Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gigas librorum, Djefvulsbibeln l. Fans bibel - Gigg - Gigli, Girolamo - Gigliato l. Zecchino gigliato - Giglio - Gigoux, Jean François - Gigtåg - Gigue l. Gique - Gihon (Gichon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
("biktspegel") på fyra sidor, efter hvilken följa tvänne blad,
det ena utgörande en groft och utan spår af perspektiv
tecknad afbildning af en stad, det andra framställande
den ryktbara behornade djefvulsbild, som förskaffat
boken hennes namn. Den dubbla tungan, de långa
klorna på händer och fötter samt figurens utseende
för öfrigt vittna om en ohygglig medeltidsfantasi och
leda tanken på den indiska mytologiens framställningar
af den lede fienden. – 7. Experimentum de furto et
febribus, i röda majuskler skrifna besvärjelseformler
till botande af fallandesot och till upptäckande
af tjufvar. – 8. Cosmas’ (d. 1125) böhmiska krönika
i tre böcker (tr. 1607). Enligt en i främre permen
befintlig, i våra dagar upptäckt latinsk inskrift
af 1295 (länge dold af en pergamentsremsa), hvilken
bl. a. innehåller ett summariskt register, skulle
efter Cosmas’ krönika följa den hel. Benedikts
klosterregel, men i st. f. denna ses numera endast
lemningarna efter tre bortskurna blad, hvilka dock
redan 1561 saknades. De äro nämligen ej medräknade
vid pagineringen, som skedde nämnda år. – 9. Ett
Kalendarium, tillika utgörande ett nekrologium
(dödslista), af stor vigt för Böhmens inre historia
(det utgafs 1852 af B. Dudik). Efter detta kalendarium,
som slutar med år 1224, har man velat bestämma
hela handskriftens ålder och förlagt afskrifvandet
till tiden 1224–1239. Möjligt är emellertid, att
hufvuddelen af handskriften är ett par hundra år
äldre än kalendariet (enligt A. I. Arvidsson är den
förra knappast yngre än 9:de eller 10:de årh.).
Rörande afskrifningsorten vet man intet med
visshet. Den har antagits vara klostret Podlazitz
(i Böhmen). Såsom man nämligen finner af den
nyssnämnda, i främre permen befintliga latinska
åtkomsthandlingen, tillhörde den märkvärdiga
urkunden från början detta kloster, hvars munkar
sedermera, drifna af penningebehof, pantsatte den
hos cistercienserna i klostret Sedlitz. Derifrån
köptes den 1295, med de ursprunglige egarnas goda
minne, för benediktinklostret Brevnovs räkning,
hvarigenom boken kom att stanna inom benediktinernas
orden. På kejsar Rudolf II:s begäran att få se boken
fördes den 1594 till Prag, der den ännu 1648, vid
Prags stormning af svenskarna under Königsmarck,
förvarades. Vid sistnämnda tillfälle föll den,
jämte en mängd andra bokliga skatter (bl. a. Codex
argenteus), i svenskarnas händer och förärades
åt drottning Kristina. Sedan denna tid har boken
förvarats i K. Biblioteket i Stockholm och utgör en
af dess förnämsta dyrbarheter.
Till Djefvulsbibelns historia knyter sig en legend,
på hvilken hänsyftas redan i ett gammalt inventarium
öfver Prags konstkammare (början af 1600-talet), hvari
talas om "ein grosses buch, so der vermauerte mönch
zu Prauna geschrieben". Enligt sägnen skall nämligen
en till döden dömd munk hafva räddat sitt lif genom
att på en natt fullskrifva hela boken. Naturligtvis
kunde detta ske endast genom bistånd af den onde,
hvilken också till tack afmålades af munken och
ännu i dag kan tjena såsom intyg om berättelsens
sannfärdighet. Den
prosaiska förklaringen af denna myt ligger helt visst
i en misstydning af Med. Lat. obmuratus, hvilket
ingalunda betyder "inmurad", utan endast, liksom
inclusus, "instängd i cell", antingen såsom straff
eller af fritt val. – "Gigas librorum" har aldrig
i sin helhet, utan endast delvis blifvit utgifven;
senast har norrmannen J. Belsheim offentliggjort
Apostlagerningarna och Johannes’ Uppenbarelse (1879).
R. G.
Gigg (af Eng. gig). 1. Ett tvåhjuligt enbetsåkdon,
som skiljer sig från den vanliga kärran derigenom att
hästen icke drager från gaffeln, utan från en mellan
gaffelns bakre ände sittande svängel, vid hvilken de
från bogträdet eller kollern utgående draglinorna
äro fästa. – 2. Skeppsb., en i förhållande till
sin bredd lång, lätt båt, som ros med 4–8 åror. Ett
örlogsfartygs chefsgigg är oftast 6-årad. Jfr Båt.
1. C. G. W. 2. O. E. G. N.
Gigli [dsjilji], Girolamo, italiensk skald,
f. 1660, d. 1722, skref lyriska dikter och satiriska
komedier, bland hvilka senare Don Pilone utgör en
fri efterbildning efter Molières "Tartuffe".
Gigliato [dsjilja-] l. Zecchino gigliato,
"lilje-sekin", äldre guldmynt i Toscana, = 8,66 kr.
Giglio [dsjiljå], en bergig, men fruktbar ö
i Tyrrhenska hafvet, tillhörande italienska
prov. Grosseto. Arealen 50 qvkm. Omkr. 2,000 innev.
Gigoux [sjigou], Jean François, fransk historiemålare,
f. 1806 i Besançon, gjorde sina studier uti
Italien och har utfört en mängd kyrkliga och
profana målningar, utmärkta för korrekt teckning
och saftig kolorit. De mest framstående bland hans
kyrkbilder äro Flykten till Egypten, Grafläggningen
och Uppståndelsen (väggmålningar i S:t Gervais
i Paris). Vidare må nämnas Lionardo da Vincis död
(1833), Kleopatra pröfvar gift på sina slafvar
(1838), Konung Klodvigs dop (1844) och Napoleon
aftonen före slaget vid Austerlilz. I porträttfacket
har G. producerat ypperliga saker (Konung Jérôme,
Lamartine, Delaroche m. fl.). Han har jämväl tecknat
förträffliga illustrationer till franske diktares verk
("Gil Blas" m. fl.) samt inlagt stora förtjenster
om litografien genom en mängd effektfullt utförda
teckningar på sten (i synnerhet porträtt).
Gigtåg, sjöv., tåg, med hvilka skothornen på
ett råsegel hissas upp under rån (på märssegel
vanligen till esselhufvudet) eller aktre liket på
ett gaffelsegel hissas intill mast eller gaffel. De
block, genom hvilka gigtåg "skära", kallas
gigtågsblock. Jfr Brok. O. E. G. N.
Gigue [sjig] l. Gique [sjick], Fr. (Ital. giga),
gammal dans af osäkert ursprung. Den har
liflig karakter samt är vanligen skrifven i två
repriser och 12/8 takt. Giguen nyttjades under
18:de årh. dels såsom operadans, dels såsom
instrumentalstycke i "sviten", der särskildt
Händel gäller som mönster för densammas behandling.
A. L.
Gihon (Gichon). 1. En af paradisets fyra strömmar
(1 Moseb. 2: 13), omflöt landet Kusch (Etiopien)
och har af somlige bibelforskare identifierats med
Amu Darja (som hos persiska, syriska, turkiska och
arabiska skriftställare skall bära namnet G.), af
andra med Nilen. – 2. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
