Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fraustadt (Frauenstadt, P. Vszova), stad i preussiska regeringsområdet Posen - Fraxinus. Se Ask - Fray Bentos, stad i syd-amerikanska republiken Uruguay - Frayssinous, Denis Antoine Luc de - Fredag - Fredegar (Frédégaire), kallad scholasticus l. den lärde - Fredegunda - Fredenheim, Karl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 1,000 sårade. Schulenburg förlorade 7,000
döda; 300 officerare och mer än 7,000 man gjordes
till fångar, hvarjämte 29 kanoner, 44 mörsare, 68
fanor, ammunition och fotfolkets alla gevär föllo
i svenskarnas händer. Efter denna seger utnämndes
Rehnsköld till grefve och fältmarskalk, och öfver
densamma präglades en minnespenning.
Fraxinus. Se Ask.
Fray Bentos (Fray Ventos l. Independencia), stad i
syd-amerikanska republiken Uruguay, depart. Paysandù,
vid Uruguay. Omkr. 2,000 innev. Stora slagterier och
etablissement för tillverkning af Liebigs köttextrakt.
Frayssinous [frässinou l. -nous], Denis Antoine
Luc de, grefve, fransk prelat och andlig vältalare,
f. 1765, d. 1842, blef prest 1789, vann under de
första åren af 19:de årh. stort anseende för sina
andliga föredrag i åtskilliga af Paris’ kyrkor. 1816
blef F. först aumonier och hofpredikant hos Ludvig
XVIII, 1822 biskop in partibus i Hermopolis,
grefve och ledamot af Franska akademien, samt 1823
"grand-maître de l’université". 1824–28 var han
kultusminister i Villèles ministèr, under hvilken tid
han återkallade jesuiterna. Efter julirevolutionen
följde han den k. familjen i landsflykten och
ledde till 1838 hertigens af Bordeaux uppfostran. –
Skrifter: Les vrais principes de l’église gallicane
sur la puissance ecclésiastique (1818), Défense
du christianisme (1825) och Conférences et discours
inédits (1843).
Fredag (se Dag). 1. Veckans sjette dag,
hette på Angels. frigedaeg, Fornn. friádagr,
Fornsv. freadagher (N. och D. fredag, T. freitag,
Eng. friday, Holl. vrijdag, o. s. v.) samt anses
betyda antingen "Friggs dag" eller "Fröjas dag". I det
sistnämnda fallet skulle således ordet Fredag vara
en nordisk öfversättning af det romanska "Venus’
dag", Lat. Veneris dies, hvaraf Ital. venerdi,
Fr. vendredi, Sp. viernes o. s. v. (Portugiserna
deremot såga sexta feira, "den sjette veckodagen".) –
Såsom Jesu dödsdag firas fredagen i flere kristna land
medelst gudstjenst eller åtminstone med klockringning,
af katolikerna äfven med fasta. I Sverige firades
till en början bönedagarna på fredagar. Fredagen
närmast före påskdagen kallas i Sverige Långfredag. –
2. Ordet F. förekommer någon gång äfven såsom
mansnamn, hemtadt af namnet på Robinsons neger
(Friday) i Defoes berättelse "Robinson Crusoe".
Fredegär (Frédégaire), kallad scholasticus l. den
lärde, fransk krönikeskrifvare, var troligen bördig
från Burgund och dog omkr. 660. Hans Historia
francorum omfattar fem böcker, af hvilka de tre
första, som sträcka sig till 561, äro endast en
kompilation; den fjerde, som är ett sammandrag efter
Gregorius’ af Tours krönika, når till 584; den femte
fortsätter historien till 641. En sjette bok, af
okända författare, har sedermera blifvit tillagd och
går till 748. Den femte boken, som är den märkligaste,
har blifvit öfversatt af Guizot i "Collection des
mémoires relatifs à l’histoire de France".
Fredegunda, gemål till den frankiske konungen
Chilperik af Neustrien, var en qvinna af ringa
börd, men skön, förslagen och hersklysten. Hon
anklagades af allmänna meningen att hafva mördat
Chilperiks första gemål, Galsvinda, och blef
derför hatad af Galsvindas syster, Brunhilda, som
var gift med Chilperiks broder, Sigibert, konung i
Austrasien. F. lät genom lönmördare döda Sigibert
(575). Då Chilperik (584) mördades under en jagt i
Chelles, nära Paris, anklagades F. äfven för detta
brott, men förmodligen utan all grund. Med sin ende
öfverlefvande son, Klotar, som då var endast några
få månader gammal, öfverlemnade hon sig och riket
Neustrien åt sin andre svåger, konung Guntram i
Burgund, samt fortfor med sina anslag mot Brunhilda
och hennes son Childebert: 589 utsände hon på en gång
icke mindre än tolf lönmördare mot dem. När Guntram,
hvars lif F. äfvenledes flere gånger hotat, dog (593),
öfvertog F. regeringen i Neustrien, men afled redan
597. Hon var antagligen icke skyldig till alla de
brott, som påbördats henne.
Fredenheim, Karl Fredrik, öfverintendent,
konstkännare, föddes d. 7 Mars 1748 i Åbo, vid
hvars universitet han gjorde sina grundläggande
studier. 1765 ingick han i kanslikollegium och steg
derefter fort nog på tjenstemannabanan, jämte det han
1769 adlades, enligt tidens sed, med anledning af att
fadern, K. F. Mennander, var biskop. Slutligen förste
expeditionssekreterare i utrikesexpeditionen (1775)
och ceremonimästare vid hofvet, kom han i beröring med
Gustaf III och bemärktes af honom för sina ovanliga
insigter och sin smak i konsterna. Han företog på
konungens uppdrag vidsträckta utländska resor,
särskildt i syfte att uppspana konstskatter. Det
var under denna tid (vintern 1788–89) F. anställde
gräfningar i Rom, hvilka först fullständigare
bestämde läget och utsträckningen af Forum. Han
hemförde derifrån vackra samlingar såväl i konst som
i historia, bl. a. en följd afskrifter af påfliga
bullor rörande Sverige, antika mynt och medaljer samt
marmorarbeten m. m. 1792 utnämndes han till kansliråd
och intendent öfver konungens konstsamlingar. I denna
egenskap utvecklade F. mycken och gagnelig verksamhet,
särskildt genom sammanförandet, den kritiska
undersökningen och uppställningen af de samlingar, som
1794 blefvo "konungens museum" och sålunda definitivt
statens egendom. 1795 blef F. öfverintendent och
preses i k. Målare- och bildhuggare-akademien, men
fortfor att med förkärlek egna sig åt utvecklingen
af konstsamlingen och var under några år verkligen en
medelpunkt i Sveriges konstlif. Han afled i Stockholm
d. 6 Mars 1803. – Såsom skriftställare efterlemnade
han ett inträdestal i Vitt. hist. o. ant. akademien,
1795 (framställande resultaten af hans ofvannämnda
gräfningar på Forum romanum), hvarjämte han 1794 utgaf
en följd afbildningar af de bästa antika marmorverken
i k. museum. Hans dagbok och brefvexling, förvarade
i k. biblioteket, äro en hufvudkälla för kännedomen
om svenska konstens och konstsamlingarnas historia
under hans tid. – Det vackra och dyrbara monumentet
öfver ärkebiskop Mennander i Upsala domkyrka (på F:s
beställning utfördt af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
