Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotografi, konsten att genom ljusets inverkan frambringa afbildningar - Fotogrammetri, mätning af arkitekturföremål och terrängförhållanden efter fotografiska afbildningar - Fotogravyr. Se Fotografi - Fotolitografi - Fotometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med åtskilliga svårigheter. Man förstorar derför
häldre smärre negativer medelst en s. k. solarkamera,
ett instrument, som liknar "laterna magica". –
Fotografikonsten gör äfven ofta tjenst vid afbildandet
af landskap och arkitektoniska föremål. Största
svårigheten för landskapsfotografen ligger i
medtagandet af de många olika apparaterna. Begagnar
han sig af den vanliga kollodium-metoden, är ett tält,
som utestänger kemiskt verksamt ljus, oundgängligen
nödvändigt. Denna olägenhet undviker han genom
att begagna de förut omnämnda torra plåtarna. Inom
topografien spelar fotografien en vigtig rol genom
den lätthet, hvarmed kartor kunna afbildas i större
eller mindre skala. Man slipper derigenom det
mödosamma pantografierandet. – För vetenskapen har
den astronomiska fotografien en stor betydelse. Genom
denna blir det möjligt att närmare kunna studera
hastigt öfvergående astronomiska företeelser,
t. ex. solförmörkelser o. d. Likaledes vigtig är den
s. k. mikrofotografien eller fotografierandet af
föremål, som blifvit förstorade genom solmikroskop.
A. D.
Fotogrammetri (af Grek. fos, ljus, gramma, skrift,
och metrein, mäta), mätning af arkitekturföremål och
terrängförhållanden efter fotografiska afbildningar.
Fotogravyr. Se Fotografi.
Fotolitografi (af Grek. fos, ljus, lithos, sten, och grafein, skrifva, teckna),
konsten att medelst ljusets tillhjelp å litografisk
sten åstadkomma en teckning, som sedermera låter
aftrycka sig. Denna konst förskrifver sig från
fotografiens uppfinnare, N. Niepce, ty den
fotolitografimetod, som Lemercier m. fl. 1852
publicerade, grundade sig på ett återupptagande af
Niepces asfaltfotografi. Lemercier upplöste asfalt i
eter, göt vätskan på en litogratisk sten och belyste
denna efter torkningen under en negativ bild. Derefter
öfvergöts stenens yta med eter, hvarvid de af ljuset
ej träffade delarna löstes, under det att de öfriga
qvarstodo olösta. Bilden behandlades derefter såsom
en vanlig litografi med gummilösning och var dermed
färdig att tryckas. Denna metod var, likasom alla
dylika, i hvilka asfalt ingår som ljuskänsligt ämne,
ytterst omständlig och medförde svårigheter att å
bilden utföra någon retouch. – 1862 uppfann
Poitevin en fotolitografimetod, som grundar sig på
det sura kromsyrade kalits ljuskänslighet. Denna
metod har sedermera blifvit betydligt förenklad och
förbättrad af Asser m. fi. och har i våra dagar
nått en stor utveckling. Frågan gällde att på
fotografisk väg åstadkomma en bild i fet färg. Då
en vanlig litografi är en med fet färg på kalksten
ritad teckning, ansåg man, att en bild, erhållen
medelst ljusets tillhjelp, skulle kunna behandlas och
tryckas på samma sätt. För detta ändamål belyses ett
med surt kromsyradt kali och gelatin beredt papper
under en fotografisk negativ. Derigenom bildas å
de af ljuset träffade ställena en olöslig förening
mellan krom och gelatin, och bilden framstår brun på
gul botten. Lägges papperet i kallt vatten, sväller
gelatinen å de delar, som varit skyddade, hvaremot
de öfriga ej lida någon förändring. Om
bilden derefter öfverdrages med litografisk
öfvertrycksfärg, häftar denna endast å de belysta
delarna; från de öfriga kan den medelst en fuktig
svamp lätt aflägsnas. En bild i fet färg är på detta
sätt framställd; denna placeras på en litografisk
sten, och färgen bringas genom pressning att häfta
vid stenytan. A. D.
Fotométer (af Grek. fos, ljus, och metrein, mäta),
fys., apparat, hvarmed olika ljuskällors styrka
jämföres. De vanligaste fotometrarna grunda sig
derpå att belysningen står i omvändt förhållande
till qvadraten på afståndet mellan det belysta
föremålet och ljuskällan, så att om denna flyttas
på ett 2, 3 o. s. v. gånger större afstånd från ett
föremål, blir detta 4, 9 o. s. v. gånger svagare
belyst. Deraf följer att, om ett föremål lika starkt
belyses af två på olika afstånd stående ljuskällor,
förhåller sig den enas ljusstyrka till den andras
såsom qvadraterna på afstånden till det belysta
föremålet. De förnämsta bland dessa fotometrar
äro följande: Bunsens, bestående af en skärm af
papper, å hvilken en fläck af stearin eller olja är
anbragt. De ljuskällor, som skola jämföras, ställas på
hvar sin sida om skärmen och på så afpassade afstånd
från densamma, att fläcken synes lika starkt belyst
som den öfriga delen af skärmen, hvilken då är lika
starkt belyst å båda sidor. – Rumfords fotometer
har följande anordning: på kort afstånd från en hvit
skärm ställes en smal stång, och på andra sidan
om denna placeras ljuskällorna i sådan ställning
och på sådant afstånd, att två skuggor af stången
uppkomma på skärmen, och att dessa skuggor synas
lika mörka. – Ritchies fotometer utgöres af en låda,
i hvilken två motstående sidoväggar äro borttagna,
och midt på hvilkens lock en öppning är anbragt. I
denna låda ställas två plana speglar eller hvita
pappersskifvor i 45° lutning mot locket och med
de sammanstötande kanterna midt under öppningen i
locket. Ljuskällorna uppställas så, att de belysa
hvar sin af de två speglarna, och flyttas på sådana
afstånd, att speglarna synas lika starkt belysta,
då de betraktas genom ett rör, som sättes öfver
öppningen i lådans lock. – Wheatstones fotometer: en
liten, blank stålkula kan medelst en vef och lämpliga
utvexlingar sättas i sådan rörelse, att den beskrifver
en figur i form af en ögla. Reflekteras en ljusstråle
mot kulan, och är dennas rörelse dervid nog hastig,
ser åskådaren en lysande ögla, och om apparaten
sättes mellan två ljuskällor, synas två dylika öglor
bredvid hvarandra. Ljuskällornas afstånd afpassas så,
att dessa båda öglor synas lika ljusstarka. – Doves
fotometer: om en mikroskopisk fotografi betraktas
genom ett mikroskop och dervid belyses underifrån,
synes bilden positiv, då den deremot synes negativ,
om belysningen kommer uppifrån (ang. betydelsen af
positiv och negativ bild se Fotografi). De ljuskällor,
som jämföras, anbringas så, att de belysa fotografien
från hvar sin sida, hvarefter den ena flyttas, tills
bilden öfvergår från positiv till negativ eller
tvärt om, hvilken öfvergång kan iakttagas med stor
skärpa.
Bland fotometrar, som äro grundade på andra
principer än de nu omnämnda, må anföras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
