Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål / 691-692 (1882) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlamning, med., en upphäfd eller minskad förmåga att röra muskelapparaten, hvarigenom ett eller flere organ mer eller mindre fullständigt förlora förmågan af frivillig rörelse - Förlanda, socken i Hallands län - Förlig, sjöv. Se För - Förlikning, sjöart., sigtkorn, som tillsammans med "uppsättningen" (sigtet) bestämmer visirpunkterna, efter hvilka en kanon ombord riktas på ett synligt mål - Förlikningsdomstolar - Förlisa, sjöv., lida skeppsbrott genom strandning. Jfr Förlora - Förlofning. Se Fästning - Förlofvade landet, d. v. s. löftets land. Se Palestina - Förlora, sjöv., lida skeppsbrott. Jfr Förlisa - Förlorad säges om en fångning, stoppare o. d., som är afsedd att motstå en viss frestning, men brister då kraft användes. Jfr Nacka, Stotgarn - Förloradt värme, fys., kallas det värme, som bortgår med förbränningsprodukterna från en eldstad och sålunda ej kommer denna till godo - Förlossning, teol. Se Försoning - Förlossning, med. Förlossning l. födelse är den akt, hvarigenom ett foster med dess bihang lemnar moderorganismen och födes till verlden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stundom upphöra lika plötsligt som de
komma. Reumatiska förlamningar uppkomma vanligen
genom inflammationer i muskler (myositis) eller nerver
(neuritis) och framkallas merendels genom förkylning.
F. B.

Förlanda, socken i Hallands län, Fjäre härad. Arealen
5,302 har. 964 innev. (1880). Annex till Fjärås,
Göteborgs stift, Fjäre och Viske kontrakt.

Förlig, sjöv. Se För.

Förlikning, sjöart., sigtkorn, som tillsammans med
"uppsättningen" (sigtet) bestämmer visirpunkterna,
efter hvilka en kanon ombord riktas på ett
synligt mål. Förlikningen (se fig.) inskrufvas



i en <sp>förlikningsfot</sprr>, och dess höjd bestämmes så,
att spetsen befinner sig på lika stort afstånd från
kanonens kärnlinie som skåran på "uppsättningen", då
denna är nedskrufvad. Riktningen sker med "struket
korn", d. v. s. så, att förlikningens spets synes
i jämnhöjd med uppsättningsskårans sidokanter.
O. E. G. N.

Förlikningsdomstolar. De kostnader och andra
olägenheter, hvilka äro förenade med rättegång,
hafva fört till bemödandet att söka genom parternas
förlikande förekomma sådan. I Frankrike tillsattes
under den stora revolutionen särskilda ämbetsmän,
fredsdomare (juges de paix), hvilka skulle
utöfva detta förlikarekall, och förbud stadgades
att vid domstol anhängiggöra en sak, i hvilken
öfverenskommelse med laga verkan kunnat träffas,
utan att den förut varit föremål för fredsdomarens
åtgärder. I Danmark och Norge infördes i slutet af
1700-talet s. k. forligelsescommissioner, inför
hvilka tvister i allmänhet måste undergå förberedande
behandling i syfte att åstadkomma förlikning, innan
de kunde af domstol upptagas. I de land, hvilkas
lagstiftning hvilar på den franska, har i allmänhet
tvånget att söka förlikning numera blifvit upphäfdt
(Belgien, Italien, kantonen Genève), utom för vissa
slag af tvister. I Tyskland har part rätt, men icke
skyldighet att kalla sin motpart inför underdomaren
(amtsrichter) för att söka åstadkomma förlikning;
endast i fråga om äktenskapsskilnad får rättegång
icke anlitas utan ett sådant förberedande försök. –
I Sverige åligger det domaren att råda parterna
till förlikning, sedan saken kommit inför rätta;
någon förberedande åtgärd i detta syfte är icke
stadgad. Förslag om införande af lagstadganden,
som motsvara de franska och danska, hafva väckts
äfven i Sverige, utan att leda till annan påföljd än
att flerestädes förlikningskommissioner inrättats,
hvilka sökt på frivillighetens väg verka för tvisters
biläggande. Det torde icke häller kunna bestridas,
att väsentliga olägenheter äro förenade med tvånget
att söka förlikning, i det att derigenom gifves en
fördel åt den, som hårdnackadt vidhåller oberättigade
anspråk, gent emot den, som, hällre än att visa sig
omedgörlig, uppoffrar en del af sin goda rätt. Är
rättsskipningen god och icke förenad med öfverdrifna
kostnader, är också behofvet af särskilda inrättningar
för tvisters förlikande knappt nämnvärdt.
I. Afz.

Förlisa, sjöv., lida skeppsbrott
genom strandning. Jfr Förlora.
O. E. G. N.

Förlofning. Se Fästning.

Förlofvade landet, d. v. s. löftets land. Se
Palestina.

Förlora, sjöv., lida skeppsbrott. Jfr Förlisa. –
Förlorad säges om en fångning, stoppare o. d., som är
afsedd att motstå en viss frestning, men brister,
då större kraft användes. Jfr Nacka, Stotgarn.
O. E. G. N.

Förloradt värme, fys., kallas det värme, som
bortgår med förbränningsprodukterna från en
eldstad och sålunda ej kommer denna till godo. Då
förbränningsprodukterna oftast bortgå vid en ganska
hög temperatur, är mängden af detta förlorade värme
i allmänhet ganska betydlig. Vid metallurgiska
ugnar söker man ofta till någon del tillgodogöra sig
detsamma genom att använda det till förvärmning (se
d. o.) af de material, som i desamma skola användas.
C. A. D.

Förlossning. 1. Teol. Se Försoning. –
2. Med. Förlossning l. födelse är den akt, hvarigenom
ett foster med dess bihang lemnar moderorganismen och
födes till verlden. Denna akt sker i regeln lyckligt
och normalt genom naturens egen åtgärd (naturlig,
regelmässig, normal, fysiologisk förlossning), men kan
äfven aflöpa abnormt och olyckligt eller åtminstone,
för en lycklig utgång, kräfva den obstetriska konstens
hjelp (abnorm, patologisk, oregelmässig, af konsten
understödd förlossning). Den naturliga förlossningen
tillgår så, att då fostret är fullgånget (se Foster),
lifmodern, som till större delen består af en kraftig
muskel, sammandrager sig, i början svagare och efter
långa uppehåll, sedan allt kraftigare och tätare och
sålunda utdrifver fostret genom bäckenringen och de
mjuka födslodelarna. Största motståndet och hindret
äger rum, då fosterhufvudet skall pressas genom
bäckenringen. Till den s. k. förlossningsmekanismen
hörer, att hufvudet vrider sig så fördelaktigt som
möjligt, nämligen att i fördelaktigaste läget hakan
pressas mot bröstväggen, så att hufvudets längsta
diameter ställer sig i bäckenets riktningslinie
och de kortare tvära diametrarna i bäckenets
tvärdiametrar. Emedan de särskilda hufvudskålsbenen
icke ännu äro med hvarandra sammanvuxna, utan med
kanterna förskjutbara om hvarandra, kan hufvudet
sammanpressas rätt betydligt och ändras till sin
konfiguration, så att det blir långt och smalt. Genom
hinder för cirkulationen å de klämda ställena
uppstår svullnad, fostersvulst, å den fria delen af
hjessan. För en lätt och normal förlossning erfordras
ett normalt och rymligt bäcken, att fosterhufvudet
ej är för stort eller dess ben för hårda och
sammanvuxna, att fosterläget är det fördelaktigaste,
samt att lifmodern sammandrager sig kraftigt, hvilket
röjer sig genom normala kraftiga värkar. Orsaker
till svåra och oregelbundna förlossningar kunna
förekomma hos alla dessa särskilda faktorer. Så
t. ex. kan bäckenet vara i allmänhet för litet och
trångt eller i en och annan diameter förträngdt,
såsom oftast är fallet med sneda personer (skolios),
eller alldeles vanskapligt och hopklämdt, såsom hos
dem, hvilka i barndomen fått hela skelettet förvridet
af Engelska sjukan. Förlossningen kan äfven försvåras
genom ofördelaktigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>