Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gerröd - Gers - Gersau - Gersdorf, Jochum - Gersdorff, Hermann Constantin von - Gersime l. Görsime - Ger-skagul, Geir-Skögul - Gersnäs (Gärsnäs) - Gerson (Jean Charlier)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden. Fastän Tor är åskans gud, så härrör likväl
icke det skadliga, förhärjande ovädret från honom,
utan han uppträder tvärtom såsom en dämpare af detta
såväl som af andra skadliga utbrott af de upprörda
elementen. – Myten om Tors färd till Gerröd synes
hafva varit mycket omtyckt; den omnämnes hos flere
skalder och förekommer äfven, ehuru i omskapad form,
hos Saxo Grammaticus och i andra senare berättelser.
Th. W.
Gers [sjär]. 1. Biflod till Garonne i
Frankrike. Den rinner upp på Lannemezan-platån
(depart. Hautes-Pyrénées) och flyter igenom det efter
floden uppkallade depart, samt Lot-et-Garonne. Längd
170 km. Floden är vattenfattig. – 2. Departement
i sydvestra Frankrike, bildadt af delar af
det forna landskapet Gascogne. Arealen 6,280
qvkm. Innevånarnas antal, som sedan 1840 varit
stadt i aftagande (beroende på utvandring och ringa
nativitet), var 1876 283,546 (1866: 295,692). Landet
är bergigt i s., hvarifrån mellan utgreningar af
Pyreneerna, hvilka dock ej öfverstiga 400 m. höjd,
smala längddalar utbreda sig strålformigt mot n.,
der de vidga sig till 5 à 7 km. bredd. Med undantag
af en liten del i v., som vattnas af Adour, tillhör
depart. Garonnes flodområde. Depart. är företrädesvis
åkerbrukande och producerar under vanliga år spanmål
till utförsel. Vinbergen lemna i allmänhet dålig
produkt, hvarför mesta vinet förvandlas till bränvin
("armagnac"). Industrien är obetydlig. Depart.
indelas i 5 arrondissement. Hufvudstad: Auch.
Gersau, by i schweiziska kantonen Schwyz, vid
Vierwaldstätter-sjön och södra foten af Rigi. G. var
en sjelfständig republik, den minsta i Europa (15
qvkm.), från 1390 till 1798, då Napoleon upphäfde
fristaten och förenade den med dåv. kantonen
Waldstätte. 1803 införlifvades G. med Sclnvyz.
Gersdorf, Jochum, dansk statsman, föddes d. 11
Nov. 1611, tillbragte åren 1629–38 i utlandet
och studerade vid flere af dess universitet
(bl. a. 1 1/2 år i Paris). 1648 blef han riksråd,
1649 ståthållare i Köpenhamn och 1651, efter
K. Ulfelds flykt, rikshofmästare. 1653 och 1656
afslöt G. förbundstraktater med Nederländerna. 1657
var han mycket ifrig för kriget mot Sverige, hvaraf
han väntade stora fördelar, och kände derför så
mycket djupare smärta, då han året derpå nödgades
afsluta Roskildefreden. ("Gid jeg ikke kunde
skrive", voro hans ord, då han måste underteckna
fredstraktaten.) 1657 blef han "patron" för Köpenhamns
universitet, och som sådan kämpade han under stadens
belägring i spetsen för studenterna. Då riksdagen
sammanträdde efter freden 1660, öppnade han dess
förhandlingar, men spelade för öfrigt icke någon
framstående rol. Efter enväldets införande blef han
riksdrots och preses i Statskollegiet, men afled kort
derefter, d. 19 April 1661. G. var ifrig boksamlare
och skaffade sig ett stort bibliotek. Hans dotter,
Magdalena Sybilla, hvilken blef gift med geheimerådet
general Jörgen Bjelke, var en förtrolig väninna till
Griffenfeld och en af de få, som icke öfvergåfvo
honom vid hans fall. Hon dog 1685. E. Ebg.
Gersdorff, Hermann Constantin von, preussisk general,
f. 1809, inträdde 1827 i preussiska armén, åtföljde
1842–43 den ryska hären på fälttåget i Kaukasus samt
kämpade 1848–49 i danska kriget. 1864 utnämnd till
generalmajor och chef för 11:te infanteribrigaden,
deltog han i danska (s. å.) och österrikiska
(1866) fälttågen samt befordrades efter fredsslutet
(s. å.) till chef för 22:dra divisionen och 1867 till
generallöjtnant. Till utmärkelse för de förtjenster
han inlagt i slaget vid Wörth (d. 6 Aug. 1870) erhöll
han befälet öfver 11:te armékåren, men blef i slaget
vid Sedan (d. 1 Sept.) svårt sårad och afled d. 13
Sept. 1870.
Gersime l. Görsime, Nord. mytol., den ena af
Fröjas fagra döttrar; den andra hette Hnoss (se
d. o.). – Ordet gersime förekommer äfven såsom nomen
appellativum i betydelse af klenod, smycke, dyrbarhet.
Th. W.
Ger-skagul, Isl. Geir-Skögul, Nord. mytol.,
"den spjutväpnade Skagul", en valkyrja. Se Skagul.
Th. W.
Gersnäs (Gärsnäs, i äldre tider
Gerisnæs l. Gyrsnes), gods i Östra Herrestads
socken, Kristianstads län, består af G., 6 mtl frälse
säteri, med 4 115/256 mtl underlydande. Taxeringsvärde
omkr. 700,000 kr. Hufvudgården, belägen på venstra
stranden af Tommarps-ån, var i medeltiden omgifven af
breda grafvar, och den nuvarande byggnaden härstammar
till en del från denna tid. På 1680-talet indrogs
G. till kronan, inlöstes 1702 af landshöfding
Adlersten, tillföll vid hans död hans fem mågar,
mellan hvilka åtskilliga delningar och byten gjordes,
tills det omsider stannade inom Schönströmska
slägten. Genom giftermål kom det 1820 till slägten
Rosencrantz. F. n. (1882) eges det af kammarherre
H. Rosencrantz.
Gerson [sjersång], fransk teolog, hette egentligen
Jean Charlier och föddes 1363 i Gerson, nära Rethel,
efter hvilken ort han fick sitt namn, blef 1392
teol. dokt. i Paris och 1395 kansler vid universitetet
derstädes. 1408 blef han pastor i kyrkan S:t Jean en
Grève i Paris och vann stort rykte som predikant. Han
deltog i kyrkomötena i Pisa (1409) och Kostnitz
(1415). På dessa fordrade han, att kyrkan ensam,
icke påfven, skulle ega all kyrklig auktoritet, och
yrkade på en reformation, men deltog emellertid i
fördömandet af Hus och Hieronymus af Prag. Det hat,
för hvilket G. utsatte sig från den i Frankrike då
allsmäktige hertig Johans af Burgund sida, hvilkens
mord (1407) på hertigen af Orléans han på det
bittraste fördömde, tvang honom lefva utom Frankrike
till hertigens död (1419). Han bosatte sig i Lyon och
dog i celestinklostret derstädes 1429. G. underhöll
en liflig strid mot sin tids mysticism och fördomar,
astrologer och flagellanter samt sträfvade efter
att gjuta mera lif i den skolastiska vetenskapen,
men han kunde dock icke sjelf göra sig fri från
mysticism och skolastisk torrhet. I sina på franska
författade småskrifter sökte han verka för folkets
upplysning. G:s samlade arbeten utgåfvos 1483
och hafva sedan många gånger blifvit upplagda
(fullständigast af Dupin, 1706). De innehålla hans
dogmatiska arbeten, uppsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
