Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frankel, Zacharias - Franken l. Öst-Franken - Frankenberg, stad - Frankenberg, Johann Heinrich von - Frankenhausen, stad i furstendömet Schwarzburg-Rudolfstadt - Frankenhöhe, bergås i vestra Bajern - Frankenstein, kretsstad i preussiska regeringsområdet Breslau (Schlesien) - Frankenthal, stad i bajerska regeringsområdet Pfalz (Rhenpfalz) - Frankenwald, en skogbevuxen bergsträckning i mellersta Tyskland - Franker, germansk folkstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom en i staten berättigad konfession. Genom
sin för sachsiska landtdagen framlagda skrift Die
eidesleistung der juden in theologischer und
historischer beziehung (1840) föranledde han
afskaffandet af den föråldrade jude-eden och
förberedde judarnas erhållande af fullständig
medborgarrätt. Såsom vetenskaplig forskare gjorde
han till sin uppgift att främja kunskapen om Talmud
och att gifva en historisk framställning af dess
utveckling. Efter flere förberedande arbeten i denna
riktning utgaf han Die einleitung in die Mischna
(1859; ett häfte bilagor och register, 1867)
och Die einleitung in den jerusalemischen Talmud
(1870). 1844–46 redigerade han "Zeitschrift für die
religiösen interessen des judenthums", och 1852–
68 "Monatsschrift für geschichte und wissenschaft
des judenthums". F. var den erkände ledaren för det
religiösa medelvägspartiet inom judendomen. Han
var en kraftfull man med redbar karakter och
höga syften. Hans vetenskapliga förtjenster vunno
erkännande äfven bland kristna teologer. Död 1875.
Franken l. Öst-Frank en, till åtskilnad från
Vest-Franken (Neustrien, Frankrike), var ett
tyskt hertigdöme kring Mainfloden. Det omfattade
ursprungligen icke blott hela Mains, utan äfven
nedre Neckars, Lahns och Fuldas flodområden samt
en landsträcka på venstra Rhenstranden (från
Selz till Bingen, med städerna Speier, Worms och
Mainz). Efter den thüringska hertigättens utgång,
i början af 700-talet, hörde äfven Thüringen till F.,
men Thüringen, Hessen och andra områden afsöndrades
sedan derifrån. F. fick sitt namn efter de franker,
som invandrade dit efter frankerkonungen Klodvigs
seger öfver alemannerna (496). De franker, som
bosatte sig i F., voro till största delen saliska
franker, hvilket bevisas deraf att salisk lag länge
var rådande i F. Öst-frankerna voro en af de tyska
hufvudstammarna. Den förste hertigen af F. var Konrad,
som 911 blef tysk konung, Konrad I, och från hvilken
det saliska kejsarehuset härstammade. Då Konrad blef
konung, lemnade han F. åt sin broder Eberhard. Men
sedan denne, som i förbund med hertig Gieselbert
af Lothringen gjort uppror mot konung (sedermera
kejsar) Otto I, stupat i slaget vid Andernach,
939, indrogs den hertigliga värdigheten i F. Den
återställdes väl af kejsar Konrad II Saliern, som gaf
den åt sin slägting Konrad den yngre, 1024; men
efter dennes död, 1039, indrogs den åter. Kejsar
Henrik IV (d. 1106) gaf hertigdömet åt sin dotter
Agnes, som var gift med Fredrik af Hohenstaufen,
hertig af Schwaben. Efter den hohenstaufiska ättens
utgång upphörde den hertigliga värdigheten i F. för
alltid. F. utgjorde dock efter denna tid ett eget
geografisk-etnografiskt område, hvars innevånare
fortfarande bilda en egen stam, med egen dialekt
o. s. v. Vid tyska rikets indelning i kretsar
(1512) blef F. en egen krets, Frankiska kretsen,
omfattande landet kring öfre och mellersta Main.
S. F. H.
Frankenberg. 1. Fabriksstad i konungariket Sachsen,
kretsen Zwickau. Omkr. 11,000 innev. Tillverkning af
ylle-, bomulls- och sidentyg,
cigarrer; jerngjuteri och maskinverkstad. –
2. Kretsstad i preussiska regeringsområdet
Kassel (Hessen-Nassau), vid Eder. Omkr. 3,000
innev. Klädestillverkning. Koppar- och
silfverbergverk.
Frankenberg, Johann Heinrich von, katolsk prelat,
f. 1726 i Glogau, blef 1759 ärkebiskop i Mecheln
och 1778 kardinal. Han bekämpade i Belgien ifrigt
de reformer på den kyrkliga lagstiftningens
område, som först kejsar Josef II och sedan (efter
landets eröfring af fransmännen 1792) det franska
nationalkonventet sökte genomföra. F. dömdes derför
1797 till deportation. Död 1804.
Frankenhausen, stad i furstendömet
Schwarzburg-Rudolstadt, vid foten af Schlachtberg och
en arm af Wipper. 4,725 innev. (1875). Furstligt
slott. Saltverk. Bad. Tillverkning af
musikinstrument. Vid F. stod, under det stora
bondekriget, d. 15 Maj 1525, ett slag, i hvilket de
upproriske bönderna, under Tomas Münzer, besegrades
af sachsiska, braunschweigska och hessiska trupper
på det efter striden uppkallade Schlachtberg.
Frankenhöhe, bergås i vestra Bajern, utgör
vattendelaren mellan Neckars tillflöden å ena sidan
samt Donaus och Regnitz’ å den andra. Den betraktas
äfven såsom gränsskilnaden mellan de schwabiska och
frankiska landskapen. Högsta höjden är Spitalwald,
552 m.
Frankenstein, kretsstad i preussiska regeringsområdet
Breslau (Schlesien), vid Pausebach, en biflod
till Neisse. 7,486 innev. (1875). Betydande
spannmålshandel.
Frankenthal, stad i bajerska regeringsområdet Pfalz
(Rhenpfalz), vid Isenach och en kanal till Rhen. 7,907
innev. (1875). Maskinverkstäder, klockgjuterier (i
F. göts 1874 den för Köln-domen afsedda, 500 ctr tunga
"Kaiser-glocke"). Stor trävaruhandel.
Frankenwald, en skogbevuxen bergsträckning i
mellersta Tyskland, bildar föreningslänken mellan
Thüringerwald och Fichtelgebirge. Medelhöjd 600 m.
Franker. 1. Germansk folkstam. Namnet franker
(Lat. franci) förekommer i historien först i senare
hälften af 200-talet och var då gemensamt för en mängd
fylken i nordvestra Germanien, vid Rhens nedre lopp
mellan alemanner, sachsare, friser och den romerska
riksgränsen vid Rhen. Till frankerna synas hafva
blifvit räknade chatter, som några nyare forskare
vilja anse för sjelfva hufvudfolket i det frankiska
förbundet, chattuarier, brukterer, ampsivarier,
chamaver m. fl. Frankerna oroade genom ständiga
plundringståg det romerska Gallien och framträngde en
gång, under kejsar Gallienus’ regering (260–68), ända
till Spanien och Afrika. – Senare skilde man mellan
saliska och ripuariska franker. De förra torde väl
ursprungligen hafva bott vid floden Isala (Ijssel),
der det, i det nuv. Overijssel, ännu finnes ett
"Salland". (En nyare forskares antagande att de varit
identiska med bataverna torde svårligen låta förena
sig med källornas vittnesbörd.) Gynnade af usurpatorn
Carausius, som med deras och sachsarnas bistånd år
288 upphöjde sig till kejsare och bemäktigade sig
Britannien, invandrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
