. Sir
James George Robert G., engelsk statsman, f. 1792,
fick 1818 plats i parlamentet, var 1830–34 förste
amiralitetslord och inlade synnerlig förtjenst
vid reformbillens genomdrifvande. 1841–46
stod han såsom kabinett-statssekreterare för
inrikes ärenden Peel troget vid sidan i striden
mot skyddstullsystemet. Han ådrog sig emellertid
allmän ovilja genom att öppna Mazzinis bref 1844,
för att skaffa regeringen i Bägge Sicilierna
kunskap om bröderna Bandieras företag. Folkhumorn
betecknade sedan med to grahamize ("grahamisera")
hemligt öppnande af främmande bref. 1852 ingick G. i
koalitionsministèren Aberdeen-Russel såsom förste
amiralitetslord. I denna egenskap utvecklade han
stor verksamhet under Krimkriget (1853–56); men då
det första fälttåget icke medförde några framgångar,
ställdes han 1855 inför en undersökningskommission
och afträdde. Han afböjde 1859 Palmerstons anbud
att inträda i kabinettet, men förblef alltid en
nitisk och inflytelserik underhusmedlem samt liflig
deltagare i debatterna. Död 1861. För sin praktiska
duglighet var han eftersökt af alla partier, ehuru
ingalunda populär.
Graham [grääm], George, engelsk ur-
och instrumentmakare, född 1675, kom 1688 i lära
hos urmakaren Tompion i London och öfvertog efter
dennes död affären. G. dog 1751 och ligger begrafven
i Westminster Abbey, i samma
graf som Tompion. – Bland uppfinnare inom urmakeriet
intager G. ett af de främsta rummen. Han konstruerade
de båda slag af kompenserade pendlar, som ännu
i dag allmänt användas, nämligen rostpendeln och
qvicksilfverpendeln. Han förbättrade cylindergången
och uppfann den hvilande ankargången. G. var en af
de förste egentlige astronomiska instrumentmakarna
(i äldre tider förfärdigade astronomerna sjelfva sina
instrument). Om hans skicklighet på detta område
vittna åtskilliga instrument på observatorium i
Greenwich, bland dessa den af Halley beställda
mur-qvadranten (med 2,4 m. radie), till hvilkens
delning G. använde en ny metod, den första dugliga
man känner. Den stora zenitsektor, med hvilken
Bradley upptäckte aberrationen, hade utgått från
G:s verkstad. G. egnade mycken uppmärksamhet äfven
åt jordmagnetismen och upptäckte (1722) de dagliga
förändringarna i deklinationen. A. L-n.
Graham [grääm], Sylvester, amerikansk
måttlighetspredikant och skriftställare, född
1794, död 1851, var först skollärare, sedermera
presbyteriansk prest. Åsynen af det elände, som
omåttlighet i mat och dryck medför, gjorde G. till
en ifrig målsman för nykterhetssaken. För att få en
vetenskaplig insigt om vilkoren för ett naturenligt
och sundt lif studerade han fysiologi och anatomi
samt kom till det resultat att menniskan bör hemta
sin näring endast ur växtriket samt helt och hållet
afstå från bruket af kött. Derigenom skulle äfven –
sådan var hans öfvertygelse – begäret efter rusdrycker
och andra retmedel aftaga och försvinna. G. blef
sålunda en af de förnämste förkämparna för den
s. k. vegetarianismen. Han betraktade denna såsom
den nödvändiga förutsättningen för afhjelpandet af
de missförhållanden och botandet af de lidanden,
som åtfölja den närvarande civilisationen. Det
s. k. grahambrödet (d. v. s. ojäst bröd af sammanmalet
hvetemjöl utan salt och kryddor) har sitt namn efter
G. Han utgaf bl. a. Lectures of science of human life
(1839).
Graham [grääm], Thomas, engelsk kemist och
fysiker, f. 1805, d. 1869, egnade sig tidigt
åt kemien och fysiken samt blef, sedan han 1824
vunnit doktorsgraden, 1830 professor i kemi vid
Andersonian institution i Glasgow. 1837 kallades
han till professor vid University college i London
och utnämndes 1855 till direktor för Englands
myntverk. Inom såväl fysiken som kemien utförde
G. en mängd synnerligen vigtiga arbeten. Bland dem
märkas undersökningar om gasernas diffusion, deras
rörelse och utströmning (i "Transactions of the Royal
society of Edinburgh", 1834, samt i "Philosophical
transactions", 1846 och 1849); forskningar öfver
vätskors diffusion och de osmotiska företeelserna (i
"Philosophical transactions", 1850 ff.), hvilka ledde
honom till upptäckten af den under namnet dialys
kända metoden att skilja kristalloida och kolloida
ämnen från hvarandra. Af hans rent kemiska arbeten
böra främst nämnas undersökningarna om de isomera
fosforsyrorna ("Philosophical transactions", 1833),
om fosforvätet ("Transactions of the Royal society of
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
